Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Historieskrivning’

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

 Valet motiveras med: att det ska vara personer som gjort insatser inom kulturområdet i vid mening. Personerna ska ha varit verksamma på 1900-talet, ha en folklig förankring och ett internationellt anseende. Att det ska vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män har också varit vägledande när valen gjordes.

Länkar till artiklar:

DN: Artikel 1, Artikel 2
SVD: Artikel 1, Artikel 2 
 Jag själv blir bara frustrerad och irriterad då jag ser motiveringen till de val som gjorts, och då även vilka de faktiska motiven blir. Detta är ännu ett tecken på historielöshet och en typ av kulturfanatism av sällan skådat slag. Herman Lindqvist sammanfattar detta rätt väl i sin artikel på SVD,  och det är helt i linje med min egen åsikt. Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och Dag Hammarsköld – detta är alltså de herrar och damer som ska pryda sedlarna i framtiden. Precis som Lindqvist säger så har sedlarna reducerats till idolkort, där man förtränger sin historia, identitet och betydelse i världen. Man kan tycka att det är en skitsak, det är ju bara ”sedlar” – men är inte sedlar ett ansikte utåt ? En symbol för vad Sverige är, och sedlarna bör visa Sveriges betydelse historiskt, vad som skapat Sverige, vad som är Sverige. Däri spelar självfallet kultur en roll, det är jag helt överrens med. Men är det den enda rollen ?

Kulturfanatismen har talat, allt Sverige står för är kultur, vi är stolta över uppmärksamhet i modern tid, allt annat utom kultur är oviktigt. Men så är det verkligen inte ! Om vi kollar runt i världen vad olika länder väljer att visa på deras sedlar så är det oftast en mix – finns självfallet undantag men är det inte just en mix som är det viktiga ? Om vi försöker applicera Riksbankens tänk på andra länder så kanske vi hade haft sedlar som bara visar kultur i andra länder och det är faktiskt inte allt som bör framgå i en av de starkaste marknadsföringsverktygen ett land har.

Om vi försöker exemplifiera detta med andra länder, om samma sak skulle ske i andra länder kanske det hade sett ut så här:

USA:
100 Dollar – Humphrey Bogart
50 Dollar – Arnold Schwarzneger
10 Dollar – Frank Sinatra

England:
100 Pund – Ricky Gervais (ok, kanske inte värdig men diggar honom)
50 pund – Rowan Atkinson
o.s.v.

För mig är det en självklarhet att historien ska visas, vilka som har betytt mycket för att Sverige ser ut som det gör idag, varför vi talar Svenska, varför vi har det som vi har det, och även sett internationellt rörande Sveriges genomslag och styrka. Så jag ser inga problem att byta Selma med Astrid, de är båda författare och kulturpersonligheter. Men att byta bort Polhelm, Karl XI och Gustav Vasa är bara så fel. Borta är statskonsten, vetenskapen och nationsbyggandet.

Man skulle kunna byta någon av dem, kanske ta Berzelius eller Alfred Nobel för att pryda den sedel som representerar vetenskapen. Kanske ge ”en sedel” till näringslivet och dess utveckling och placera Louis de Geer där kanske. Sen rörande statsbyggandet så kvarstår egentligen bara tre namn, Gustav Vasa, Karl XI och Gustav II Adolf – kanske det hade varit dags för Gustav II Adolf ?

 Jag avslutar med Lindqvists citat –

Vi glömmer vår svenska historia, och inte bara glömmer utan det är en trend i samhället att man ska förtränga att vi har en historia. Astrid Lindgren är väl ett bra namn, men annars är det här ganska ovärdigt.

Annonser

Read Full Post »

Läste idag i HD att Anders, Jim och Gun i Skåne vill förverkliga en äventyrspark där man ska kunna göra en tidsresa. Gästspel ska förekomma vid en gård som under 1600-talet tjänade som utbildningscentrum för friskyttar.

Jag är rent generellt positiv till historiska upplevningscenter, att få uppleva historien genom fler sinnen än visuellt är ett ypperligt bra sätt att öka förståelsen och insikten om vårt förflutna. Kort och gott ett bra sätt att stärka historiemedvetenheten och motverka historielösheten. Men det blir problematiskt om man väljer ett starkt värdeladdat historiskt område, som i detta fall Snapphanar.

