Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Historia’ Category

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

 Valet motiveras med: att det ska vara personer som gjort insatser inom kulturområdet i vid mening. Personerna ska ha varit verksamma på 1900-talet, ha en folklig förankring och ett internationellt anseende. Att det ska vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män har också varit vägledande när valen gjordes.

Länkar till artiklar:

DN: Artikel 1, Artikel 2
SVD: Artikel 1, Artikel 2 
 Jag själv blir bara frustrerad och irriterad då jag ser motiveringen till de val som gjorts, och då även vilka de faktiska motiven blir. Detta är ännu ett tecken på historielöshet och en typ av kulturfanatism av sällan skådat slag. Herman Lindqvist sammanfattar detta rätt väl i sin artikel på SVD,  och det är helt i linje med min egen åsikt. Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och Dag Hammarsköld – detta är alltså de herrar och damer som ska pryda sedlarna i framtiden. Precis som Lindqvist säger så har sedlarna reducerats till idolkort, där man förtränger sin historia, identitet och betydelse i världen. Man kan tycka att det är en skitsak, det är ju bara ”sedlar” – men är inte sedlar ett ansikte utåt ? En symbol för vad Sverige är, och sedlarna bör visa Sveriges betydelse historiskt, vad som skapat Sverige, vad som är Sverige. Däri spelar självfallet kultur en roll, det är jag helt överrens med. Men är det den enda rollen ?

Kulturfanatismen har talat, allt Sverige står för är kultur, vi är stolta över uppmärksamhet i modern tid, allt annat utom kultur är oviktigt. Men så är det verkligen inte ! Om vi kollar runt i världen vad olika länder väljer att visa på deras sedlar så är det oftast en mix – finns självfallet undantag men är det inte just en mix som är det viktiga ? Om vi försöker applicera Riksbankens tänk på andra länder så kanske vi hade haft sedlar som bara visar kultur i andra länder och det är faktiskt inte allt som bör framgå i en av de starkaste marknadsföringsverktygen ett land har.

Om vi försöker exemplifiera detta med andra länder, om samma sak skulle ske i andra länder kanske det hade sett ut så här:

USA:
100 Dollar – Humphrey Bogart
50 Dollar – Arnold Schwarzneger
10 Dollar – Frank Sinatra

England:
100 Pund – Ricky Gervais (ok, kanske inte värdig men diggar honom)
50 pund – Rowan Atkinson
o.s.v.

För mig är det en självklarhet att historien ska visas, vilka som har betytt mycket för att Sverige ser ut som det gör idag, varför vi talar Svenska, varför vi har det som vi har det, och även sett internationellt rörande Sveriges genomslag och styrka. Så jag ser inga problem att byta Selma med Astrid, de är båda författare och kulturpersonligheter. Men att byta bort Polhelm, Karl XI och Gustav Vasa är bara så fel. Borta är statskonsten, vetenskapen och nationsbyggandet.

Man skulle kunna byta någon av dem, kanske ta Berzelius eller Alfred Nobel för att pryda den sedel som representerar vetenskapen. Kanske ge ”en sedel” till näringslivet och dess utveckling och placera Louis de Geer där kanske. Sen rörande statsbyggandet så kvarstår egentligen bara tre namn, Gustav Vasa, Karl XI och Gustav II Adolf – kanske det hade varit dags för Gustav II Adolf ?

 Jag avslutar med Lindqvists citat –

Vi glömmer vår svenska historia, och inte bara glömmer utan det är en trend i samhället att man ska förtränga att vi har en historia. Astrid Lindgren är väl ett bra namn, men annars är det här ganska ovärdigt.

Annonser

Read Full Post »

image

http://www.krigsmyter.nu/km10hitlerjudar.pdf

Ovan är en mycket Intressant artikel i en serie jag får i mail. Finns även en dokumentär som heter något i stil med ” det ockulta tredje riket”. Kan förövrigt rekommendera krigsmyter-serien. Det är många intressanta artiklar, allt från Hitlers invasionsplaner av Sverige, Nazismens ursprung till hur Stalin och Hitler samarbetade för att erövra Norge.

