Vid 1900-talets början uppgick Sveriges befolkning till 5,1 miljoner. Knappt 36 000 var födda i ett annat land. År 2004 hade Sveriges befolkning just passerat 9 miljoner och då fanns 1,1 miljoner utrikes födda i riket.
Många ser bara ovan citat som verklighet– invandrarna blir fler. Andra väljer att blicka lite mer och tala om att invandring är inget problem, men integrationen är dålig (Åkesson och SD:s nya linje).
Nyligen publicerade regeringskansliet skriften fickfakta 2010 om integration som kan läsas i dess helhet på: http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/93/72/c453d413.pdf
Där förmedlas väldigt mycket bra och intressant fakta rörande integrationen i Sverige. Det är för mig omöjligt att samla in all fakta och sammanfatta det i en post här på bloggen så jag kommer välja vissa bitar som jag fokuserar på och resonerar kring för att belysa detta ämne som är så viktigt. Viktigt därför att det är med fakta man bemöter fördomar och krossar illusioner.
Fördommar eller verklighet ?
Här tar jag upp två ”Myter” eller ”verklighet” som jag stött på och som jag tycker är viktiga att lyfta:
”Indianerna stoppade inte invandringen, nu lever de i reservat”
Rubriken här är provokativ, men en mening som jag tror att många av er stött på i skrift eller på annat sätt. Man kan än idag se den som dekal på bilar eller som slagord. Att blicka tillbaka i historien och dra paralleller gör både de som främjar tolerans och de som främjar intolerans. Men hur är verkligheten som dessa människor målar fram om framtiden ? Att ”de” tar över då de blir fler och ”svenskarna” sätts i reservat ?
Enligt prognosen som görs så kommer fördelningen utrikes-födda och inrikes-födda att öka (till ”fördel”) för de utrikes födda. Men en klar majoritet kommer vara inrikes födda även så långt fram i tiden som 2060. Oron att ”svenskar” skulle bli minoritet inom nära förestående framtid existerar inte.
”Anhöriginvandring är starkaste strömmen av invandrare”
En annan verklighet som media och många andra aktörer för fram är bilden av att det är mycket ”onödig” invandring. Scenarios där barn skickas till Sverige, bränner sina pass, registreras som papperslös, får medborgarskap och vipps så kommer hela tjocka släkten som anhöriginvandring till Sverige är ett vanligt scenario som verkar vara vanligt förekommande.
Enligt rapporten finns det en viss ”sanning” i anhöriginvandringen då den största stapeln för skäl till invandring de facto är anhöriginvandring. Likaså visar statistiken tydligt att de anhöriga, naturligtvis, till största del väljer att bosätta sig hos sina anhöriga. Men statistiken säger inget om hur många anhöriga i snitt varje ”anhörig” tar med sig, så man kan inte dra några slutsatser av detta egentligen utan bara krasst konstatera att människor är som människor är. Man vill bo nära sina nära och kära.
En uppdelning på enskilda länder visar att den största gruppen som invandrat nästan alla år är personer födda i Sverige som återvänder hit. Det näst största landet är Irak följt av Somalia.
En misslyckad integration ?
Men hur tas då alla dessa invandrare emot ? Hur fungerar integrationen egentligen ? Även här ger skriften delvis svar på detta med de indikationer som går att få fram via statistik.
SFI:
”Av samtliga elever som påbörjat SFI år 2007 avslutade ca 61 procent sin utbildning med minst godkänt resultat. En större andel kvinnor än män slutför SFI.”
Det har diskuterats en hel del i det politiska rummet om kvalitén av SFI, vilket jag kan förstå. Jag har flera goda vänner och bekanta från olika länder som gått SFI och haft åsikten att det är ”lekskola”. Men trots detta så är SFI det verktyg det offentliga ger för att invandrare ska lära sig svenska. Att då ”success-rate” är 61% tycker jag låter helt ok med tanke på att det är ett helt nytt språk man ska lära sig – vilket inte är helt lätt. Jag har själv det senaste året försökt lära mig lite Ryska, det är baske mig inte lätt men med en god grund så lär man sig. Jag är övertygad att jag har grunden nu, kan alfabetet, förstår enkel konversation så att Om jag hade bott i Ryssland så hade jag säkert talat väldigt bra ryska efter ett tag då jag har grundförståelsen, jag förstår hur ”text låter”, kan läsa och enkel kommunikation. Det är den grunden som jag tror många behöver.