Jag gick i skola i mellansverige, jag har dessutom samtalat med många andra från mellansverige eller ”Norrland” som skåningar säger (Allt norr om Hallandsåsen är norrland) och ”vi” har rent generellt en mycket mer negativ syn på snapphanar och friskyttar än vad skåningarna har. Det står i läroplanen att man ska ha kännedom om den lokala historien och det har skåningar.

Jag har även bott i Skåne under många år och sett hur stolta de är över Skåne, som tar sig uttryck i bland annat deras användning av Skåne-flaggan. Men just på synen snapphanar finns det en stor skillnad. Jag har studerat dem rätt väl för att försöka nyansera min bild. Men min bild kvarstår trots detta. I begreppet snapphanar finns allt från vad vi idag skulle kalla terrorister, upprorsmakare, rebeller och frihetskämpar. Nu tänker en del av er som läser detta ”Hur kan han kalla snapphanar för terrorister, fy och vad hemskt, dessa är våra hjältar !”.

Jag använder den ”stor-svenska” definitionen på snapphanar (vilket förenklat är ”allt motstånd”). Man kan göra en skillnad mellan Snapphanar och Friskyttar. Och tillåt mig att beskriva dessa två grupper så får ni själva göra en tolkning.

Snapphanar: All form av opposition mot svensk höghet i Skåne efter och under krigen i skåne. Här innefattas allt från rövarband som tog chansen att tjäna en hacka på kriget till upprörda bönder som inte ville tillhöra Sverige. En väldigt brokig skara med olika drivkrafter.

Friskyttar: En lite speciell grupp av människor som ofta framförs som positivt men som de facto är något helt annat. Dessa var skåningar, eller ”danskar”, som under kriget, men även Efter kriget utbildades i Danmark eller i hemliga platser i Skåne. Det bekostades av den danska kronan eller egna insamlade pengar och dessa hade som uppgift att bekämpa svenska överhögheten i en form av en underground motståndsrörelse. I ett modernt samhälle så hade dessa friskyttar varit de som sprängde järnvägar, sköt officerare och på alla sätt förstör ”på hemmaplan”. Statligt sponsrad terrorism helt enkelt.

Detta är ena sidan av konflikten. Den andra, den svenska, är inte helt oproblematiskt heller. När jag läst på känns det lite som vilda västern. Svenska staten satte en prissumma på huvudet på flera av dessa friskyttar och snapphanar som i bästa western-stil jagades av bountyhunters såsom Sven ”Banketröja” Erlandsson Ehrenflycht . I dessa bountyhunters kan man läsa hur detta kunde gå till. Om jag inte helt missminner mig berättar Banketröja om hur han och sina mannar omringat en av friskyttehövdingarna i en stuga och hur de i standoff sköt mot varandra och Banketröja uppmanade honom att ge upp. Det som sedan hände var att friskyttehövdingen i full karriär på hästrygg hoppade ut från huset och red i full karriär därifrån i något som hade blivit en mycket bra exit a’la Hollywood.

Detta var ett tidevarv då grymhet mot motståndare var kutym, vilket man får ta i beaktande då man bedömer svenska kronans straff mot snapphanar och friskyttar. Rådbarkning, hängning, halshuggning, pålning och liknande var straff som användes och graden av pardon var minst sagt svag. Försvenskningen var en grym process som idag, paradoxalt nog, ses som en av de mest lyckade. Vi har inget Baskien eller Irland, utan vi har en lugn landsända.

Mycket blev också positivt. Danmark hade trälar, Sverige hade fria bönder bara för att nämna något. Men misstron mot skåningar var mycket stark. En svensk generalguvernör i Skåne sade t.ex att han hellre ser ett ”Öde land än ett land fullt av skälmar” då nya uppror uppstod i Skåne. Så självfallet faller en skugga även över det svenska agerandet.

SVT producerade ett tv-program för något år sedan som hette Snapphanar, som närmast kan liknas med en 1600-tals fantasy där Tolkien möter Lindqvist. Men bilden var glasklar. Svenska styrkor har mycket gemensamt med diktaturers occupationer där man avrättar och enbart står för grymhet och hemskheter, medan snapphanarna är ädla frihetshjältar som enbart kämpar för det goda. Verkligheten är ALDRIG så enkel.

