Läsvärt om Stadsutveckling

Läsvärt om Stadsutveckling

Detta är en väldigt intressant artikel om Stadsutveckling – något jag jobbar med till vardags – tänk er vad karriären kan gå fort ibland. För 1,5 år sedan så var jag 70% vikarie på 3 månader för en skola i innerstaden, idag är jag fast anställd och jobbar med stadsutveckling fast. Detta ger mig perspektiv från tjänstemannens sida, och jag tycker denna artikel är väldigt läsvärd. Jag har min socialkonservativa ådra – och den konservativa biten av mig har mer gemensamt med Prince Charles ideal om ”1800-talets by” än med modernismens betongbunkers och stora paradgator. Finns flera teorier om hur man bygger en bra stad (t.ex Geehl som hävdar att man är skapad för att vandra fram i 5 km i timmen – det är det som ger oss glädje och livskvalité i en stad, inte stora motorvägar och breda gator – städerna ska vara byggda för människan, inte för bilen – är hans grundtes).

Men alla dessa visioner stoppas ofta, eller i alla fall förlängs av överklagandefaserna. Vem som helst kan överklaga i plandelen, och de kan överpröva -> med största sannolikhet så tar det 3 år att få igenom en plan. Därefter så ska bygglovsförfarandet påbörjas, och där har alla berörda sakägare (i princip, något förenklat, alla gränsgrannar) rätt att överklaga givet lov, så ska det ta 1-2 år – om inte mer. Så om man har tur så kan bygget av Nya Slussen ske 2016-2017. Under denna tiden så hinner det vara ett val emellan och det är ju ”S”:s tur nu att regera så de kommer säkert att riva upp beslutet och då är vi tillbaka på ruta 1 igen – inget händer, inget sker. Man kan ju hoppas att utvecklingen går framåt, och självklart ska processen vara demokratiskt – men innebär det att det är rätt att man diskuterat Slussen i över 20 år och kommer i värsta fall inte ske något alls utan sakta men säkert förfaller Ruinen Slussen utan att något sker? Jag tycker inte det, det måste finnas något bättre sätt att hantera detta.

På nationsnivå så väljer man partier som får rösta igenom folkets vilja enligt den procentuella makten de har. Ibland kan de ha folkomröstning, men det sker sällan då det är krångligt, inneffektivt och inte alltid bäst anses det (man kan inte kräva att alla röstberättigade ska vara insatt i precis alla frågor på det sätt som förväntas för att kunna göra ett informerat, med gott underlag, beslut vid valurnan). Men i stadsbyggnad så är varje fråga en lokal folkomröstning, men efterföljande ineffektivitet som resultat.

Jag har ingen lösning, men jag tror det är bra att läsa artikeln och fundera – finns det någon väg att bibehålla demokratin men effektivisera stadsbyggandet eller behövs det ”okänsliga politiker”?

Read Full Post »

SD blir socialkonservativt – DN.SE

http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-blir-socialkonservativt

Tydligen ska de börja kalla sig socialkonservativa… spelar ingen roll vilken etikett de använder – innehållet är densamma. Synd bara att en ideologi kidnappas av nationalister… skriver från mobil men ska skriva mer utförligt senare men begreppet ska inte tas över av SD utan strid. Socialkonservatism har inte som fundament främlingsfientlighet – vilket SD har…

Grunden är ett samhälle med socialt skyddsnät, där staten tar sitt ansvar för alla i landet, samtidigt som man ska kunna bygga sin egen lycka och alla ses som individer. Att Då ett parti som klumpar ihop individer i ”problemgruppen invandrare” och enbart vill ta hand om dem som Inte tillhör denna grupp är upprörande att de kallar sig socialkonservativa
.

Read Full Post »

Naiv tro på ”Budskapet” ger sämre siffror

Sådär, det har varit ett tag sen jag skrev här på bloggen – men det är glädjande att se att så många fortsätter besöka, och att nya tillkommer. Anledningen till att jag skrivit så lite är att det varit semester, och det händer en del i livet. Jag har bytt jobb, jag jobbar numera för Stockholm Stad – där jag har en rätt viktig roll i förnyelsearbete och omorganisering – vilket kraftigt begränsar min tid att tänka på något annat än jobb. MEN det finns en sak som jag tänkt på en hel del den senaste tiden, och som jag faktiskt började skriva en post om (denna post) och det är partiernas kamp för överlevnad och deras naiva tro om ”Budskap”.

