Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ryssland’

Fick ett tips om en artikel i den kända ryska tidningen ”Izvestia” som har intervjuat den ryske presidenten om bland annat Stalin. Mycket intressant läsning att se vad presidenten (och därmed även den officiella linjen) är.

Google är inte den bästa översättaren, men innehållet blir ändå begripligt. I intervjun berättar Presidenten om hans bakgrund och hur hans familj upplevde ”The Great Patriotic War”. Googles översättning blir:

The war really affected every Soviet family in one degree or another. For very large numbers of people the war was accompanied by loss of loved ones, for someone – just those difficulties that are experienced by all people who lived during this period in our nation.

My family on my mother’s and my father’s side, of course, also have been affected by the war. Both my grandfathers (and Athanasius F., father’s father, and Benjamin S., mother’s father) fought, both passed through various military difficulties. When I was a boy I visited my grandfather Athanasius in Krasnodar, he told me about the war. This is very impressive thing to me. He always spoke from the heart, with tears in his eyes. He said some things that did not particularly written. He fought in various places, was seriously wounded and was awarded various orders and medals. His stories take the heart, because he went through this by himself.

Benjamin’s grandfather – he also told me quite a lot about war, about what he then was sensitive. I still remember: he told me about how hard it is to shoot people, what kind of heavy feeling and how hard it is to commit such an act, even knowing that you are defending the country, protect your families from invaders who invaded our territory, killing our people, burning our towns and villages. This is a very personal thing, which I somehow never thought of during my youth. But with age you know what that means – an advanced, face to face with the enemy.

Det handlar om de hjältedådiga ryssarna som i patrotisk andra stod upp för fosterlandet och dog för det, kort och enkelt. Så var det säkert, det tvivlar jag inte på en sekund. För mig har den ryska berättelsen om ww2 aldrig handlat om att det de berättar är lögnaktigt (kanske lite överdrivet heroiskt men ändå) utan snarare vad de väljer att INTE berätta.

När Medvedev får frågan om att han tillsatt en kommission för att stoppa ”falsifisieringen” av historien (a.k.a berätta inte det dåliga) så svarar Medvedev som en förkämpe som inte vill politisera historien och folk ska inte få göra politiska poänger av det stolta förflutna… ja det är alltså ok att göra politiska poänger om det hyllar Ryssland, inte om det miskrediterar.

For the people of our generation to you, for mature people and for people a little older than young, the words ”fascist”, ”nazi” are clearly negative. But, unfortunately, now it is not all true. In Europe, many countries, there is a rehabilitation of the Nazis. Some freaks even in our country are trying to use Nazi symbols, and implement various kinds of gatherings under such slogans. Therefore, it is not an idle question.

Historien ses som en aktiv faktor som påverkar och man måste hela tiden påminna, upplysa folket om nazismens ondska. Låter väldigt likt FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA i Sverige, men det är en annan sak. Oavsett så betonar presidenten att man ska lära ut och bekämpa nazismen – att det är en del av orsaken att The Great Patriotic War aldrig får glömmas.

På frågan om Stalins betydelse för kriget så väljer Presidenten att säga att det var folket som vann kriget, inte generaler eller statstjänstemen eller ens Stalin själv. Därefter säger han att den ryska staten har det klart för sig på synen på Stalin.

There is a clear assessment – Stalin committed mass crimes against his people. . And despite the fact that he worked hard, despite the fact that under his leadership, the country has succeeded, what has been done with regard to his own people, can not be forgiven.

Det talas inget om att kommunismen var en orsak till detta eller liknande utan läggs mer till Stalins person. Han kritiseras och man rättfärdigar inte Stalins grymma agerande med ”Vi vann i alla fall kriget” – vilket är glädjande. Sedan får man tänka på att sådant här tar tid, det är bara att se på Sverige där det blev ramaskri då Brunner (för övrigt en kass författare om jag får säga det själv) skrev en bok där han i hårda ordalag kritiserade Karl XII. Och det var då betydligt längre sedan han levde än Stalin.

