Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2010

DN skriver idag om att Datorspel (med exemplet World of Warcraft) skapar goda ledare och något som är bra. En mycket intressant artikel där jag kan hålla med om andemeningen i det hela. Jag är själv en gamer (även om jag successivt trappat ner och nu knappt spelar alls. Men har spelat World of Warcraft en hel del och en hel del historia shoot em up-spel eller strategi). Jag har ofta funderat vad datorspelandet ger för sociala effekter. Det har tidigare rapporterats att grupparbete, problemlösnings-tänkande och andra mentala kapaciteter ökar med MÅTTLIGT spelande och nu talas det alltså om ledarskap.

Personligen har jag ibland önskat att man kunde föra fram ledarskapet på ”lek-nivå” i verkligheten, och visst det kanske man kan även idag men det är inte helt ”acceptabelt” idag. Om vi ser på mig själv så körde jag ett historiskt datorspel som hette Europa Universalis. Det var ett spel där man spelade en nation från 1419 till Napoleonkrigen i princip. Man byggde dynastiska äktenskap, allianser, skapade lydriken, annekterade grannprovinser, idkade handel och ja mycket mer. Som en offspin på detta så startades på spelföretagets forum ett historiskt textbaserat rollspel.

I detta rollspel så skapade spelarna sina ”hov”, med all tänkbär information för att skapa realism och genom att posta poster i varandras ”hov” förde man diplomati. Det skapades en avancerad apparat för att ge dessa hov/länder en ekonomi, en krigsmakt och mattematiska formler skapades även för att kunna föra krig (för att kunna avgöra vem som vann slag, hur långt man kan flytta arméer o.s.v). Detta utvecklade verkligen min skriftliga förmåga då jag skrev långa poster i rollspelet där jag agerade som mitt land, storartade tal till folksamlingar, lärde mig från de andra i spelet att tala högtrevande och använda trevliga fraser i stil med ”His most Illustrious Majesty, by the Grace of God, King Charles VII of France hereby, and henceforth declares a state of war to exist against the scourn of Earth, Queen Elisabeth, the harlot and heretical bastard Queen whom now sits upon the throne of England”. Inte så användbart att skriva sådant idag kanske, men dock har detta utvecklat min engelska avsevärt och då jag nödgats skriva brev på engelska så har jag en helt annan engelska än innan rollspelet, dessutom rättstavat och mer avancerat ordval och bättre ordförråd. Skoj och riktigt härligt spel. Successivt så växte min roll och tillslut så blev jag chef över hela spelet, och var ledare över detta i c:a 3 år. Fick lösa många problem (det är inte lätt att hantera 30-40 spelares viljor, då de klagar över att vissa länder inte är starka nog, andra för starka, att man borde ge vissa länder en bonus då de historiskt var bättre krigare och ja. Massor av situationer uppkom under dessa år). Allt från att det blev konflikter mellan spelare som snabbt fick försöka hanteras med konflikthantering via MSN-konversation mellan de stridande spelarna och mig som medlarna, till nya regler som infördes eller fick försvaras från dem som kritiserade. Jag behöll en vänlig ton i spelet, reformerade vid behov, höll spelarna nöjde med ”medarbetarundersökningar”, styrde ett ledningsteam av 4 personer som administrerade detta spel.

Nej nu blev jag lite lyrisk och jag kunde skriva hur mycket som helst av detta. Men jag kan säga att personligen så fick jag mycket ledarskap i detta. Jag lärde mig hur man hanterade en så stor skara grupper och viljor, hur man får sin vilja igenom och förankrar det. Jag började som en buffel ”jag är chef, gör som jag säger”, ingen gjorde något om jag var på semester för ingen i ledningen ville göra något utan mitt godkännande. Jag slutade som en delegerande chef med en platt ledarstruktur där jag backade upp mina medarbetares beslut istället för att bestämma vad de ska göra. Rollspelet lever kvar än idag, 2 år efter jag satt i ledningen. Jag kan lugnt säga att utan detta spel så hade jag inte haft den ledarstil jag har idag, som är uppskattad för att jag är lyhörd och uppmuntrande samtidigt som jag kan ta tuffa beslut.

Detta är bara ett exempel på hur datorspel och spel överlag kan utveckla en persons förmågor som kan vara till nytta för arbetsmarknaden. Självfallet har andra spel, såsom Battlefield 2 (som är shoot-em-up-spel som är helt uppbyggt på att man helst ska samarbeta i grupper om 5 för att kunna vara effektiv ”krigare”) även det ger en viss utveckling av teamwork. En egoistisk ensamvarg blir inte långvarig.

Vad är det ”revolutionerande”?

Så för mig är det en självklarhet att datorspel och liknande är utvecklande och kan vara av nytta för arbetslivet – men det som glädjer mig med DN-artikeln är att i denna artikel berättas det att företagen själva har upptäckt detta och uppmuntrar det. Nu kanske det är att gå overboard att ge anställda arbetstid att spela. Men att det öppnar upp att inte fördöma. Det är idag en självklarhet att man kan ta upp ”jag var scoutledare under sommaren 2009” för att visa att man kan handskas med människor, har ledarskapsegenskaper o.s.v. Detta öppnar upp för en förändring där även ledarskap i den virtuella världen faktiskt kan bedömas och meriteras och det ser jag som något positivt i IT-åldern som vi nu lever i.