Så hur blir det nu om man väljer att göra en nöjespark på detta ? Kommer små barn få springa runt med trä-snidda gevär och ta skattkistor från de ”dumma svenskarna”, och lära sig att gömma sig i skogarna från svenskarna som letar efter dem för att straffa dem. Eller kommer barn få leta i skogarna efter snapphanar och ta dem till rätta, och försöka smyga förbi med skatteintäkter. Eller vad blir resultatet ?

Det är ett intressant projekt detta, som kan utmana i något mycket gott, men det får absolut inte bli propaganda för den ena eller andra sidan.

Read Full Post »

Fick ett tips om en artikel i den kända ryska tidningen ”Izvestia” som har intervjuat den ryske presidenten om bland annat Stalin. Mycket intressant läsning att se vad presidenten (och därmed även den officiella linjen) är.

Google är inte den bästa översättaren, men innehållet blir ändå begripligt. I intervjun berättar Presidenten om hans bakgrund och hur hans familj upplevde ”The Great Patriotic War”. Googles översättning blir:

The war really affected every Soviet family in one degree or another. For very large numbers of people the war was accompanied by loss of loved ones, for someone – just those difficulties that are experienced by all people who lived during this period in our nation.

My family on my mother’s and my father’s side, of course, also have been affected by the war. Both my grandfathers (and Athanasius F., father’s father, and Benjamin S., mother’s father) fought, both passed through various military difficulties. When I was a boy I visited my grandfather Athanasius in Krasnodar, he told me about the war. This is very impressive thing to me. He always spoke from the heart, with tears in his eyes. He said some things that did not particularly written. He fought in various places, was seriously wounded and was awarded various orders and medals. His stories take the heart, because he went through this by himself.

Benjamin’s grandfather – he also told me quite a lot about war, about what he then was sensitive. I still remember: he told me about how hard it is to shoot people, what kind of heavy feeling and how hard it is to commit such an act, even knowing that you are defending the country, protect your families from invaders who invaded our territory, killing our people, burning our towns and villages. This is a very personal thing, which I somehow never thought of during my youth. But with age you know what that means – an advanced, face to face with the enemy.

Det handlar om de hjältedådiga ryssarna som i patrotisk andra stod upp för fosterlandet och dog för det, kort och enkelt. Så var det säkert, det tvivlar jag inte på en sekund. För mig har den ryska berättelsen om ww2 aldrig handlat om att det de berättar är lögnaktigt (kanske lite överdrivet heroiskt men ändå) utan snarare vad de väljer att INTE berätta.

När Medvedev får frågan om att han tillsatt en kommission för att stoppa ”falsifisieringen” av historien (a.k.a berätta inte det dåliga) så svarar Medvedev som en förkämpe som inte vill politisera historien och folk ska inte få göra politiska poänger av det stolta förflutna… ja det är alltså ok att göra politiska poänger om det hyllar Ryssland, inte om det miskrediterar.

For the people of our generation to you, for mature people and for people a little older than young, the words ”fascist”, ”nazi” are clearly negative. But, unfortunately, now it is not all true. In Europe, many countries, there is a rehabilitation of the Nazis. Some freaks even in our country are trying to use Nazi symbols, and implement various kinds of gatherings under such slogans. Therefore, it is not an idle question.

Historien ses som en aktiv faktor som påverkar och man måste hela tiden påminna, upplysa folket om nazismens ondska. Låter väldigt likt FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA i Sverige, men det är en annan sak. Oavsett så betonar presidenten att man ska lära ut och bekämpa nazismen – att det är en del av orsaken att The Great Patriotic War aldrig får glömmas.

På frågan om Stalins betydelse för kriget så väljer Presidenten att säga att det var folket som vann kriget, inte generaler eller statstjänstemen eller ens Stalin själv. Därefter säger han att den ryska staten har det klart för sig på synen på Stalin.

There is a clear assessment – Stalin committed mass crimes against his people. . And despite the fact that he worked hard, despite the fact that under his leadership, the country has succeeded, what has been done with regard to his own people, can not be forgiven.

