Min Hund Selma
Har precis sett ett avsnitt av Huset fullt av Hundar på SVT, och som hundägare själv (stolt ägare av en 4-årig Jack-Russel vid namn Selma), så blir jag faktiskt rätt upprörd. Så bara p.g.a att jag är så upprörd så kommer här en post som inte handlar om Utbildningspolitik, Socialkonservatism (indirekt kanske… om man ser långsökt), historia eller något jag tidigare berört.
Programmet går ut på att en familj får möta 6 hundar, de får göra någon aktivitet med hundarna, och därefter välja bort två, sen göra aktivitet med de 4 kvarvarande, välj bort två o.s.v. ända fram tills sista hunden är vald. Lite Robinson över det hela – so far so good kanske vissa tycker – vad vet jag.
Men om syftet är att man ska upplysa lite om hundägande, att hundar har olika personligheter, karaktärsdrag etc samtidigt som man ska ge lite nöje tycker jag det är väldigt dåligt då det ger en helt fel bild. T.ex i avsnitt ett så kom de med en Vilthund (kräver mycket motion) och i andra avsnittet så kom de med hela skalan (och där valde de den minsta då de ansåg inte att de hade tid att ta hand om en hund som kräver större underhåll – något förenklat). Jättebra att familjen i avsnitt två tänkte lite på hur de kan ta hand om hunden.
Djurskyddet Sverige har uppmärksammat Robinson-elementet och att det är något dåligt, andra bloggar om detta t.ex
http://djurensratt.blogspot.com/2011/03/premiar-for-huset-fullt-av-hundar.html
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.16218365
, men jag ser andra problem.
Vi har idag ett stort problem att många skaffar hund av helt fel anledning, osäkra, otrygga människor skaffar stora kraftpaket till hundar för att ge trygghet (rätt ofta man ser en spinkig tjej kämpa med en stor Rottweiler som verkar ha lite aggressionsproblem) eller mentala kalhyggen som skaffar ”kamphundar”, och utan god träning och ett liv anpassat för vad hunden behöver kan de bli rätt fel. Men man ska betona att det är undantag dessa fall utifrån statistiken, och ibland ser man motsatsen. Såg något riktigt ”häftigt” på tunnelbanan igår – en riktig biff till Kille med överarmar tjocka som lår, tatueringar och rakad skalle, skinjacka och armekängor, och i handen höll han en chiwawa med rosa kläder på sig. Så det finns alla varianter.
Men att då i detta programmet inte ens ta upp ”Är familjen rätt för hunden” ? Utan bara fokusera på ”är hunden rätt för familjen?” Det kan i första anblick verka vara en marginell skillnad. Men man kan välja en social, trevlig hund som man tycker är söt och trevlig på alla sätt, den fungerar med familjen och så, men är katastrofalt val om man ser på vad de olika raserna faktiskt behöver för att må bra.
Nej nu ska jag ut och gå en runda med Selma och lugna mig lite, och kanske kolla igenom denna post då jag kommer hem så jag inte skrivit något som kan misstolkas då jag gick emot visdomen ”Skriv inte i vredesmod” 🙂
En Socialkonservativs tankar 