Kort handlar det om var nazismens form av anti-semitism kommer ifrån, Ryssland, och att Hitler var vänligt sinnad till Judar även i vuxenlivet. Anti-semitism har funnits under lång tid. Men det som bland annat gör denna artikel intressant är att den belyser det faktum att nazistiska yttringar var vanligt. Vichy-regimen och de franska var inte sena att samla ihop judar för deportering då Nazisterna kom, de gjorde det till och med utan tillsägelse. Det har kommit fram mer och mer om hur samarbetsvilliga de ockuperade var. Ett av de kanske mest kända fallen är ett fall i Polen (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på) med massgravar av judiska invånare som beskylldes vara Nazisterna som mördat. Men efter undersökningar visar det sig vara så att lokalbefolkningen tog ”chansen” då regimen stödde deras åsikter (något förenklat).

Alltför ofta möts man av en illusion många verkar ha: anti-semitism uppfanns av Hitler och resten av Europa var oskyldiga hjältar som ansåg alla människor lika värda.

Read Full Post »

Delegation för Jämställdhet i skolan (DEJA):s rapport som publicerades nyss ( dock, tro det eller ej, enligt regeringens hemsida publicerades den den 15 januari….) tar upp problematiken med jämställdhet i skolan. Rapporten hävdar, förenklat, att pojkar och flickor inte får samma förutsättningar att lära och trivas i skolan. Flickor presterar bättre, men mår sämre än pojkar. Flickor hindras av könsroller. -> Jag undrar vad Pär Ström tycker om detta fokus enbart på flickor i sammanfattningen….

DN:s egen summering är att Anti-pluggkultur är orsaken bakom en ojämlik skola… Nedan har ni min egen korta summering. Även SVD har samma rubrik 

SVD har en ledare om detta vilket jag kan rekomendera som komplemment till min egen text då denna fokuserar mer på hedersfrågor och rapportens tillkomst.

 Dejas ordförande skriver även på SVD vilket är mycket intressant läsning. Där jag tycker ett av de bästa citaten är ”Jämställdhet brukar ses som en kvinnofråga. På skolans område är det uppenbart att en ökad jämställdhet skulle gynna både flickor och pojkar. De traditionella könsnormerna begränsar både flickor och pojkar.

Min erfarenhet av skolans värld, både som elev och som lärare gör dock att jag spontant håller med. På en gymnasieskola som jag arbetat på så var det största hälsoproblemet på skolan att tjejer gick in i väggen, de ”MÅSTE” få MVG i allt, allt annat är oacceptabelt ansåg de. Ett VG betyder att man är halvt hjärndöd, ett G att man är hjärndöd, bara ett MVG är OK. Detta pressade dem oerhört, de gick till kurator och mådde mycket dåligt. Killarna däremot tog det generellt lite lugnare, men det kan också vara så att män och kvinnor har olika sätt att hantera stress och press.

 Men åter till rapportern som jag tänker försöka resonera kring dess beskrivning av skolans jämställdhetsproblem, rapportens bild av skola och lösningar. Jag kommer senare försöka detaljstudera mer och gå in i detaljer och förhoppningsvis författa en mer detaljerad studie som publiceras här, men tiden får se.

 Bilden av skolan och elever:

Pojkar presterar i genomsnitt sämre än flickor, och får därför sämre betyg. Programvalen till gymnasiet är könsstereotypa – särskilt valen till de yrkesförberedande programmen. Flickor är mer stressade i skolan och mår generellt sämre i tonåren. Pojkar framstår som mer aktiva än flickor när det gäller att behandla andra illa. Ord som ”hora”, ”bögjävel” eller ”kärring” kan användas för att förtrycka genom att framställa vissa människor som mindre värda. Sexualiserad mobbning förekommer och kan även bestå av olika former av fysiska övergrepp.”

Detta citat säger nästan allt. Precis som jag skrivit ovan, men de går mer in i detalj i rapportens inledande kapitel om lösningar. Det berättas även, vilket kan återknytas till min kritiska post mot Boetius för ett tag sedan, att undervisningen inte är jämställd i stoff och didaktik. Helt enkelt att det som undervisas OM inte har förankring i elevernas verklighet. Rapporten uttrycker sig t.om så skarpt att ”Vi är bekymrade över den b ristande kvalitén i många av de läromedel som eleverna använder”. Denna brist de talar om är specifikt historia där kvinnor inte får förebilder, mer luddigt sägs det att även pojkar får snäva mansideal. Här tycker jag att man ska ställa sig kritiskt till detta.