 Jag har säkert skrivit om detta innan, men det tåls att upprepas, överdriven tro på ledaren och budskapet ger sämre siffror. Partier som har en ideologi, eller framtoning, som inte delas av befolkningen kommer självklart att hamna under riksdagsspärren förr eller senare. Men jag tror inte det är den stora faktorn i det dalande stödet för småpartierna. Jag kommer ihåg en briljant artikel för några år sedan skriven av socialdemokraten Lars Stjernkvist som drog slutsatsen att om man bara ser till vad partierna tycker, vad de har för ”åsikter”, så skulle KD ligga runt 15 %. Vet även att vissa undersökningar utgår ifrån ”potentiellt stöd” och ”reellt stöd”, där det potentiella stödet för småpartierna är avsevärt högre, de får kanske bara hälften av deras potentiella stöd. Så det handlar alltså inte om partiernas budskap.

 Vad handlar det då om ? Förmedlingen av budskapet kanske ? Ja här kanske finns en del att förbättra, men oavsett hur mycket man bankar fram ett budskap så är det sällan det lyckas att verkligen få genomslagskraft. Den enda jag kan påminna mig om som verkligen lyckats är moderaternas begreppsbyte, där de slutade tala om ”arbetslöshet”, utan talade mer om ”utanförskap” och på så sätt så fick de fram sitt budskap och lyckades ta rollen som ett ”borgerligt arbetarparti”. Men annars är det extremt svårt – anledningen till detta är enligt mig beroende på inbyggda förutfattade meningar format av årtionden av socialdemokratiskt styre och värderingar. Dessa förutfattade meningar är något som partierna jobbar med att tvätta bort, vilket jag tror är viktigare än att komma med ”nya” budskap och förnyelse.

Med resonemanget att många t.ex. har då en grundtanke av typen:

  ”Det spelar ingen roll hur mycket KD talar om jämställdhet, mänskliga rättigheter och helt plötsligt börjar tala om abort.. vi vet alla att egentligen är de religiösa homofobiker hela högen !”

”Centerpartiet börjar snacka om tillväxt, vad vet de om det egentligen? De är ju bönder hela högen, och de är ju egentligen smygsossar”.

Det är självkart så att en annan faktor är att de stora partierna äter upp de små, och de små måste på något sätt lysa starkare, men frågan är om det är möjligt så länge de förutfattade meningarna regerar – oavsett vilket parti.

 Erfarenhet från SKOP

 Jag jobbade under en period för SKOP där jag bland annat gjorde väljarbarometer. Det man vanligen får se på nyheterna är ”Stödet för parti Y har minskat med 2,3%”, och that’s it – ingen mer information. Men väljarbarometern är mycket mer komplex, där ställs frågor såsom ”Vilket parti tycker du har bäst politik för… Skola… vård… skapa arbete… ” o.s.v. Massa politiska frågor för att kunna stämma av vad man tycker, och vad man röstar.

 Visst jag stötte ofta på personer som på frågan ”Kommer du rösta på alliansen, eller de rödgröna” svarade ”alliansen” och på följdfrågan ”Vilket parti tänker du rösta på” svarade ”Alliansen”, då fick man vänligt förklara att alliansen består av flera partier – varav följdsvaret blev ”Ja just ja, men det är ju Moderaterna”.

 Kunskapen om moderaterna är större och många drar lika-med-tecken mellan alliansen och moderaterna och glömmer de små. MEN det var inte det vanligaste jag stötte på under alla mina intervjuer. Det jag stötte på allra mest var personer som på nästan VARJE punkt ansåg att ett eller annat parti hade bäst politik, och dessutom tyckte de att dessa frågor var viktigast. T.ex var det ofta jag mötte på folk som ansåg att moderaterna hade bäst politik för arbetspolitik, och de ansåg att det var den viktigaste frågan i deras val av vilket parti de ska rösta på. MEN på frågan vad de ska rösta på svarade att de skulle röstat på Socialdemokraterna. När man frågade varför så kunde svaret vara allt ifrån ”Jag är arbetare” till ”Man kan inte rösta på moderaterna, de går bara inte” och klassikern ”Det har jag gjort de senaste 30 åren”. På småpartierna så kom det fram att det bara inte ”går” att rösta på dem, då de är bara så fel…

 Samma sak kunde man se då med SD, men frågan är om inte deras tid i riksdagen ändrat bilden av dem som ”det går inte att rösta på”. De är ju legitima nu, de har suttit i riksdagen. Steget för många att faktiskt rösta på SD har minskat, och kanske är mer ”ok” nu – så jag räds att SD kanske kommer mot 10% strecket i nästa val – det har inte samma ”fy-stämpel” att rösta på dem längre – de har ändrat bilden av sig själva –  budskapet är detsamma.

 Dessa inlärda röstningsmönster är något som skapar ett läge där människor röstar mer med hjärta än med hjärna, det irrationella styr mer än det rationella – och detta drabbar bägge sidor (”Man kan inte rösta på kommunister”).

 Slutsats:

 Vi lever inte i en perfekt värld där alla har perfekt information och agerar rationellt, och vi kan inte påtvinga rationellt beteende. Det bästa småpartierna kan göra är att krossa ”bilden” av partiet. Låt KD gå i Pride-paraden, låt Centerpartiet företrädas av Innerstadsfolk, låt Vänsterpartiet ha en partiledare som är känd anti-kommunist och ja – ni förstår principen.