Annonser

Read Full Post »

Ryssland, denna mäktige granne i öst som Sverige har krigat mot så länge som Sverige har funnits, och t.om före det då vikingar åkte i österled. Rädslan för ryssen är stor i Sverige, vi utgår ifrån att de är vår stora fiende, den ryska björnen sover bara. Allt som händer försöker vi se som att vi är på väg mot krig igen. Se bara mediernas senaste rapportering kring försvarspolitiken, DN1, DN2 , DN3, DN4, SVD1, SVD2 , Expressen

Detta påminner oerhört mycket om tiden före första världskriget, som forskaren David Fromkins analyserat. Alla väntade på krig, det gällde bara att se till att man var i så fördelaktigt läge som möjligt då kriget väl kommer. Kaiser Wilhelm II, Österrikes tronarvinge och många av dem som i efterkrigen fått stämpeln som ”Krigshetsare” verkade för fred i verkligheten. Men Clio är inte mild mot förlorarna.

Fromkin menade att en stor del av krigets orsak var just predestination, man väntade på kriget, det blev en självuppfyllande profetia. Jag förenklar resonemanget något, men grundtesen är där. Vi är nu i samma situation, då vi utgår ifrån att allt ryssen gör är att steg på krigsstigen mot världsherravälde. Ryssland ”förtjänar sin plats i solen”, helt enkelt.

Man ska självklart inte ignorera det som händer, men man bör försöka tänka lite utanför den egna tankevärlden. Om min granne kommer till mig och säger att killen tvärs över gatan inte tycker om mig, har aldrig gjort det, och att han tänker spöa skiten ur mig. Tja, om jag får reda på det då frågar jag ”Varför, vad har jag gjort ? Varför vill han slå mig ? Varför gör han så ?”

Men de frågorna ställer vi oss aldrig gällande Ryssland, varför ? Vad finns det i Sverige som ryssen skulle riskera krig för att få (t.ex).

Men om vi då går till de punkter som ofta används för att påvisa Rysslands ”ondska”.

Ryssland är totalitärt, auktoritär nationalistisk diktatur


– och som vi alla vet demokratier går inte i krig med varandra… (Visst…). Och ja, visst är de inte speciellt demokratiska.

Men försök att sätta in detta i historisk kontext och jämför. Det som hände var: Vi hade Sovjetunionen = Totalitär diktatur, planekonomi, och stor respekt för ledningen, ”god” ekonomi i den mening att det fanns jobb, inkomst och drägligt leverne (sen att den nivån var MYCKET lägre än i väst är en annan sak).

Som blev Ryssland, över en natt = Helt plötsligt ska de vara demokrati med marknadsekonomi, och demokrati efter västerländsk modell.

Exakt samma sak hände i Tyskland efter fredsfördraget i Versailles 1919, och situationen påminner en del av dagens Irak.

Vad hände ? Jo i Ryssland kom en svag ledare till makten där Oligarker (D.v.s de rika) skodde sig något kopiöst, likt gamar över ett ruttnande lik, och under hela Jeltsin-tiden så var makten i händerna på rika privatpersoner, kapitalet styrde totalt. De rika gjorde som de ville, och militären var inget att lita på. Detta med Oligarker kan läsas på en excellent inlägg på en Blog, för att citera:

För tio år sedan slöt Rysslands president Boris Jeltsin en ohelig allians med sju rika män. De skulle hjälpa honom att behålla makten mot alla odds. I gengäld skulle de få behålla de enorma egendomar de lyckats skrapa ihop i maskopi med statsapparaten.

Vid Putins tillträde så ville han visa att han var den starke mannen, och avslutade kriget i Tjetjenien, Krigsherren har segrat. Därefter började en stor maktkamp mellan Putin och oligarkerna, som håller på ännu idag. Den är brutal, den är odemokratisk, men nödvändig. Statsmakten måste vara den som har makten i landet, militären, förvaltningen, lagarna ska vara lojal till staten. Det ska inte vara så som det var under Sovjetunionens sista dagar att generaler kunde försöka sig på en statskupp.

A man like Putin. Med ”Moderna” propagandafilmer såsom denna skräms vi att tro att Ryssland är bara ett förklätt Sovjetunionen, med modern propaganda. Själv tycker jag den är rätt trallvänlig

Det är inte bara den rika överklassen som måste ”kontrolleras”, utan även de olika befolkningsgrupperna. Att vara Ryss först, och tjetjen, tartar (eller vad det nu kan vara) är en nödvändighet för att Ryssland ska fungera. Ryssland består av 21 republiker, 6 territorier , 50 regioner, 9 autonoma kretsar, 1 autonom region och två federala städer Då säger det sig själv att det finns grogrund till separatism.