Det är inte konstigt att historia domineras av män. För mig och för de flesta så är historia ett ämne som tjänar att skapa historiemedvetande, att förstå världen kring sig, varför den blev som den blev, varför vi lever som vi gör o.s.v. Då blir det ofta ”Statshistoria” som förklarar det. Statshistoria ger svar på varför skåningar inte talar rikssvenska, varför Stockholm är huvudstad, varför Belgarna snackar franska och många andra frågor som historien ger svar på. Dessa beslut har fattats i en mansdominerad period, där nästan uteslutande män var beslutsfattare då är det självfallet så att män som Napoleon och Hitler får en stor roll.

Tusen Svenska Kvinnoår

Tusen Svenska Kvinnoår

Likaså vid forskning och litteratur så har det varit en historia från en epok där kvinnor inte ansågs kapabla till sådana värv (stora delar av historien). För er som känner till debatterna inför rösträttens införande gällande kvinnor så var ett argument att kvinnors hjärnor inte klarade av avancerade politiska resonemang. Om man tyckte det på 1900-talet, vad tror ni man ansåg på 1500-talet ?. Med det sagt så vill jag ändå poängtera att jag tycker kvinnor ska få mer plats – den lilla historien som visar hur människor har levt, verkat och påverkats av tidens tand. Kvinnornas historia behövs tas upp. Hur synen på äktenskap och myndighet förändrats är t.ex en bra utgångspunkt. Jag kan skarpt rekommendera Tusen Svenska kvinnoår som jag tycker skulle kunna tjäna som inspirationskälla för att få historien mer ”jämställd”. Men jag menar ändå att det finns goda anledningar till att historien är mansdominerad.

 Ett annat problem de tar upp är ”Pojkkrisen i utbildningen” dvs. fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre genom utbildningssystemet och att gruppen därmed riskerar att bli ”utbildningsförlorare”. Rapporten menar att det inte anses ”coolt” för pojkar att anstränga sig i skolan, framgång ska uppnås på andra sätt. (helst utan ansträngning). Denna attityd har jag mött själv ute på skolor, men jag undrar om det inte är mer ett försvar för dåliga resultat. Ungefär som en dålig förlorare ”Äsch, jag kände mig inte helt hundra, jag är egentligen bättre, men var inte helt hundra idag”. Men visst har jag sett det och förundrades initialt av det faktum att de mest stolta var de som fick G, de som skämdes var de som fick MVG ( tuffa killar vs Plugghästar).

En annan del av pojkkrisen är att pojkar är mer styrda av könsnormer gällande de val de gör i livet. Tjejer och unga kvinnor har idag större utsträckning förmåga och vilja att utbilda sig inom områden som tidigare var manligt dominerande, medan pojkar och unga män inte förändrar sina utbildningsval. Detta tror jag stämmer till viss del. Jag tror de flesta har hört och sett attityderna här. Jag tror att omedvetet finns detta.

 En tjej som är bilmekaniker, stridspilot, militär, byggare o.s.v är ”cool, häftig, tuff tjej”. En kille som är förskolelärare, dansös, mat-tant, o.s.v får genast sin sexuella läggning ifrågasatt. Tragiskt men alltför ofta sant.