Det talas inget om att kommunismen var en orsak till detta eller liknande utan läggs mer till Stalins person. Han kritiseras och man rättfärdigar inte Stalins grymma agerande med ”Vi vann i alla fall kriget” – vilket är glädjande. Sedan får man tänka på att sådant här tar tid, det är bara att se på Sverige där det blev ramaskri då Brunner (för övrigt en kass författare om jag får säga det själv) skrev en bok där han i hårda ordalag kritiserade Karl XII. Och det var då betydligt längre sedan han levde än Stalin.

Read Full Post »

DN hade nyligen en rätt intressant, men kort text, om Finlands statskick och deras förhållningssätt till svenska monarkin.  Finland har alltid varit något som intresserat mig historiskt, de är trots allt en viktig del av svensk historia och den svenska historien och den finska har nästan alltid varit intimt förknippad. De känner till våra kungar, för de var deras kungar. Men det som däremot är otydligt för mig är värderingarna. Men detta blev lite förändrat då jag i helgen som gick var i Åbo för första gången i mitt liv.

I Grevens Tid

I Grevens tid staty

Historieromantiken har naturligtvis hyllats från Svensk sida, men man kunde ändå se vad finland vill visa för historia utåt, och det blev rätt klart att det handlar om goda svenska adelsmän som styrde landet vist och väl och gav utbildning till landet Per ”I grevens tid” Brahe står staty utanför Åbo Domkyrka, och inuti domkyrkan ligger krigareliten från svenskt 1600-tal med Torsten Stålhandske i spetsen.

Den store reformatorn i Finland var Agricola och väggen bredvid altaret inuti Domkyrkan pryds av en målning där

Karin Månsdotters grav

Karin Månsdotter bakom galler även efter döden

Agricola överräcker den finska översättningen av bibeln till Gustav Vasa. Men den kanske mest storslagna graven i domkyrkan är den av Katarina Månsdotter (Karin Månsdotter) äkta maka och hustru till Erik XIV som har en riktig ärofylld plats i kyrkan. Den olyckliga kungliga kärleken påminner oss om svunna tiders synsätt på kärlek och äktenskap. När jag såg detta så blev jag direkt att tänka på Tv-serien the Tudors och hur mycket likheter det finns mellan Henrik VIII och Sveriges historia. Skillnaden var att monarkin i England var betydligt starkare än den svenska på denna tid så Henrik VIII kunde göra precis hur han ville. Erik XIV hade massa bråkiga bröder emot sig.

Det kändes lustigt att gå runt i Åbo och se alla dessa storsvenska personligheter nämnas lite överallt. På Åbo slott talade man mycket om Johan III, fast det talades då inte om honom som monark utan som Hertig av Finland. Platsen där Erik XIV satt fängslad vet man exakt var den var och det var verkligen att känna historiens vingslag då man gick in i det rummet och stängde dörren bakom sig, eller då man gick i korridoren där vakter patrullerade utanför. Fantastisk upplevelse som jag kan rekomendera alla historieintresserade att göra någon gång.

Arkitektur, stilen och så mycket bara kändes ”Sverige” då man var i Finland. Om Åbo känns så här pass svenskt, hur är det då med resten ? Jag kommer ihåg min professor på Statsvetenskapliga institutionen i Lund som berättade att Finlands regeringsform än idag är principiellt densamma som den Axel Oxenstierna gav Sverige på 1600-talet. Vi har spår av den i Sverige idag också med kollegier, men i Finland är kopplingen tydligen ännu starkare.

Men hur ser Finland på den svenska historien före modern tid ? Hur ser andra länder som har styrts av Sverige på detta ? Jag vet att Esterna benämner svensk-tiden som den ”goda tiden”, så mycket vet jag. Men i Finland vet jag inte riktigt mer än att Klubbekrigen har betydligt bättre klang i Finsk historia (ses som en form av Nils dacke-uppror) än det har i Svensk historieskrivning där det närmast ses som uppviglare med enbart ont uppsåt.

Gången utanför Erik XIV:s Cell

Gången utanför Erik XIV:s Cell

Men hur bedöms de svenska kungarna, guvernörerna över Finland, de otaliga krigen. Det lilla jag vet specifikt om Finsk historia är, kortfattat. De är ena jäklar på hästryggar och med Torsten Stålhandske och hans hakke pääli var kavalleriet ostoppbart under 30-åriga kriget. Finland är den landsända som höll sig lojalt med kungahuset även i upprorstider och det finns en del vasaborgar.

