Medier rapporterar mer och mer om krisen inom Kristdemokraterna, f.d riksdagsmän går rakt ut och berättar att de hellre ser en ”Värdekonservativ” partiledare såsom Mats Odell . Detta utvecklas mer i Brännpunkt på svd där Hägglund bland annat sägs sakna ideologisk övertygelse.
KDU:s vice ordförande går ut och kritiserar partiledningen rätt hårt, . KD företrädare vill att partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande
Det verkar alltså vara en stor kris i partiet, vilket inte är något nytt. Kommer ihåg rubrikerna för x-antal år sedan då KDU valde Charlie Weimers till ordförande för KDU, flera anhängare till motkandidaten avgick från KDU efter med motiveringen att ”Höger-falangen” tagit över. Så det finns inte bara en ”Socialkonservativ” vs ”Värdekonservativ” splittring, utan även en ”Vänster-höger” splittring i partiet. Men hur resonerar dessa väljare ?
Cecilia Dalman Eek gjorde en rätt god analys i Göteborgsposten som kan summeras med dessa ord.
”Av SVT:s Valu att döma, gick sekulära socialkonservativa till Moderaterna och vänsterkristna socialt medvetna gick till Socialdemokraterna. Kvar är en fundamentalistisk högerkristen kärna, vars profil inte är särskilt modern.”
Eek är ju själv socialdemokrat så hon är självfallet väldigt kritiskt mot all borgerligt, men jag tror hon har en poäng själv. Precis de tankebrydderier som hon tar upp i detta lilla korta stycke har jag själv. Jag gillar Hägglund, att han för fram Wilhelm Röpke i flera av sina tal och bevisligen i sin politik tycker jag är mycket bra. Något förenklat kan man säga att Röpke är den Tyska sociala marknadsekonomins fader. Röpke menade, ännu mer förenklat, att kapitalism är bra, marknadsekonomi är bra, men kapitalism saknar hjärta och tar inte alls hänsyn till de sociala effekter kapitalism kan ha därför bör man betona rättigheter, sociala normer, och upprätthålla ett gott samhälle där ekonomisk vinning inte är de enda värdet i livet.
Hägglund har även under sin tid hittils fått mycket kritik från de Värdekonservativa då företrädare för denna falang fått en undanskymd roll i politiken och att en mer socialkonservativ prägel har förts fram i partiet. Ett parti som förut talade förbud, nu talar om individens frihet och valfrihet.
Odell tyckte jag skötte sig rätt bra då han var minister, men han tillhör den värdekonservativa falangen, precis som Attefall. Jag bryr mig inte om vilken kyrka de tillhör, vad de tror privat eller hur det påverkar dem privat. Som jag tidigare sagt i en bloggpost så är jag rätt trött på religionsfobin i Sverige, där religionsfrihet handlar om att man har rätt att INTE tillhöra en religion, men om man gör det då är man ”konstig”. Jag är själv inte speciellt religiös, men har full respekt för kyrkor, samfund och de troende. Problemet blir då politik och religion sammansvetsas till en enhet vilket, enligt mig, värdekonservativa gör. Jag hoppas och tror att Hägglund och socialkonservatismen segrar och ur detta går ett starkare och tydligare alternativ.
Jag trodde i min enfald att denna strid var vunnen, att just den ”fundamentalistisk högerkristen kärna” som Eek kallar dem hade förlorat och att vi Socialkonservativa kan förlita oss på att ha ett parti som är starkt för denna politiska inriktning. Men så verkar inte vara fallet. Jag röstade på KD i förra riksdagsvalet, den Socialkonservativa rösten behövs. Men jag har hela tiden haft en oro att de värdekonservativa krafterna tar över, den rädslan finns ännu. Så kanske även jag, i framtiden, blir tvungen att göra som Eek säger att många i min sits gör gå till moderaterna. Även om det idag skulle bära emot då jag tycker att de i många frågor sätter ideoligi före verklighet.
Med viss avsmak och förfäran följer jag nyheterna om skandalboken om majestätet, författat av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Jag har själv i mitt umgänge haft flera personer som tjänat nära kungen, bland annat som livvakt, och dessa avfärdar de mest skandalomsusade av det som förs fram. Expressen visar med 
En Socialkonservativs tankar 