Deras lösningar – ett urval

  1. Krossa könsmaktsordningen .
    1. Könet är starkt kopplat till identiteten och identitetsskapandet, och det finns skäl att identifiera och motverka de strukturer som skapar olika könsnormer för kvinnor och män, och som lägger grunden för maktrelationer baserade på kön. – Inte helt hundra på att jag är överrens med dem här då jag tycker det finns drag av de radikala feministerna som skyller allt på att män är små-furstar som vill agera förtryckare av kvinnor. Visst behövs en del av de strukturer och könsnormer brytas upp, men allt är inte socialt konstruerat, viktigt att betänka. Men de gör en god poäng med att varje kategorisering återskapar könsskillnader. Konsten är att både se betydelse av kön och genus, samtidigt som man ser variationen mellan individer. Det håller jag helt med om.
    2.  Det behövs ett ökat fokus på jämställdhet i relationer mellan grupper
      Det finns en tendens att fokusera en grupp i taget och kanske även ett problem i sänder. Exempelvis har jämställdhetsarbetet i skolan handlat om arbetet om att främja flickors intresse för teknik, om att minska flickors stress eller om att stärka flickors självkänsla. Risken är att jämställdhetsproblemet helt förläggs hos individerna i målgruppen, och lösningen ensidigt blir att ändra på individerna i gruppen Jämställdhetsarbetet skulle i vissa fall vinna på att i större utsträckning lägga fokus på relationerna mellan flickor och pojkar eller på relationerna mellan eleverna och skolans personal, och i gengäld i mindre utsträckning på enskilda grupper av elever.
      Mycket goda poänger där att fokusera på andra faktorer och vidga sitt spectrum. Man kan dessutom göra insatser på killar också. Fokus bör inte alltid vara på att kvinnor ska gå bygg-linje, utan att killar gå vård och omsorg.
    3.  Ett ökat fokus behövs på ämnesstoff och ämnesdidaktik – Det finns ett behov att förstärka den del av jämställdhetsarbetet som handlar om ämnesstoffet och ämnesdidaktiken. – Se ovan om historia och o-jämställd undervisning.

Överlag tycker jag det är en mycket intressant rapport som var mer nyanserad än jag hade förväntat mig och tar fram mycket dynamik och förklaringsfaktorer till en icke jämställd skola. Men jag tror man ska vara försiktig att beteckna all form av icke jämställda strukturer och ageranden som socialt konstruerade.

Verkligheten har varit icke jämställd under mycket lång tid, om man då ska berätta om detta, ska man låtsas som att det var jämställt då?

Read Full Post »

image

Äger äntligen en smartphone och ska nu överväga att mobilblogga då och då med lite mindre och kortare poster. Detta är min premiärpost.

Jag är mycket glad över statistiken för 2010. Det är många människor som, förvisso i olika grad, påverkats av min blogg. Jag hoppas och tror att 2011 kommer innebära ett uppsving i antalet poster från mig.

2010 avslutades med att jag friade till min sambo och svaret blev självfallet Ja! Så lyckan är stor.

Annars följer jag med spänning den skolpolitiska agendan. Speciellt den om lärarlegitimation – den ena falangen skulle innebära att jag får legitimation den andra inte.

Slutligen vill jag tipsa om en tidskrift för de historieintresserade: se bild. Jag har alltid varit intresserad av de gamla furstendömena och dynastierna och detta är en tidskrift på just detta ämne. (har själv mycket stor kunskap om de tyska staterna 1800-1918)

Tillönskar er alla en god fortsättning

Read Full Post »

Läste idag i HD att Anders, Jim och Gun i Skåne vill förverkliga en äventyrspark där man ska kunna göra en tidsresa. Gästspel ska förekomma vid en gård som under 1600-talet tjänade som utbildningscentrum för friskyttar.

Jag är rent generellt positiv till historiska upplevningscenter, att få uppleva historien genom fler sinnen än visuellt är ett ypperligt bra sätt att öka förståelsen och insikten om vårt förflutna. Kort och gott ett bra sätt att stärka historiemedvetenheten och motverka historielösheten. Men det blir problematiskt om man väljer ett starkt värdeladdat historiskt område, som i detta fall Snapphanar.

Jag gick i skola i mellansverige, jag har dessutom samtalat med många andra från mellansverige eller ”Norrland” som skåningar säger (Allt norr om Hallandsåsen är norrland) och ”vi” har rent generellt en mycket mer negativ syn på snapphanar och friskyttar än vad skåningarna har. Det står i läroplanen att man ska ha kännedom om den lokala historien och det har skåningar.

Jag har även bott i Skåne under många år och sett hur stolta de är över Skåne, som tar sig uttryck i bland annat deras användning av Skåne-flaggan. Men just på synen snapphanar finns det en stor skillnad. Jag har studerat dem rätt väl för att försöka nyansera min bild. Men min bild kvarstår trots detta. I begreppet snapphanar finns allt från vad vi idag skulle kalla terrorister, upprorsmakare, rebeller och frihetskämpar. Nu tänker en del av er som läser detta ”Hur kan han kalla snapphanar för terrorister, fy och vad hemskt, dessa är våra hjältar !”.