 Detta tror jag har mer effekt än att komma med nya budskap, som bara ses som en dimridå för ”vi vet ju alla hur de är, egentligen.”

Read Full Post »

Ny Plan och Bygglag trätt i kraft – Post och Inrikes-tidningar är vinnaren

Jag vill först och främst be om ursäkt att det dröjt länge med aktuella bloggposter, men anledningen är rätt enkel – en ny lag. Jag jobbar inom Bygglovenheten och jag och enheten jag jobbar på är den enhet i en kommun som påverkas mest av detta nya regelverk – så det har varit mycket interna utbildningar, upprättande av rutiner och förberedelser inför 2 maj, och nu implementering av de nya reglerna (samt naturligtvis alla som ville få in sina ansökningar innan 2 maj för att slippa den förhöjda taxan). Men jag känner att jag faktiskt behöver skriva av mig lite om den nya lagen som inte är ”självklarheter” utan lite konsekvenser utöver det uppenbara ”taxan blir dyrare, max 10 veckors handläggningstid”.  Ber om ursäkt om jag blir för ingående och risken att jag blir ”fack-idiot” är stor, men trots allt så är detta det som upptagit mina tankar den senaste månaden.

Kungörelser och laga kraft – Post och Inrikes skor sig

Det nya är att bygglovsbeslut ska kunna vinna laga kraft, d.v.s. man kan inte överklaga besluten utan som byggherre känna sig trygg att ingen kan komma och överklaga beslutet tre år efter bygget och man tvingas riva (så är det idag). Detta är en jättebra förändring, då vi rätt ofta får ett överklagande och massa tid går åt sådant som bara resulterar i ett ”tidigare beslut gäller” från länsstyrelsen. Men hur ska man då få ett beslut att vinna laga kraft kanske ni frågar er ?

Det nya är att man informerar grannar om beslutet, informerar andra berörda att man kan ta del av beslutet och att alla beslut kungörs i Post och Inrikes tidningar. Det absurda är att alla beslut ska kungöras och skickas ut till närmast berörda grannar, det gäller även avslag. Vilket innebär att ni som läser ska inte bli förvånade om ni får ett brev i brevlådan där det står ”Din granne har velat bygga en altan, men det fick han inte.” eller beslut ”Din granne har fått lov att måla om sin fasad”.

Men som sagt alla beslut ska ut i Post och Inrikes tidningar, och de har modellen att varje beslut är en separat kungörelse, och varje sådan kungörelse kostar 40 kr om man gör via internet-formulär, 70 kr om de själva gör jobbet. Det innebär t.ex. att för en medelstor kommun betalar antagligen minst 30,000 kr till post och inrikes tidningar, men detta gäller alla kommuner. Malmö, Stockholm och Göteborg har betydligt mer ärenden och där är det betydligt fler ärenden så detta är en riktig kassako för Post och Inrikes tidningar – speciellt med tanke på att majoriteten av kommuner antagligen kommer av kostnadsskäl använda det automatiska alternativet – och det är just det – automatiskt så ingen personal behövs mer än IT för att se till att servern fungerar. Post och Inrikes Tidningar själva säger att kommunen blir överlägset den största kunden.

Sen en fråga, vem läser post och Inrikes tidningar…. ? Kanske dags att söka jobb på Post och Inrikes-tidningar där IT-proffsen kan räkna med mastig löneförhöjning – har valt fel bransch tydligen ..

Fuskbyggarna

 

Kommunens tillsynsansvar ökar

Många av oss har sett Fuskbyggarna och liknande program på TV och sett med fasa vilka hemska byggen som går igenom processen och får godkänt – detta har man tagit tillvara på och försöker omöjliggöra med nya plan och bygglagen.  Detta gör man egentligen i tre steg.

1. Kontrollansvarig måste vara fristående oberoende från byggherren. – Ni som har sett fuskbyggarna vet precis vad man menar här. I gamla PBL så kan den som bygger huset/tillbyggnaden ,eller vad det nu kan vara, själv vara den som intygar att bygget går schysst till. Med den nya lagen så får det inte vara så, den som intygar att bygget gått schysst till, följt lovet och allt måste vara fristående extern aktör – vilket ökar rättssäkerheten – men frågan är hur man kontrollerar det. Det är knappast så att man kollar byggherrens släkt och vänskapskrets då man väljer kontrollansvarig – så problemet försvinner inte, men det förminskas.
   