Skolan:
Andelen behöriga till gymnasieskolan ökar med vistelsetiden i Sverige. Bland elever från Afrika och Asien är drygt 56 respektive 59 procent behöriga till gymnasieskolan. Bland flickor och pojkar födda i Sverige är andel behöriga till gymnasieskolan 92 respektive 90 procent.
Det berättas även i rapporten att det starkaste sambandet som står att finna är elever som anlänt till Sverige sent under grundskolåren når ofta inte skolans kunskapsmål. De skillnader som finns mellan invandrare och inrikes födda före skolstart förklaras i huvudsak av socioekonomiska faktorer. Den största skillnaden och största förklaringsfaktor till andel behöriga till gymnasiet är den mellan hög respektive lågt utbildade föräldrar.
Hur står det då till med de utrikes födda invandrarna i Sverige och deras utbildningsnivå ? Den är något längre än de födda i Sverige. När det gäller eftergymnasial utbildning är skillnaden liten, 38 procent av de inrikes födda i åldern 25-64 år är eftergymnasialt utbildade jämfört med 36 procent av de utrikes födda. Bland de utrikes födda återfinns en högre andel som endast har förgymnasial utbildning än bland de inrikes födda, 21 respektive 13 procent.
Men här är det viktigt att komma ihåg att ”invandrare” inte är heterogen grupp där alla är lika. Vid en jämförelse av andel 25 åringar av utländsk härkomst i Sverige som påbörjat högskolestudier så ser man att t.ex Iranier så har 60% påbörjat högskolestudier, medan bara 16 % av somalierna. Det handlar alltså mer om kultur, syn på utbildning och andra faktorer som påverkar ens val i livet. Inte om man är Invandrare eller Ej.
Arbetsmarknaden:
Gällande sysselsättning så har det sagts och skrivits så mycket om detta så jag vill inte gå in på detta för mycket. Sysselsättningsgraden för inrikes födda är c:a 80% och det gäller under hela 2000-talet. För de utrikes födda är tyvärr siffran mellan 60 och 70%. Vad är då förklaringen till denna skillnad ? Jo det enkla faktumet att vistelsetiden har betydelse. Det tycker jag är rätt självklart, om man fortfarande håller å att lära sig svenska, komma in i samhället, få arbetslivserfarenhet, nätverk, kontakter, fila på snyggt CV o.s.v. så är självfallet chansen att få sysselsättning mindre.
Ju längre tid i Sverige desto högre sysselsättningsgrad, helt enkelt. Sysselsättningsgraden är omkring 18 procent efter ett år i Sverige, dock ökar det till omkring 50 procent för männen och 30 procent för kvinnorna efter fem år. Det intressanta här är att kvinnor har så pass mycket lägre grad av sysselsättning. En fråga om jämställdhet och könsroller från andra kulturer och det arv det för med sig antagligen. En kvinna som kommer från ett land där kvinnor inte får gå i högskola har inte så bra odds att få jobb jämfört med hennes jämnåriga manliga kamrater som fått gå i högskola – bara för att ge ett förtydligande exempel.
Integrationen verkar gå bättre än vad domedags-scenariot som jag tycker man matas med hela tiden där bilden av den arbetslöse invandraren verkar vara norm. Det går åt rätt håll, men det verkar ha stagnerat och det behövs mer krafttag. Speciellt inriktade insatser för att stärka kvinnor, att göra kopplingen mellan SFI och arbetsliv tydligare och en skola som faktiskt ”möter eleven där den är” (som det heter i läroplanen). Dessa är insatser som jag tror skulle hjälpa integrationen ytterligare i samhället.
Read Full Post »