Jag använder den ”stor-svenska” definitionen på snapphanar (vilket förenklat är ”allt motstånd”). Man kan göra en skillnad mellan Snapphanar och Friskyttar. Och tillåt mig att beskriva dessa två grupper så får ni själva göra en tolkning.

Snapphanar: All form av opposition mot svensk höghet i Skåne efter och under krigen i skåne. Här innefattas allt från rövarband som tog chansen att tjäna en hacka på kriget till upprörda bönder som inte ville tillhöra Sverige. En väldigt brokig skara med olika drivkrafter.

Friskyttar: En lite speciell grupp av människor som ofta framförs som positivt men som de facto är något helt annat. Dessa var skåningar, eller ”danskar”, som under kriget, men även Efter kriget utbildades i Danmark eller i hemliga platser i Skåne. Det bekostades av den danska kronan eller egna insamlade pengar och dessa hade som uppgift att bekämpa svenska överhögheten i en form av en underground motståndsrörelse. I ett modernt samhälle så hade dessa friskyttar varit de som sprängde järnvägar, sköt officerare och på alla sätt förstör ”på hemmaplan”. Statligt sponsrad terrorism helt enkelt.

Detta är ena sidan av konflikten. Den andra, den svenska, är inte helt oproblematiskt heller. När jag läst på känns det lite som vilda västern. Svenska staten satte en prissumma på huvudet på flera av dessa friskyttar och snapphanar som i bästa western-stil jagades av bountyhunters såsom Sven ”Banketröja” Erlandsson Ehrenflycht . I dessa bountyhunters kan man läsa hur detta kunde gå till. Om jag inte helt missminner mig berättar Banketröja om hur han och sina mannar omringat en av friskyttehövdingarna i en stuga och hur de i standoff sköt mot varandra och Banketröja uppmanade honom att ge upp. Det som sedan hände var att friskyttehövdingen i full karriär på hästrygg hoppade ut från huset och red i full karriär därifrån i något som hade blivit en mycket bra exit a’la Hollywood.

Detta var ett tidevarv då grymhet mot motståndare var kutym, vilket man får ta i beaktande då man bedömer svenska kronans straff mot snapphanar och friskyttar. Rådbarkning, hängning, halshuggning, pålning och liknande var straff som användes och graden av pardon var minst sagt svag. Försvenskningen var en grym process som idag, paradoxalt nog, ses som en av de mest lyckade. Vi har inget Baskien eller Irland, utan vi har en lugn landsända.

Mycket blev också positivt. Danmark hade trälar, Sverige hade fria bönder bara för att nämna något. Men misstron mot skåningar var mycket stark. En svensk generalguvernör i Skåne sade t.ex att han hellre ser ett ”Öde land än ett land fullt av skälmar” då nya uppror uppstod i Skåne. Så självfallet faller en skugga även över det svenska agerandet.

SVT producerade ett tv-program för något år sedan som hette Snapphanar, som närmast kan liknas med en 1600-tals fantasy där Tolkien möter Lindqvist. Men bilden var glasklar. Svenska styrkor har mycket gemensamt med diktaturers occupationer där man avrättar och enbart står för grymhet och hemskheter, medan snapphanarna är ädla frihetshjältar som enbart kämpar för det goda. Verkligheten är ALDRIG så enkel.

Så hur blir det nu om man väljer att göra en nöjespark på detta ? Kommer små barn få springa runt med trä-snidda gevär och ta skattkistor från de ”dumma svenskarna”, och lära sig att gömma sig i skogarna från svenskarna som letar efter dem för att straffa dem. Eller kommer barn få leta i skogarna efter snapphanar och ta dem till rätta, och försöka smyga förbi med skatteintäkter. Eller vad blir resultatet ?

Det är ett intressant projekt detta, som kan utmana i något mycket gott, men det får absolut inte bli propaganda för den ena eller andra sidan.

Read Full Post »

Fick ett tips om en artikel i den kända ryska tidningen ”Izvestia” som har intervjuat den ryske presidenten om bland annat Stalin. Mycket intressant läsning att se vad presidenten (och därmed även den officiella linjen) är.