2. Kommunen måste göra tillsyn – Innan nya PBL så fanns det inga krav att kommunens tjänstemän åkte ut på byggena och kontrollerade bygget. I den nya lagen så måste kommunens tjänstemän åka ut minst en gång under bygget för kontroll av bygget och på så sätt kunna hitta de uppenbara felen i ett tidigt skede. Viktigt att poängtera att det är just uppenbara fel som de bör kunna upptäcka, men de har inget ansvar för det som de inte upptäcker – det är inte så att alla bygghandläggare är byggingenjörer med full kompetens att se allt, dolda fel finns alltid – men trots allt en tillsyn är inte fel.
   
3. Dokumentationen förbättras – Idag behövs ofta en s.k kontrollplan, detta är ett dokument där man intygar att man gjort kontroller för bygget. I gamla PBL så kunde detta vara ett dokument med texter i stilen med:
       Bygget kontrollerats (X)
      Rörledningar (X)
      Ventilation (X)
   Signerat Kontrollansvarig
   Detta är i enklaste laget – men är i princip accepterat enligt gamla PBL. Men i det nya så måste man berätta exakt vad och hur man kontrollerat något, vem som har gjort det, datum och signatur vilket är en tydlig förbättring.

Slutligen

Det är massa nya administrativa rutiner som kommer, Post och Inrikes-tidningar blir en mycket rik organisation och det blir tryggare för byggare, grannar och kommuner när det gäller byggnation. Det finns väldigt mycket i lagen som är otydligt och tvetydligt, men den röda tråden är säkerhet och trygghet och det gillar jag.

 Andra bloggar om detta:

Sync-Blogg

Read Full Post »

De nya sedlarna – Historielöshet och kulturfanatism ?

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

 Valet motiveras med: att det ska vara personer som gjort insatser inom kulturområdet i vid mening. Personerna ska ha varit verksamma på 1900-talet, ha en folklig förankring och ett internationellt anseende. Att det ska vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män har också varit vägledande när valen gjordes.

Länkar till artiklar:

DN: Artikel 1, Artikel 2
SVD: Artikel 1, Artikel 2 
 Jag själv blir bara frustrerad och irriterad då jag ser motiveringen till de val som gjorts, och då även vilka de faktiska motiven blir. Detta är ännu ett tecken på historielöshet och en typ av kulturfanatism av sällan skådat slag. Herman Lindqvist sammanfattar detta rätt väl i sin artikel på SVD,  och det är helt i linje med min egen åsikt. Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och Dag Hammarsköld – detta är alltså de herrar och damer som ska pryda sedlarna i framtiden. Precis som Lindqvist säger så har sedlarna reducerats till idolkort, där man förtränger sin historia, identitet och betydelse i världen. Man kan tycka att det är en skitsak, det är ju bara ”sedlar” – men är inte sedlar ett ansikte utåt ? En symbol för vad Sverige är, och sedlarna bör visa Sveriges betydelse historiskt, vad som skapat Sverige, vad som är Sverige. Däri spelar självfallet kultur en roll, det är jag helt överrens med. Men är det den enda rollen ?

Kulturfanatismen har talat, allt Sverige står för är kultur, vi är stolta över uppmärksamhet i modern tid, allt annat utom kultur är oviktigt. Men så är det verkligen inte ! Om vi kollar runt i världen vad olika länder väljer att visa på deras sedlar så är det oftast en mix – finns självfallet undantag men är det inte just en mix som är det viktiga ? Om vi försöker applicera Riksbankens tänk på andra länder så kanske vi hade haft sedlar som bara visar kultur i andra länder och det är faktiskt inte allt som bör framgå i en av de starkaste marknadsföringsverktygen ett land har.

Om vi försöker exemplifiera detta med andra länder, om samma sak skulle ske i andra länder kanske det hade sett ut så här:

USA:
100 Dollar – Humphrey Bogart
50 Dollar – Arnold Schwarzneger
10 Dollar – Frank Sinatra

England:
100 Pund – Ricky Gervais (ok, kanske inte värdig men diggar honom)
50 pund – Rowan Atkinson
o.s.v.

För mig är det en självklarhet att historien ska visas, vilka som har betytt mycket för att Sverige ser ut som det gör idag, varför vi talar Svenska, varför vi har det som vi har det, och även sett internationellt rörande Sveriges genomslag och styrka. Så jag ser inga problem att byta Selma med Astrid, de är båda författare och kulturpersonligheter. Men att byta bort Polhelm, Karl XI och Gustav Vasa är bara så fel. Borta är statskonsten, vetenskapen och nationsbyggandet.

Man skulle kunna byta någon av dem, kanske ta Berzelius eller Alfred Nobel för att pryda den sedel som representerar vetenskapen. Kanske ge ”en sedel” till näringslivet och dess utveckling och placera Louis de Geer där kanske. Sen rörande statsbyggandet så kvarstår egentligen bara tre namn, Gustav Vasa, Karl XI och Gustav II Adolf – kanske det hade varit dags för Gustav II Adolf ?