Annonser

Read Full Post »

Nu har jag varit hos Jobbcoach rätt många gånger. Mångt och mycket handlar det om självinventering, att finna vad det är man vill göra egentligen, vad man trivs med, och vad man faktiskt kan. Jag har lyckan att min Sambo är HR-ansvarig och har själv arbetat som rekryterare så hon har hjälpt mig mycket med detta synsätt så mitt CV är redan idag bra och personliga brev likaså. Men jag kan ändå rekommendera detta då det blev ännu klarare för mig vad det är som driver mig, vad jag tycker är roligt och vad som får mig motiverad.

Hade en diskussion med Coachen om varför man inte har självinventering för lägre åldrar, och om det redan fanns. Hon berättade då att det fanns ett som var anpassat för yngre, där man kunde finna drivkrafter. Detta är inga absoluta sanningar men en fingervisning. Detta borde verkligen vara något som existerade i skolorna, högstadiet i 9:an och gymnasiet i 3:an hade varit lämpligt skulle jag tro. På så sätt så kan man minska risken att ungdomar gör felaktiga val baserat på ”vad man ska läsa” och istället göra rätt val.

Personligen så började jag gymnasiet med IT-linje, för jag gillade ju datorer tänkte jag. Syokonsulenten tyckte det var en god idé, för data-killar gillar sånt. Men då jag väl kom dit så var det hemskt, fy fasen, det är nog det värsta jag gjort. Massa praktiskt skruvande i datorer, diskutera Pneumatik och elektriska strömmar. Fanns ingen som jag kunde prata med om sådant som intresserade mig utöver datorer. Så efter två veckor så böt jag program, fick då goda rådet att läsa Naturvetenskapliga programmet, ”för det gillar de duktiga eleverna och det ger en god framtid”. Och NEJ, det var inte min grej heller. Slutligen, efter tredje bytet så fann jag rätt. Samhälle/Samhälle. Där var det roligt att gå till skolan, betygen ökade och jag har sedan dess läst samhällsvetenskapliga ämnen, tycker om det jättemycket.  – Ett enkelt test av den typ Jobbcoacherna använder här hade identifierad massa saker inför valet bland annat

1. Praktiskt program är inte Mikaels grej

2. Micke vill vara med och påverka samhället, han tycker SH är det roligaste ämnet i skolan därför att han tycker politik är viktigt och skoj.

3. Mikael har arbetat hemma på familjeföretaget med mycket kundkontakt, och trivs i den biten. Gillar att diskutera och föra ressonemang runt middagsbordet

O.s.v. Jag vet inte exakt vad ett utformat test för denna åldersgrupp hade kunnat resultera i, men det ovan är något som jag vet att sådana test gör glasklart. Det hade sparat mig två byten på gymnasiet. Jag hade ”vett nog” att byta. Men jag har nära släkt som läste NV för det är ”vad man ska läsa”, vantrivdes, mådde dåligt, och gick ut med dåliga betyg. Att byta var inget som var ett alternativ, har man väl valt ska man slutföra det.

Vad man bör göra ?

Det finns mycket som man bör göra för skolans värld. Något jag tycker man borde först och främst göra är att göra kopplingen mellan skola och arbetsliv mer tydlig. (Lite i andan av entrepenörskap). Men entrepenörskap går lite för långt i vissa fall. Man ska inte gå från en skola där man utgår ifrån att ALLA ska bli Anställda, till en skola där man utgår ifrån att ALLA ska bli egna företagare/entrepenörer. Det ska finnas utrymme för bägge.

Så mitt förslag är att man först och främst rent praktiskt inför sådana här test som obligatoriskt inför valet av gymnasie, men även sista året på gymnasiet. Utöver det bör faktiskt Samhällskunskapen utvecklas och få några mer timmar alternativt ett nytt ämne. Jag vet att flera borgerliga partier driver ”livskunskaps”-frågan. Jag skulle vilja utveckla detta till att inte bara beröra privatekonomi och sådant, utan även ”Hur man skriver ett bra CV, hur man skriver bra personligt brev” o.s.v.

Jag tror att dessa förändringar hade förbättrat skolan avsevärt och skapat en skola som inte är isolerad från omvärldens arbetsmarknad och behov.

Read Full Post »

Läste idag i HD att Anders, Jim och Gun i Skåne vill förverkliga en äventyrspark där man ska kunna göra en tidsresa. Gästspel ska förekomma vid en gård som under 1600-talet tjänade som utbildningscentrum för friskyttar.

Jag är rent generellt positiv till historiska upplevningscenter, att få uppleva historien genom fler sinnen än visuellt är ett ypperligt bra sätt att öka förståelsen och insikten om vårt förflutna. Kort och gott ett bra sätt att stärka historiemedvetenheten och motverka historielösheten. Men det blir problematiskt om man väljer ett starkt värdeladdat historiskt område, som i detta fall Snapphanar.