Google är inte den bästa översättaren, men innehållet blir ändå begripligt. I intervjun berättar Presidenten om hans bakgrund och hur hans familj upplevde ”The Great Patriotic War”. Googles översättning blir:

The war really affected every Soviet family in one degree or another. For very large numbers of people the war was accompanied by loss of loved ones, for someone – just those difficulties that are experienced by all people who lived during this period in our nation.

My family on my mother’s and my father’s side, of course, also have been affected by the war. Both my grandfathers (and Athanasius F., father’s father, and Benjamin S., mother’s father) fought, both passed through various military difficulties. When I was a boy I visited my grandfather Athanasius in Krasnodar, he told me about the war. This is very impressive thing to me. He always spoke from the heart, with tears in his eyes. He said some things that did not particularly written. He fought in various places, was seriously wounded and was awarded various orders and medals. His stories take the heart, because he went through this by himself.

Benjamin’s grandfather – he also told me quite a lot about war, about what he then was sensitive. I still remember: he told me about how hard it is to shoot people, what kind of heavy feeling and how hard it is to commit such an act, even knowing that you are defending the country, protect your families from invaders who invaded our territory, killing our people, burning our towns and villages. This is a very personal thing, which I somehow never thought of during my youth. But with age you know what that means – an advanced, face to face with the enemy.

Det handlar om de hjältedådiga ryssarna som i patrotisk andra stod upp för fosterlandet och dog för det, kort och enkelt. Så var det säkert, det tvivlar jag inte på en sekund. För mig har den ryska berättelsen om ww2 aldrig handlat om att det de berättar är lögnaktigt (kanske lite överdrivet heroiskt men ändå) utan snarare vad de väljer att INTE berätta.

När Medvedev får frågan om att han tillsatt en kommission för att stoppa ”falsifisieringen” av historien (a.k.a berätta inte det dåliga) så svarar Medvedev som en förkämpe som inte vill politisera historien och folk ska inte få göra politiska poänger av det stolta förflutna… ja det är alltså ok att göra politiska poänger om det hyllar Ryssland, inte om det miskrediterar.

For the people of our generation to you, for mature people and for people a little older than young, the words ”fascist”, ”nazi” are clearly negative. But, unfortunately, now it is not all true. In Europe, many countries, there is a rehabilitation of the Nazis. Some freaks even in our country are trying to use Nazi symbols, and implement various kinds of gatherings under such slogans. Therefore, it is not an idle question.

Historien ses som en aktiv faktor som påverkar och man måste hela tiden påminna, upplysa folket om nazismens ondska. Låter väldigt likt FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA i Sverige, men det är en annan sak. Oavsett så betonar presidenten att man ska lära ut och bekämpa nazismen – att det är en del av orsaken att The Great Patriotic War aldrig får glömmas.

På frågan om Stalins betydelse för kriget så väljer Presidenten att säga att det var folket som vann kriget, inte generaler eller statstjänstemen eller ens Stalin själv. Därefter säger han att den ryska staten har det klart för sig på synen på Stalin.

There is a clear assessment – Stalin committed mass crimes against his people. . And despite the fact that he worked hard, despite the fact that under his leadership, the country has succeeded, what has been done with regard to his own people, can not be forgiven.

Det talas inget om att kommunismen var en orsak till detta eller liknande utan läggs mer till Stalins person. Han kritiseras och man rättfärdigar inte Stalins grymma agerande med ”Vi vann i alla fall kriget” – vilket är glädjande. Sedan får man tänka på att sådant här tar tid, det är bara att se på Sverige där det blev ramaskri då Brunner (för övrigt en kass författare om jag får säga det själv) skrev en bok där han i hårda ordalag kritiserade Karl XII. Och det var då betydligt längre sedan han levde än Stalin.

Read Full Post »

DN hade nyligen en rätt intressant, men kort text, om Finlands statskick och deras förhållningssätt till svenska monarkin.  Finland har alltid varit något som intresserat mig historiskt, de är trots allt en viktig del av svensk historia och den svenska historien och den finska har nästan alltid varit intimt förknippad. De känner till våra kungar, för de var deras kungar. Men det som däremot är otydligt för mig är värderingarna. Men detta blev lite förändrat då jag i helgen som gick var i Åbo för första gången i mitt liv.