 Jag avslutar med Lindqvists citat –

Vi glömmer vår svenska historia, och inte bara glömmer utan det är en trend i samhället att man ska förtränga att vi har en historia. Astrid Lindgren är väl ett bra namn, men annars är det här ganska ovärdigt.

Read Full Post »

Huset fullt av hundar – Familjens rätt till liv

Min Hund Selma

Har precis sett ett avsnitt av Huset fullt av Hundar på SVT, och som hundägare själv (stolt ägare av en 4-årig Jack-Russel vid namn Selma), så blir jag faktiskt rätt upprörd. Så bara p.g.a att jag är så upprörd så kommer här en post som inte handlar om Utbildningspolitik, Socialkonservatism (indirekt kanske… om man ser långsökt), historia eller något jag tidigare berört.

Programmet går ut på att en familj får möta 6 hundar, de får göra någon aktivitet med hundarna, och därefter välja bort två, sen göra aktivitet med de 4 kvarvarande, välj bort två o.s.v. ända fram tills sista hunden är vald. Lite Robinson över det hela – so far so good kanske vissa tycker – vad vet jag.

Men om syftet är att man ska upplysa lite om hundägande, att hundar har olika personligheter, karaktärsdrag etc samtidigt som man ska ge lite nöje tycker jag det är väldigt dåligt då det ger en helt fel bild. T.ex i avsnitt ett så kom de med en Vilthund (kräver mycket motion) och i andra avsnittet så kom de med hela skalan (och där valde de den minsta då de ansåg inte att de hade tid att ta hand om en hund som kräver större underhåll – något förenklat). Jättebra att familjen i avsnitt två tänkte lite på hur de kan ta hand om hunden.

Djurskyddet Sverige har uppmärksammat Robinson-elementet och att det är något dåligt, andra bloggar om detta t.ex

http://djurensratt.blogspot.com/2011/03/premiar-for-huset-fullt-av-hundar.html

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.16218365

 

, men jag ser andra problem.

Vi har idag ett stort problem att många skaffar hund av helt fel anledning, osäkra, otrygga människor skaffar stora kraftpaket till hundar för att ge trygghet (rätt ofta man ser en spinkig tjej kämpa med en stor Rottweiler som verkar ha lite aggressionsproblem) eller mentala kalhyggen som skaffar ”kamphundar”, och utan god träning och ett liv anpassat för vad hunden behöver kan de bli rätt fel. Men man ska betona att det är undantag dessa fall utifrån statistiken, och ibland ser man motsatsen. Såg något riktigt ”häftigt” på tunnelbanan igår – en riktig biff till Kille med överarmar tjocka som lår, tatueringar och rakad skalle, skinjacka och armekängor, och i handen höll han en chiwawa med rosa kläder på sig. Så det finns alla varianter.

Men att då i detta programmet inte ens ta upp ”Är familjen rätt för hunden” ? Utan bara fokusera på ”är hunden rätt för familjen?” Det kan i första anblick verka vara en marginell skillnad. Men man kan välja en social, trevlig hund som man tycker är söt och trevlig på alla sätt, den fungerar med familjen och så, men är katastrofalt val om man ser på vad de olika raserna faktiskt behöver för att må bra.

Nej nu ska jag ut och gå en runda med Selma och lugna mig lite, och kanske kolla igenom denna post då jag kommer hem så jag inte skrivit något som kan misstolkas då jag gick emot visdomen ”Skriv inte i vredesmod” 🙂

Hunden ska vara rätt för familjen, men familjens livsstil ska också vara rätt för hunden – detta är något SVT inte verkar förstå ännu. Men jag hoppas att detta belyser mer i framtida avsnitt.

Read Full Post »

Dejas rapport om en o-jämställd skola. Pojkproblem och historiechauvinism?

Delegation för Jämställdhet i skolan (DEJA):s rapport som publicerades nyss ( dock, tro det eller ej, enligt regeringens hemsida publicerades den den 15 januari….) tar upp problematiken med jämställdhet i skolan. Rapporten hävdar, förenklat, att pojkar och flickor inte får samma förutsättningar att lära och trivas i skolan. Flickor presterar bättre, men mår sämre än pojkar. Flickor hindras av könsroller. -> Jag undrar vad Pär Ström tycker om detta fokus enbart på flickor i sammanfattningen….

DN:s egen summering är att Anti-pluggkultur är orsaken bakom en ojämlik skola… Nedan har ni min egen korta summering. Även SVD har samma rubrik 

SVD har en ledare om detta vilket jag kan rekomendera som komplemment till min egen text då denna fokuserar mer på hedersfrågor och rapportens tillkomst.