Ryska ledningen vill ha en nationalism av typen som USA har. De är inte skottar, britter, afrikaner i första hand, de är ”U.S Citizen”. Samma sak vill Ryssland ha, och detta är något Putin har arbetat för mycket under sin tid som president, och säkerligen även i hans nya roll.

När väl statsmakten är stark nog så kan vägen till demokrati börja, nu gäller det bara att det är den vägen det går.

Exakt samma saker hände i Weimarrepubliken, statsmakten var tvungen att hävda sig. Freikorps skickades ner till Bajern för att krossa Hitler och hans anhang, och dessförinnan att krossa Bayerska kommunistiska republiken o.s.v. Historien har en tendens att återupprepa sig. Det som händer nu är att man måste försöka få steget att vara naturligt nu att demokratisera Ryssland, nu när statsmakten är stark nog, och inte gå samma väg som Tyskland gick under Weimarrepubliken (då de letade efter en ny stark ledare, en ny ”Kaiser”, men denna gång blev det tyvärr en Führer).

Ryssland rustar upp sitt försvar, konfrontationer med Rysk militär ökar.

Rysk Militär visar upp sig

Javisst händer detta, men varför ? Vad tjänar Ryssland på att mucka gräl med Norskt stridsflyg i norra Skandinavien ? Vad tjänar Ryssland på att visa muskler ? Det är rätt enkelt egentligen, det handlar om en show. Att visa att Ryssland är starka, och mäktiga, var stolt över sig själva.

Genom att spänna musklerna så visar de omvärlden att de är en makt att räkna med, men kanske ännu viktigare är att de visar det för sin egen befolkning. De som gillar regimen får se att de leds av en stark ledare, de som är emot får se vad som händer med dem som sätter sig upp mot regimen.

Men då till försvaret, ja, jag hänvisar gärna återigen till den brittiska satiren, yes Minister. Där förklaras det varför Storbritannien ska ha ett försvar, men samma sak gäller här Ryssland till viss grad.


Ett lysande inslag från serien Yes Minister som kan tjäna till hur det är med Rysslands försvar. Det handlar om ”appearance” mer än reel styrka.

Read Full Post »

Försvaret är verkligen på tapeten dessa dagar, och då brukar männen synas rätt kraftigt. Ända sedan barnsben lär sig pojkar att krig är skoj, själv byggde jag fort, gömde mig i buskar med vattenpistol och ritade kartor om hur jag skulle vinna mot granngårdens pojkar. Så ja, försvaret är något som jag tror att alla har ett intresse av.

Men hur är det då fatt med det svenska försvaret ? Ja, vi har gått från ett invasionsförsvar till en mer elit-arme av dansk modell, vilket jag välkomnar. De gamla krigens tid är förbi, de nya tidens krig är inte 200.000 man som rör sig i pansarkolon mot stora befästningar (likt Bodens fästning) utan är något helt annat, och då ska armén förnyas.

Jag tänkte i detta inlägg försöka att se försvaret ur svensk synvinkel allena, att se vad partierna tycker, vad som förs fram, och därefter ge korta kommentarer. Det lär komma en efterföljande artikel inom de närmaste dagarna om det ”stora hotet” och min syn på detta också.

Folkpartiet har länge varit en försvarvänlig gruppering med major Björklund i täten (http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/NewsPage____85330.aspx). Folkpartiet talar om att svensk neutralitet är död, och tja den har väll egentligen aldrig existerat i faktum ? Sedan talas det en del om att vi borde gå med i Nato o.s.v. Men det folkpartiet glömmer, vilket är fasligt märkligt, är att de inte redan inser att vi redan ÄR med i NATO indirekt.

ESDP – Europas förenade försvar – Komplement till NATO

Utveckla ESDP istället

Mitt examensarbete för min Politiska kandidatexamen från Lunds Universitet handlade om just ESDP. För de intresserade går denna uppsats att läsa på denna adress:

http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1321390

I detta arbete studerade jag ESDP utifrån ett strikt rationellt perspektiv, med de styrkor och svagheter som detta innebär. I Washington den 24 april 1999 på NATO toppmöte bestämdes det att ESDP skulle ha samma ”allians” med NATO som det tidigare WEU (westeuropean Union) hade haft. Vilket något förenklat innebär att om ESDP inte klarar av att hantera en situation så kommer NATO och hjälper till. Så Sverige är, via dess medlemskap och deltagande i ESDP indirekt redan allierad med NATO men utan de förpliktelser som ett NATO-medlemskap innebär.