I Grevens Tid

I Grevens tid staty

Historieromantiken har naturligtvis hyllats från Svensk sida, men man kunde ändå se vad finland vill visa för historia utåt, och det blev rätt klart att det handlar om goda svenska adelsmän som styrde landet vist och väl och gav utbildning till landet Per ”I grevens tid” Brahe står staty utanför Åbo Domkyrka, och inuti domkyrkan ligger krigareliten från svenskt 1600-tal med Torsten Stålhandske i spetsen.

Den store reformatorn i Finland var Agricola och väggen bredvid altaret inuti Domkyrkan pryds av en målning där

Karin Månsdotters grav

Karin Månsdotter bakom galler även efter döden

Agricola överräcker den finska översättningen av bibeln till Gustav Vasa. Men den kanske mest storslagna graven i domkyrkan är den av Katarina Månsdotter (Karin Månsdotter) äkta maka och hustru till Erik XIV som har en riktig ärofylld plats i kyrkan. Den olyckliga kungliga kärleken påminner oss om svunna tiders synsätt på kärlek och äktenskap. När jag såg detta så blev jag direkt att tänka på Tv-serien the Tudors och hur mycket likheter det finns mellan Henrik VIII och Sveriges historia. Skillnaden var att monarkin i England var betydligt starkare än den svenska på denna tid så Henrik VIII kunde göra precis hur han ville. Erik XIV hade massa bråkiga bröder emot sig.

Det kändes lustigt att gå runt i Åbo och se alla dessa storsvenska personligheter nämnas lite överallt. På Åbo slott talade man mycket om Johan III, fast det talades då inte om honom som monark utan som Hertig av Finland. Platsen där Erik XIV satt fängslad vet man exakt var den var och det var verkligen att känna historiens vingslag då man gick in i det rummet och stängde dörren bakom sig, eller då man gick i korridoren där vakter patrullerade utanför. Fantastisk upplevelse som jag kan rekomendera alla historieintresserade att göra någon gång.

Arkitektur, stilen och så mycket bara kändes ”Sverige” då man var i Finland. Om Åbo känns så här pass svenskt, hur är det då med resten ? Jag kommer ihåg min professor på Statsvetenskapliga institutionen i Lund som berättade att Finlands regeringsform än idag är principiellt densamma som den Axel Oxenstierna gav Sverige på 1600-talet. Vi har spår av den i Sverige idag också med kollegier, men i Finland är kopplingen tydligen ännu starkare.

Men hur ser Finland på den svenska historien före modern tid ? Hur ser andra länder som har styrts av Sverige på detta ? Jag vet att Esterna benämner svensk-tiden som den ”goda tiden”, så mycket vet jag. Men i Finland vet jag inte riktigt mer än att Klubbekrigen har betydligt bättre klang i Finsk historia (ses som en form av Nils dacke-uppror) än det har i Svensk historieskrivning där det närmast ses som uppviglare med enbart ont uppsåt.

Gången utanför Erik XIV:s Cell

Gången utanför Erik XIV:s Cell

Men hur bedöms de svenska kungarna, guvernörerna över Finland, de otaliga krigen. Det lilla jag vet specifikt om Finsk historia är, kortfattat. De är ena jäklar på hästryggar och med Torsten Stålhandske och hans hakke pääli var kavalleriet ostoppbart under 30-åriga kriget. Finland är den landsända som höll sig lojalt med kungahuset även i upprorstider och det finns en del vasaborgar.

I modern tid har jag hört från några finsk-ättlingar jag samspråkat med genom åren att det är först där som illviljan mot Sverige ökar. Finland bad om hjälp då Sovjet anföll Finland, men regeringen fegade ur och gav inget stöd, även om civilbefolkningen såg att Finlands sak är vår och gick i strid mot de röda horderna från öst. Men denna ovilja att hjälpa Finland då de är i nöd är något som finnarna kommer ihåg.

Jag ska minsann läsa på mer om Finsk Historia, det är en självklarhet nu efter detta och hoppas att någon kan fylla i denna post med egna tankar och perspektiv på detta mycket intressanta ämne.

Read Full Post »

Older Posts »