 Dejas ordförande skriver även på SVD vilket är mycket intressant läsning. Där jag tycker ett av de bästa citaten är ”Jämställdhet brukar ses som en kvinnofråga. På skolans område är det uppenbart att en ökad jämställdhet skulle gynna både flickor och pojkar. De traditionella könsnormerna begränsar både flickor och pojkar. ”

Min erfarenhet av skolans värld, både som elev och som lärare gör dock att jag spontant håller med. På en gymnasieskola som jag arbetat på så var det största hälsoproblemet på skolan att tjejer gick in i väggen, de ”MÅSTE” få MVG i allt, allt annat är oacceptabelt ansåg de. Ett VG betyder att man är halvt hjärndöd, ett G att man är hjärndöd, bara ett MVG är OK. Detta pressade dem oerhört, de gick till kurator och mådde mycket dåligt. Killarna däremot tog det generellt lite lugnare, men det kan också vara så att män och kvinnor har olika sätt att hantera stress och press.

 Men åter till rapportern som jag tänker försöka resonera kring dess beskrivning av skolans jämställdhetsproblem, rapportens bild av skola och lösningar. Jag kommer senare försöka detaljstudera mer och gå in i detaljer och förhoppningsvis författa en mer detaljerad studie som publiceras här, men tiden får se.

 Bilden av skolan och elever:

Pojkar presterar i genomsnitt sämre än flickor, och får därför sämre betyg. Programvalen till gymnasiet är könsstereotypa – särskilt valen till de yrkesförberedande programmen. Flickor är mer stressade i skolan och mår generellt sämre i tonåren. Pojkar framstår som mer aktiva än flickor när det gäller att behandla andra illa. Ord som ”hora”, ”bögjävel” eller ”kärring” kan användas för att förtrycka genom att framställa vissa människor som mindre värda. Sexualiserad mobbning förekommer och kan även bestå av olika former av fysiska övergrepp.”

Detta citat säger nästan allt. Precis som jag skrivit ovan, men de går mer in i detalj i rapportens inledande kapitel om lösningar. Det berättas även, vilket kan återknytas till min kritiska post mot Boetius för ett tag sedan, att undervisningen inte är jämställd i stoff och didaktik. Helt enkelt att det som undervisas OM inte har förankring i elevernas verklighet. Rapporten uttrycker sig t.om så skarpt att ”Vi är bekymrade över den b ristande kvalitén i många av de läromedel som eleverna använder”. Denna brist de talar om är specifikt historia där kvinnor inte får förebilder, mer luddigt sägs det att även pojkar får snäva mansideal. Här tycker jag att man ska ställa sig kritiskt till detta.

Det är inte konstigt att historia domineras av män. För mig och för de flesta så är historia ett ämne som tjänar att skapa historiemedvetande, att förstå världen kring sig, varför den blev som den blev, varför vi lever som vi gör o.s.v. Då blir det ofta ”Statshistoria” som förklarar det. Statshistoria ger svar på varför skåningar inte talar rikssvenska, varför Stockholm är huvudstad, varför Belgarna snackar franska och många andra frågor som historien ger svar på. Dessa beslut har fattats i en mansdominerad period, där nästan uteslutande män var beslutsfattare då är det självfallet så att män som Napoleon och Hitler får en stor roll.

Tusen Svenska Kvinnoår

Likaså vid forskning och litteratur så har det varit en historia från en epok där kvinnor inte ansågs kapabla till sådana värv (stora delar av historien). För er som känner till debatterna inför rösträttens införande gällande kvinnor så var ett argument att kvinnors hjärnor inte klarade av avancerade politiska resonemang. Om man tyckte det på 1900-talet, vad tror ni man ansåg på 1500-talet ?. Med det sagt så vill jag ändå poängtera att jag tycker kvinnor ska få mer plats – den lilla historien som visar hur människor har levt, verkat och påverkats av tidens tand. Kvinnornas historia behövs tas upp. Hur synen på äktenskap och myndighet förändrats är t.ex en bra utgångspunkt. Jag kan skarpt rekommendera Tusen Svenska kvinnoår som jag tycker skulle kunna tjäna som inspirationskälla för att få historien mer ”jämställd”. Men jag menar ändå att det finns goda anledningar till att historien är mansdominerad.

 Ett annat problem de tar upp är ”Pojkkrisen i utbildningen” dvs. fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre genom utbildningssystemet och att gruppen därmed riskerar att bli ”utbildningsförlorare”. Rapporten menar att det inte anses ”coolt” för pojkar att anstränga sig i skolan, framgång ska uppnås på andra sätt. (helst utan ansträngning). Denna attityd har jag mött själv ute på skolor, men jag undrar om det inte är mer ett försvar för dåliga resultat. Ungefär som en dålig förlorare ”Äsch, jag kände mig inte helt hundra, jag är egentligen bättre, men var inte helt hundra idag”. Men visst har jag sett det och förundrades initialt av det faktum att de mest stolta var de som fick G, de som skämdes var de som fick MVG ( tuffa killar vs Plugghästar).