Jag gick i skola i mellansverige, jag har dessutom samtalat med många andra från mellansverige eller ”Norrland” som skåningar säger (Allt norr om Hallandsåsen är norrland) och ”vi” har rent generellt en mycket mer negativ syn på snapphanar och friskyttar än vad skåningarna har. Det står i läroplanen att man ska ha kännedom om den lokala historien och det har skåningar.

Jag har även bott i Skåne under många år och sett hur stolta de är över Skåne, som tar sig uttryck i bland annat deras användning av Skåne-flaggan. Men just på synen snapphanar finns det en stor skillnad. Jag har studerat dem rätt väl för att försöka nyansera min bild. Men min bild kvarstår trots detta. I begreppet snapphanar finns allt från vad vi idag skulle kalla terrorister, upprorsmakare, rebeller och frihetskämpar. Nu tänker en del av er som läser detta ”Hur kan han kalla snapphanar för terrorister, fy och vad hemskt, dessa är våra hjältar !”.

Jag använder den ”stor-svenska” definitionen på snapphanar (vilket förenklat är ”allt motstånd”). Man kan göra en skillnad mellan Snapphanar och Friskyttar. Och tillåt mig att beskriva dessa två grupper så får ni själva göra en tolkning.

Snapphanar: All form av opposition mot svensk höghet i Skåne efter och under krigen i skåne. Här innefattas allt från rövarband som tog chansen att tjäna en hacka på kriget till upprörda bönder som inte ville tillhöra Sverige. En väldigt brokig skara med olika drivkrafter.

Friskyttar: En lite speciell grupp av människor som ofta framförs som positivt men som de facto är något helt annat. Dessa var skåningar, eller ”danskar”, som under kriget, men även Efter kriget utbildades i Danmark eller i hemliga platser i Skåne. Det bekostades av den danska kronan eller egna insamlade pengar och dessa hade som uppgift att bekämpa svenska överhögheten i en form av en underground motståndsrörelse. I ett modernt samhälle så hade dessa friskyttar varit de som sprängde järnvägar, sköt officerare och på alla sätt förstör ”på hemmaplan”. Statligt sponsrad terrorism helt enkelt.

Detta är ena sidan av konflikten. Den andra, den svenska, är inte helt oproblematiskt heller. När jag läst på känns det lite som vilda västern. Svenska staten satte en prissumma på huvudet på flera av dessa friskyttar och snapphanar som i bästa western-stil jagades av bountyhunters såsom Sven ”Banketröja” Erlandsson Ehrenflycht . I dessa bountyhunters kan man läsa hur detta kunde gå till. Om jag inte helt missminner mig berättar Banketröja om hur han och sina mannar omringat en av friskyttehövdingarna i en stuga och hur de i standoff sköt mot varandra och Banketröja uppmanade honom att ge upp. Det som sedan hände var att friskyttehövdingen i full karriär på hästrygg hoppade ut från huset och red i full karriär därifrån i något som hade blivit en mycket bra exit a’la Hollywood.

Detta var ett tidevarv då grymhet mot motståndare var kutym, vilket man får ta i beaktande då man bedömer svenska kronans straff mot snapphanar och friskyttar. Rådbarkning, hängning, halshuggning, pålning och liknande var straff som användes och graden av pardon var minst sagt svag. Försvenskningen var en grym process som idag, paradoxalt nog, ses som en av de mest lyckade. Vi har inget Baskien eller Irland, utan vi har en lugn landsända.

Mycket blev också positivt. Danmark hade trälar, Sverige hade fria bönder bara för att nämna något. Men misstron mot skåningar var mycket stark. En svensk generalguvernör i Skåne sade t.ex att han hellre ser ett ”Öde land än ett land fullt av skälmar” då nya uppror uppstod i Skåne. Så självfallet faller en skugga även över det svenska agerandet.

SVT producerade ett tv-program för något år sedan som hette Snapphanar, som närmast kan liknas med en 1600-tals fantasy där Tolkien möter Lindqvist. Men bilden var glasklar. Svenska styrkor har mycket gemensamt med diktaturers occupationer där man avrättar och enbart står för grymhet och hemskheter, medan snapphanarna är ädla frihetshjältar som enbart kämpar för det goda. Verkligheten är ALDRIG så enkel.

Så hur blir det nu om man väljer att göra en nöjespark på detta ? Kommer små barn få springa runt med trä-snidda gevär och ta skattkistor från de ”dumma svenskarna”, och lära sig att gömma sig i skogarna från svenskarna som letar efter dem för att straffa dem. Eller kommer barn få leta i skogarna efter snapphanar och ta dem till rätta, och försöka smyga förbi med skatteintäkter. Eller vad blir resultatet ?

Det är ett intressant projekt detta, som kan utmana i något mycket gott, men det får absolut inte bli propaganda för den ena eller andra sidan.

Read Full Post »