Det har varit en del historie-anknytning på reklam på sistone och det verkar handla om spin-off-effekter. Men varför är det så här ? Jag tänkte börja med att ta upp de två kampanjer jag uppmärksammar här. En viss faschination för de grymaste ledarna, Führer, Il Duce och Kamrat Stalin.
DN rapporterar idag om att Hitler är med i reklamkampanj i Italienska Palermo.
Jag förstår inte riktigt syftet med kampanjen. DN säger att:
”Byt stil. Följ inte din ledare.” Reklamkampanjen för en klädaffär i sicilianska Palermo.”
Så det är något i form av uppror, att man inte ska följa ”Modet” de som leder och tycker och tänker vad man ska ha på sig, utan ska byta stil och stå för sin egen stil. Det är det enda jag kan tolka in i detta, och det kanske inte är tokigt budskap. Man är ju alltid nostalgisk gällande sin egen uppväxt men om jag jämför med idag så verkar ungdomen speciellt vara mer konformativt, alla ser likadana ut medan under min skoltid var det mer individualistiskt.
Men är det då rätt att i detta fall använda Hitler för att stärka sitt argument. Tja kanske, det är inte så att de citerar Hitler eller använder hans argument för att stärka sitt varumärke.
Men det är viss problematik då man använder så känsloladdade karaktärer som Hitler. (Även om jag personligen tycker bilden är rätt skoj – men förstår de som tar illa upp) Men om vi bara tar fenomenet att använda auktoritära ledare som reklam i sig så är det rätt vanligt.
För ett halvår sedan har jag för mig det var så använde ju t.om SVT avksräckande exempel för att påvisa att SVT är bra ! De hade reklamsnuttar på SVT om att i Italien styr Berlusconi som en diktator över media. En annan reklamfilm med samma budskap fast då med Vladamir Putin o.s.v. Blev en hel del rabalder om detta, och jag kan tycka det är rätt smaklöst att en kanal som normalt inte ska hålla på med reklam gör reklam. Och då de väl gör reklam så gör dom det på bekostnad av andra länders regeringschefer.
Värre reklam där man använde auktoritära ledare tyckte jag var det tyska mot AIDS. Där Hitler har sex med en ung kvinna och budskapet är att AIDS är en massmördare. Om man bortser ifrån att jag tror att väldigt få sett eller tänkt på Hitler som sexuell symbol och det osmakliga i detta så kanske det går att se budskapet annorlunda.
Budskapet är då, förenklat. Att ha Sex med någon som har AIDS eller själv ha AIDS och ha sex är att vara en massmördare, ungefär som Hitler. Verkligen skräck-propaganda här som jag tycker är att ta i lite väl mycket i överkant. Så detta är verkligen osmakligt tycker jag.
Men detta visar även på en distansering från andra världskriget, där det på ett helt annat sätt är ok att driva med nazismen och Hitler. Det flödar med parodier om Hitler på nätet. Allt från ”Om-dubbade” klipp från Untergang till Hitler-rap inspirerad av Mel Brooks. Eller varför inte parodin där de påstår att Hitler uppfann Fanta.
Personliga tankar
Personligen så tycker jag det är helt rätt att driva med Hitler och andra. Charlie Chaplin sa något i stil med att man måste kunna driva med det hemska för att hantera det. Mitt under brinnande krig gjorde han en parodi på Hitler som säkert många vet. Denna trend har fortsatt genom tiden med kanske främsta företrädare diverse judiska komiker som Mel Brooks. Men även komediserier såsom South Park driver med Nazismen där den unge Eric Cartman har Hitler som stor idol och misstror judarna. Det är idag helt ok att driva både med Nazismen som rörelse och deras budskap. Detta visar på att det har blivit en viss distans från detta i det generella medvetandet i samhället. Sen kan man ha olika åsikter om detta.
Personligen tycker jag om humor som grundar sig på historiska händelser, och om man gör det snyggt och bra så är det något som faktiskt vidgar ens vyer och gör det klart för en. Ricky Gervais gör t.ex en enmans-show där Hitler talar med Nietze som är rätt rolig att se. Men det man inser efter det humoristiska klippet är att det alltid finns de som tolkar det de vill ur det de läser. De må kalla sig kommunister eller nationalister och hänvisa till Marx och andra för att stärka sin tes, men det är inte därifrån ondskan kommer.
Jag avslutar med Mel Brooks – Springtime for Hitler.