En annan del av pojkkrisen är att pojkar är mer styrda av könsnormer gällande de val de gör i livet. Tjejer och unga kvinnor har idag större utsträckning förmåga och vilja att utbilda sig inom områden som tidigare var manligt dominerande, medan pojkar och unga män inte förändrar sina utbildningsval. Detta tror jag stämmer till viss del. Jag tror de flesta har hört och sett attityderna här. Jag tror att omedvetet finns detta.

 En tjej som är bilmekaniker, stridspilot, militär, byggare o.s.v är ”cool, häftig, tuff tjej”. En kille som är förskolelärare, dansös, mat-tant, o.s.v får genast sin sexuella läggning ifrågasatt. Tragiskt men alltför ofta sant.

Deras lösningar – ett urval

1. Krossa könsmaktsordningen .
   1. Könet är starkt kopplat till identiteten och identitetsskapandet, och det finns skäl att identifiera och motverka de strukturer som skapar olika könsnormer för kvinnor och män, och som lägger grunden för maktrelationer baserade på kön. – Inte helt hundra på att jag är överrens med dem här då jag tycker det finns drag av de radikala feministerna som skyller allt på att män är små-furstar som vill agera förtryckare av kvinnor. Visst behövs en del av de strukturer och könsnormer brytas upp, men allt är inte socialt konstruerat, viktigt att betänka. Men de gör en god poäng med att varje kategorisering återskapar könsskillnader. Konsten är att både se betydelse av kön och genus, samtidigt som man ser variationen mellan individer. Det håller jag helt med om.
   2.  Det behövs ett ökat fokus på jämställdhet i relationer mellan grupper –
      Det finns en tendens att fokusera en grupp i taget och kanske även ett problem i sänder. Exempelvis har jämställdhetsarbetet i skolan handlat om arbetet om att främja flickors intresse för teknik, om att minska flickors stress eller om att stärka flickors självkänsla. Risken är att jämställdhetsproblemet helt förläggs hos individerna i målgruppen, och lösningen ensidigt blir att ändra på individerna i gruppen Jämställdhetsarbetet skulle i vissa fall vinna på att i större utsträckning lägga fokus på relationerna mellan flickor och pojkar eller på relationerna mellan eleverna och skolans personal, och i gengäld i mindre utsträckning på enskilda grupper av elever.
      Mycket goda poänger där att fokusera på andra faktorer och vidga sitt spectrum. Man kan dessutom göra insatser på killar också. Fokus bör inte alltid vara på att kvinnor ska gå bygg-linje, utan att killar gå vård och omsorg.
   3.  Ett ökat fokus behövs på ämnesstoff och ämnesdidaktik – Det finns ett behov att förstärka den del av jämställdhetsarbetet som handlar om ämnesstoffet och ämnesdidaktiken. – Se ovan om historia och o-jämställd undervisning.

Överlag tycker jag det är en mycket intressant rapport som var mer nyanserad än jag hade förväntat mig och tar fram mycket dynamik och förklaringsfaktorer till en icke jämställd skola. Men jag tror man ska vara försiktig att beteckna all form av icke jämställda strukturer och ageranden som socialt konstruerade.

Verkligheten har varit icke jämställd under mycket lång tid, om man då ska berätta om detta, ska man låtsas som att det var jämställt då?

Read Full Post »

Testar att Mobilblogga!

Äger äntligen en smartphone och ska nu överväga att mobilblogga då och då med lite mindre och kortare poster. Detta är min premiärpost.

Jag är mycket glad över statistiken för 2010. Det är många människor som, förvisso i olika grad, påverkats av min blogg. Jag hoppas och tror att 2011 kommer innebära ett uppsving i antalet poster från mig.

2010 avslutades med att jag friade till min sambo och svaret blev självfallet Ja! Så lyckan är stor.

Annars följer jag med spänning den skolpolitiska agendan. Speciellt den om lärarlegitimation – den ena falangen skulle innebära att jag får legitimation den andra inte.

Slutligen vill jag tipsa om en tidskrift för de historieintresserade: se bild. Jag har alltid varit intresserad av de gamla furstendömena och dynastierna och detta är en tidskrift på just detta ämne. (har själv mycket stor kunskap om de tyska staterna 1800-1918)

Tillönskar er alla en god fortsättning

Read Full Post »

2010 in review

The stats helper monkeys at WordPress.com mulled over how this blog did in 2010, and here’s a high level summary of its overall blog health:

The Blog-Health-o-Meter™ reads This blog is on fire!.

Crunchy numbers

A helper monkey made this abstract painting, inspired by your stats.

A Boeing 747-400 passenger jet can hold 416 passengers. This blog was viewed about 5,300 times in 2010. That’s about 13 full 747s.

In 2010, there were 27 new posts, growing the total archive of this blog to 52 posts. There were 3 pictures uploaded, taking up a total of 4mb.

