Nu har jag varit ute och vikarierat rätt mycket på diverse skolor i närområdet, allt från överklass-skolor, till skolor i ”fattiga” områden. Från stökiga klasser där det behövs två lärare för att kunna ha någon form av undervisning, till klasser där läraren egentligen är överflödig. Oavsett klass, oavsett skola så har jag sett en del generella drag som jag inte riktigt kan förklara. Detta har jag reflekterat om lite idag, och tar upp några av de reflektionerna här.
Ingen koppling mellan etnisk bakgrund och ”ordning”
En liten finare skola
Media rapporterar ofta, till SD:s förtjusning säkerligen, att det beror på invandrarna att skolorna har problem. De invandrade ungdomarna förstår inte att ett ”NEJ, SLUTA” faktiskt betyder att man ska sluta, om det inte efterföljs av ett slag…. För det är så man gör i arabvärlden – Något förenklat resonemang.
SVT har gjort dokumentär om detta, SD har nappat på det och diskussionen har gått så.
Den erfarenheten jag har är snarare något helt annat, och där är det socio-ekonomisk faktor som spelar roll, inte det kulturella. En av de bästa skolorna jag har vikarierat på var en skola där en klart stor majoritet av personerna var av utländsk härkomst, där knappt 1/10 del av namnen var namn jag kunde uttala. En av de värsta skolorna var i en svensson-förort med 90% med namn såsom Eriksson, Svensson, Karlsson och Persson. Det mönstret jag har kunnat se är att pedagogiken spelar roll i skolor, men framförallt så är det en fråga om socio-ekonomiska faktorer.
Med det sagt kan jag säga att de överlägset bästa skolorna, ur lärarperspektiv och för mig, har varit de i de ”Fina” områdena, där befolkningsunderlaget består av högutbildade, högavlönade personer. Där har jag mött på en verklighet som jag inte trodde fanns kvar längre. En verklighet där eleverna står vid sina bänkar efter lektionsslut för att få ett ”ok” från läraren att de kan gå. En verklighet där eleverna gör det som de blir tillsagda utan att bråka. En idyll för läraren som inte behöver agera fångvaktare ett dugg. Jag gillade den skolan mycket då jag kunde göra så mycket med lektionstiden. Men jag vet också att det finns de som gillar utmaningar istället, där en stökig klass ska bli lugn.
Detta visar att skolans problem är inte en skyddad verksamhet som enbart existerar innanför skolans väggar. Det handlar om de värderingar, de normer och den uppfostran som barnen får i hemmet också, det får man inte glömma. Detta kanske ni tycker låter som en självklarhet, men det är faktiskt inte det. I det politiska klimatet och debatten talas det enbart om att om skolan får mer resurser och invandrarna integreras då löser sig allt….
Jag vill poängtera här att jag gör ingen värdering i hur duktiga eleverna är, eller vilka som är bra eller dåliga elever. Det hade varit absurt, bara att för mig så fungerar ett klassrum där jag möts med respekt, där jag inte måste skrika mig hes för att få aktivitet att inträffa, där studiemotivationen är hög, ja där trivs jag bäst. Men i verkligheten har jag sett att de elever i en stökig klass kan vara precis lika duktiga, om inte bättre, än de i det lugna. Alla är individer, med olika förmåga och vilja till inlärning – likaså med attityden till inlärning.
Akvariet – En absurd idée !
En annan sak jag reagerat mycket på är vissa skolors stora vilja att ha akvarie-klassrum. Ni vet de klassrummen där eleverna har glasväggar ut mot korridoren så man kan se ut i korridoren. Har någon någonsin varit på en plats där detta faktiskt är positivt ? De reagerar på rörelser där ute, och fokus på det som sägs vid kateder, eller det som berättas för intro till eget arbete o.s.v är lika med noll. Frågor som ”Men varför får de rast och inte vi ?” eller massa tjoande till kompisar som står och pekar finger eller liknande på andra sidan glasväggen..
Det är inte så jättevanligt med akvarie-klassrum ännu, men det finns på en hel del skolor (speciellt nya skolor). Men i de skolor jag har sett det så har jag inte sett någon fördel med det. Jag förstår vitsen att försöka ha en trevlig modern skolmiljö, en trevlig arbetsplats är trots allt en arbetsplats som är trevlig att gå till.
Jag förstår inte riktigt vitsen med detta, men det är väll hippt och modernt.
Klassrummets placeringsteori
Oavsett om det är en stökig eller lugn klass eller skola så har jag kunnat se detta placeringsmönster i klassrummet, vilket intresserar mig mycket. Att flytta runt elever löser problem ibland, men oftast blir det bara en fråga om att skrika ut över klassrummet istället så att den nyplacerade f.d bordskamraten hör i andra änden av rummet… Men i alla fall, med placeringsmönster så ser man en skillnad på manligt och kvinnligt, enligt min erfarenhet. Se bild nedan:
Det röda fältet är tjejers epicentrum av ”stökighet”, det bruna/gröna är killarnas epicentrum av ”stökighet”. Det är intressant att i varenda skola jag varit i, varenda klass, så syns detta mönster. De två killarna på varsin rad närmast fönstret är de stökigaste, tjejerna längst ner till vänster (från katedern sett) är de två stökigaste tjejerna. Alltid, det har hittills inte slagit fel.
Det man då kan konstatera är att tjejerna behöver den andre tjejen vid sitt bord för att vara stökig, en ”partner in crime” så att säga. Killarna behöver inte det, då de inte är så beroende av en bordskamrat. Det kanske är så att killarna som ser ut genom fönstret är ”frihetslängtande”, blickar ut och vill ut och blir stökiga då de ser alternativet till klassrummet. Vad vet jag ? Oavsett det är rätt intressant att se.
Desto närmare katedern man kommer desto mindre stökiga är eleverna dessutom. Och det är ju naturligt, och en del av förklaringen till att stökiga finns längst bak, det är ju trots allt där läraren har minst insikt i vad som försigår.
En Socialkonservativs tankar 