I min mening finns det inga rationella argument att då ansöka om medlemskap i NATO. Men sen finns det hundratals Amerikafränder som vill göra allt för att känna sig som polare med världens enda riktiga stormakt.

Folkpartiets och Monas oro för Ryssen

Redan de förändringar som Ryssland genomgått under 2000-talet understryker nödvändigheten av ett svenskt Nato-medlemskap. Invasionen av Georgien och efterföljande agerandet från rysk sida avslöjar allt tydligare landet som en auktoritär stat med nationalistiska och territoriellt expansiva förtecken. Sverige kommer aldrig att på egen hand kunna möta ett allvarligt hot från Ryssland. ”

Folkpartiets rapport

Detta skriver folkpartiet i deras rapport men även i media (SVD) trots att experter och kunniga efter kriget sagt bland annat att kriget i Georgien inte startades av Ryssland, utan de ”avslutade det”, det handlar alltså inte om ett angreppskrig i strikt bemärkelse. Rädslan för ryssen är total, nästintill absurd.

Jag säger inte att man ska tro att Ryssland, eller något annat land för den delen, alltid kommer vara fredligt inställd mot dess grannar. Men man bör inte agera don Quijote och slåss mot väderkvarnar. Det är både fruktlöst och rätt korkat.

Vår ÖB talade också om hur farlig Ryssen är, likaså vår försvarsminister Tolgfors. Tolgfors ska dock äras över att han talar om att det handlar om att ”verka stark”. Det är nog mycket det som det handlar om i Ryssland skulle jag tro.

Mona Sahlin presenterade nyligen detta på Folk och Försvars konferens. Deras överenskommelse var rätt oinspirerad. Vi ska fortsätta samarbeta med dem vi samarbetar med. Vi ska inte samarbeta med NATO om det är så att de kräver de, bara om vi själv känner för det. Även här tar Mona upp mycket tid mot ryssen och dess auktoritära styrke och angrepp mot grannländer, press, journalister o.s.v.

Men .. motvilligt får jag väll säga att Mona har en poäng. Att inte demonisera Ryssland, att ha en förenad utrikespolitik mot Ryssland och försöka hjälpa dem på rätt spår istället för att rusta upp försvaret (antagligen med tanken att skrämma dem till lydnad). Tid lades även på att diskutera gasledningens påverkan på Östersjöns säkerhet då Rysk militär säkerligen kommer patrullera gasledningen.

Så det handlar mycket om rädslan för ryssen, och detta kommer jag kommentera i en separat post snarast

Read Full Post »

Den gode Stalin ?

Den gode Stalin ?

Historieskrivning har intresserat mig under flera år, och speciellt hur det används politiskt. Även i Sverige så har historieskrivningen på universitetsnivå men även på skolnivå varit högst politiskt, och kanske speciellt i synen på Sovjetunionen. Det är då med stort intresse jag läste dagens artiklar från DN, där den ena berättar att Stalin blir mer och mer rumsren i Sovjetunionen och den andra hur Putin aktivt har gjort Sovjetunionen rumsren, bytt ut nationalsången, firar veteranerna från ww2 o.s.v. Detta är självklart högst politiskt. Genom detta så legitimerar Putin sin regim och skapar en enhetlighet i nationen. Putin har ett problem, ett land med flera olika nationaliteter. Säkerligen har Putin som ideal att Ryssland har medborgarnationalism, där man är ”Rysk Medborgare” först och i andra hand Tatar, Ryss, Kazakstanier o.s.v (ungefär som USA) för att inte ha de etniska splittringarna.