The busiest day of the year was January 19th with 89 views. The most popular post that day was Ryssland – Ett militärt spöke !.

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were dn.se, svd.se, facebook.com, sv.wordpress.com, and google.se.

Some visitors came searching, mostly for alkohol, franska revolutionen, kronprinsessan victoria, centerpartiet, and victoria och daniel.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

1

Ryssland – Ett militärt spöke ! January 2010
1 comment

2

Skolans fostrande ansvar: Alkoholundervisning. October 2009
2 comments

3

Mitt liv och tankar om Republikansk diktatur May 2010
3 comments

4

Berlinmurens fall, Lär av Historien ! – Ett starkt EU November 2009
1 comment

5

Monarkin är stark i Sverige – om opinion och monarki March 2010
2 comments

Read Full Post »

Kampen inom KD.

Medier rapporterar mer och mer om krisen inom Kristdemokraterna, f.d riksdagsmän går rakt ut och berättar att de hellre ser en ”Värdekonservativ” partiledare såsom Mats Odell . Detta utvecklas mer i Brännpunkt på svd där Hägglund bland annat sägs sakna ideologisk övertygelse.

KDU:s vice ordförande går ut och kritiserar partiledningen rätt hårt, . KD företrädare vill att partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande

Det verkar alltså vara en stor kris i partiet, vilket inte är något nytt. Kommer ihåg rubrikerna för x-antal år sedan då KDU valde Charlie Weimers till ordförande för KDU, flera anhängare till motkandidaten avgick från KDU efter med motiveringen att ”Höger-falangen” tagit över. Så det finns inte bara en ”Socialkonservativ” vs ”Värdekonservativ” splittring, utan även en ”Vänster-höger” splittring i partiet. Men hur resonerar dessa väljare ?

Cecilia Dalman Eek gjorde en rätt god analys i Göteborgsposten som kan summeras med dessa ord.

”Av SVT:s Valu att döma, gick sekulära socialkonservativa till Moderaterna och vänsterkristna socialt medvetna gick till Socialdemokraterna. Kvar är en fundamentalistisk högerkristen kärna, vars profil inte är särskilt modern.”

Eek är ju själv socialdemokrat så hon är självfallet väldigt kritiskt mot all borgerligt, men jag tror hon har en poäng själv. Precis de tankebrydderier som hon tar upp i detta lilla korta stycke har jag själv. Jag gillar Hägglund, att han för fram Wilhelm Röpke i flera av sina tal och bevisligen i sin politik tycker jag är mycket bra. Något förenklat kan man säga att Röpke är den Tyska sociala marknadsekonomins fader. Röpke menade, ännu mer förenklat, att kapitalism är bra, marknadsekonomi är bra, men kapitalism saknar hjärta och tar inte alls hänsyn till de sociala effekter kapitalism kan ha därför bör man betona rättigheter, sociala normer, och upprätthålla ett gott samhälle där ekonomisk vinning inte är de enda värdet i livet.

Hägglund har även under sin tid hittils fått mycket kritik från de Värdekonservativa då företrädare för denna falang fått en undanskymd roll i politiken och att en mer socialkonservativ prägel har förts fram i partiet. Ett parti som förut talade förbud, nu talar om individens frihet och valfrihet.

Odell tyckte jag skötte sig rätt bra då han var minister, men han tillhör den värdekonservativa falangen, precis som Attefall. Jag bryr mig inte om vilken kyrka de tillhör, vad de tror privat eller hur det påverkar dem privat. Som jag tidigare sagt i en bloggpost så är jag rätt trött på religionsfobin i Sverige, där religionsfrihet handlar om att man har rätt att INTE tillhöra en religion, men om man gör det då är man ”konstig”. Jag är själv inte speciellt religiös, men har full respekt för kyrkor, samfund och de troende. Problemet blir då politik och religion sammansvetsas till en enhet vilket, enligt mig, värdekonservativa gör. Jag hoppas och tror att Hägglund och socialkonservatismen segrar och ur detta går ett starkare och tydligare alternativ.

Jag trodde i min enfald att denna strid var vunnen, att just den ”fundamentalistisk högerkristen kärna” som Eek kallar dem hade förlorat och att vi Socialkonservativa kan förlita oss på att ha ett parti som är starkt för denna politiska inriktning. Men så verkar inte vara fallet. Jag röstade på KD i förra riksdagsvalet, den Socialkonservativa rösten behövs. Men jag har hela tiden haft en oro att de värdekonservativa krafterna tar över, den rädslan finns ännu. Så kanske även jag, i framtiden, blir tvungen att göra som Eek säger att många i min sits gör  gå till moderaterna. Även om det idag skulle bära emot då jag tycker att de i många frågor sätter ideoligi före verklighet.

Read Full Post »