Rubriken på denna post kanske får en del att ropa ”socialist!” eller liknande, men nej det är inte en mental härdsmälta som inträffat utan snarare en liten observation. Det är valtider nu, jag skolas in i nya jobbet, har massa möten med bostadsrättsföreningen där jag är ekonomiskt ansvarig och ledamot, så jag har inte haft tid att uppdatera bloggen något. Men idag känner jag ett starkt behov.
DN, SVD och flera medier har gjort sina granskningar av politikers bakgrund, och det finns en sak som är slående. Många är lågutbildade, och flera av dem har ingen arbetslivserfarenhet utanför politiken. Självklart lär man sig mycket genom politiken, det är inte det jag menar. Men det är en helt annan arbetsmarknad och verklighet än vad som gäller för de allra flesta människor. Tillåt mig exemplifiera genom att ta upp jobb som de olika partiledarna har haft SOM INTE har med partiet eller andra direkt politiska organisationer att göra(Såsom värnpliktsrådet, Saco, LO o.s.v): (OBS: Detta behöver inte betyda att det är ALLT det har gjort, enbart all info jag kan få fram)
Fredrik Reinfeldt
* 1986- 1987 Skandinaviska Enskilda Banken in Täby
Maud Olofsson
* Styrelseledamot i Föreningsbanken i Umeå
*1994 Koordinator för landsbygdsfrågor, Länsstyrelsen Västerbottens län
Göran Hägglund
* 1998-1990 försäkringskonsult för WASA Liv.
* 1990-1991 – Placeringsrådgivare Alfred Berg, Fondkommissionär
Jan Björklund
1982-1993 – Karriärsofficer i Armén
Maria Wetterstrand
* Arbetat bland annat som Krönikör, projektledare har en magister i biologi
Mona Sahlin
*1998 Rektor på Förbundsskolan Bommersvik
1995-1998 – Egen Företagare
1964 – grundar Svenska barbieförbundet
Lars Ohly
1976 – Spärrvakt på SJ, sedan Tågvakt (Är utbildad konduktör)
1994 – Tjänstledig från SJ för att vara partisekreteare.
Om vi då sammanfattar detta, så är det (med undantag för Ohly och Björklund) personer som inte direkt kännt av arbetsmarknaden och det liv som ”Verklighetens Folk” lever. Jag säger inte att detta är något ont, egentligen. Det är kanske detta som behövs för att kunna vara en duktig politiker ?
Men är det ändå inte märkligt att man kan leva ett helt liv, nästan, och enbart vara politiker ? Helt plötsligt förstår jag varför folk gillade att Fridolin hoppade av politiken för att ”få jobba på riktigt”.
En Socialkonservativs tankar 