Men vi skall inte peka finger för mycket och tro att det bara är i Sovjet som man hyllar Stalin. Jag har själv studerat svensk historieskrivning i läroböcker gällande synen om Sovjet och tro det eller ej men det dröjde fram tills 2000-talet innan man började skriva om de riktigt hemska sakerna i Sovjetunionen. (länk till mitt examensarbete: Läroböckerna och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten )

Historieskrivning i Sverige om Sovjet:

En väldigt kort summering som är väldigt talande för detta ur mitt examensarbete följer för att sedan återknyta till Ryssland:

  • – ”Drygt 30 år senare sitter det en ny generation sovjetmedborgare i lomonosouniversitetet i Moskva och lyssnar till en föreläsning. Analfabetismen är utrotad och erövringen av rymden har börjat.” – Citat lärobok i Historia 1970-tal
  • ”Jorden togs från bönderna och stora mekaniserade statsjordbruk friställde arbetskraft för en snabb utbyggnad av den tunga industrin. På bara tio år blev Sovjetunionen en av världens ledande industrinationer. Denna utveckling skedde på bekostnad av den enskildes konsumtion”. – Citat lärobok 1990-tal
  • Att folk svalt och det fanns svältnöjd (t.ex i Ukraina) nämns inte förräns 1980-talet
Representativ bild från Hildingsons läroböcker

Representativ bild från Hildingsons läroböcker

Fram tills 1990-talet så talade man inte något om att industrialiseringen under Stalineran hade negativa effekter, mycket fokus läggs på det positiva. Att byarna fick elektricitet, att Sovjet drog Ryssland ut ur den mörka medeltiden. Det talas om att människor mördades, men med relativt milda ordalag fram tills 1990-talet. Det är inte förrän på 2000-talet man talar direkt om Gulag. Som ni kan se i citat 2 ovan så sent som 1990-talet så handlar det om att arbetskraft ”friställdes” vilket naturligtvis inte var hella sanningen, människor tvångskommenderades och det var inte bara konsumtionen som led.

Om ni är intresserade av detta mer utförligt är ni välkommna att läsa examensarbetet i fullo.

Om Ryssland idag

Så som ovan skrivet så vill jag påvisa att använda historia politiskt är inget nytt, att vara objektiv är svårt och tar tid så jag tycker inte man skall döma Ryssland för hårt. Det som dock är skrämmande är att man på nytt tar upp detta att man på NYTT lyfter Stalin och höjer upp honom igen, från att varit lite mindre omtyckt (om jag förstår artikelförfattaren korrekt). Att hylla en person som har så många människor på sitt samvete är inte helt korrekt, sedan kan man alltid resonera kring om det var ”nödvändiga offer” . Utan Stalin så hade Hitler vunnit (och liknande resonemang) har jag hört många gånger, och motvilligt får jag väll säga att det ligger en viss sanning i det, bekämpa ont med ont.

Men det får en del löjliga proportioner, läste i tidning för några veckor sedan att man i rysk historieskrivning nu inte bara skriver att Ryssland var tvungna att gå med på Molotov-Ribbentropp-pakten, utan att det faktiskt var en schysst pakt. Polen fick en högst trevlig förfrågan från Tyskland som de ohövligt svarade med ett ”FU” och då var det naturligtvis så att Tyskland var tvungen att hämnas, varpå Ryssland hjälpte till. Så just Tyskland-Sovjets samarbete att käka upp Polen var helt ”ok” i den nya ryska historieskrivningen.

Tillägg 24 Okt: DN skrev om att Makten suddar ut Stalins brott nyligen och ny information har uppdagats. Det avslöjas att historiker åttalas och får deras forskning beslagtagen då den berättar om Sovjetunionens baksida, Gulag och det som inträffade där. Stalin anses fortfarande vara en god ledare, framförallt p.g.a hans roll som ledare under andra världskriget. Man får inte kritisera något av det som hände i Sovjetunionen under andra världskriget, det är heligt och får inte kritiseras. Allt som hände i Sovjet är ”ok” för det var det stora patriotiska fosterländska kriget helt enkelt. Skrämmande utveckling.

Slutledning:

Det är väldigt fel att okritiskt hylla Stalin, och att föra fram honom som ett ideal är väldigt skrämmande. Det är en otäck verklighet och jag trodde verkligen att Ryssland hade lagt Sovjet bakom sig men nu har de återtagit det. Jag är inte speciellt oroad att Putin vill skapa ett nytt Sovjet, men om grogrunden läggs så kan de extrema grupperna få vatten på sin kvarn genom hyllning av Stalin. Men samtidigt förstår jag att det är politiskt smart att finna enande symboler för att skapa enhetlighet i Ryssland idag, men det betyder inte att det är rätt.

Read Full Post »