I modern tid har jag hört från några finsk-ättlingar jag samspråkat med genom åren att det är först där som illviljan mot Sverige ökar. Finland bad om hjälp då Sovjet anföll Finland, men regeringen fegade ur och gav inget stöd, även om civilbefolkningen såg att Finlands sak är vår och gick i strid mot de röda horderna från öst. Men denna ovilja att hjälpa Finland då de är i nöd är något som finnarna kommer ihåg.

Jag ska minsann läsa på mer om Finsk Historia, det är en självklarhet nu efter detta och hoppas att någon kan fylla i denna post med egna tankar och perspektiv på detta mycket intressanta ämne.

Read Full Post »

Ebba Witt-brattström

Ebba Witt-brattström

Med glädje och stort intresse har jag uppmärksammat två historieskrivningsdebatter som pågår för närvarande. Jag börjar med Ann-Sofie Ohlander och Ebba Witt-Brattströms rapport om att historieboken är en manlig domän.

Två historieböcker och två läroböcker för gymnasiet är de böcker som dessa två professorer studerat för att komma till sin slutsats. (Vilket jag kan tycka är märkligt då jag inte fick ha färre än 5 böcker i min liknande studie om kommunismen i historieläroböcker då ”urvalet ska inte vara för litet”. )

Det Ohlander och Witt-Brattström kommer fram till är att det är 62 kvinnor och 930 män som namnges i dessa böcker, och att kvinnor ofta nämns som ett bihang till männen. De hävdar dessutom att historieskrivningen har ”sexistiska och förnedrande inslag”. De exemplifierar denna sexism med att först citera en lärobok:

”Om kejsarinnan Teodora berättas i en grundskolebok att hon före giftermålet med Justinianus arbetade på cirkus: ”I ett bejublat stripteasenummer låg hon naken på scenen, endast täckt av en hög med vetekorn, som två dresserade gäss åt upp.” Det är häpnadsväckande att möta sexistiska uttryck av denna art i läroböcker för skolan. ”

De avslutar med följande text:

Ann-Sofie Ohlander

Ann-Sofie Ohlander

Vi har i dag en återkommande diskussion om självdestruktiva drag och handlingar hos framför allt flickor. 2005 uppgav 29 procent unga kvinnor i åldrarna 16–19 år (jämfört med sju procent unga män) att de kände ängslan, oro eller ångest. Man måste på allvar ställa frågan hur skolelever, flickor som pojkar, påverkas av att få historien presenterad som en aldrig ifrågasatt eller diskuterad manlig angelägenhet med traditionella manliga perspektiv, en historia som inte rymmer kvinnor och som dessutom har sexistiska och förnedrande inslag.

Ja, är det någon som överhuvudtaget kan ta dessa två professorer seriöst? Enligt dem så är anledningen till att kvinnor känner ängslan, oro, eller ångest, att kvinnor haft en underordnad roll historiskt sett och att historieläroböckerna avspeglar detta. Hoppsan, jag hade ju ingen aning om att de ångestfyllda, oroliga kvinnliga eleverna jag stött på är detta på grund av historien. Allt jag behöver göra är alltså att berätta om att ”kvinnor kan” och visa det i historien så är allt bra igen. Fantastiskt !

Seriöst dock, historien har dominerats av män. Like it or not, men det är fakta. Sen kan man alltid diskutera vad det är i historien som är viktigt att ta upp. Jag är av uppfattning att de historiska skeenden, personer, händelser o.s.v. som har haft påverkan på världen som vi lever i i idag är det som är viktigt. Genom historien kan vi förstå nutiden helt enkelt.

Då enbart män fick vara vetenskapsmän och filosofer är det naturligtvis svårt att finna kvinnliga exempel på vetenskapsmän och filosofer som betytt mycket i världshistorien före kvinnornas genomslag på detta område. Likaså med krig och kungar (som trots allt har format och påverkat vår värld oerhört mycket.).

En uppmaning till Witt-brattström och Ohlander: läs inte bara historia, försök FÖRSTÅ historien. Historien har varit sexistisk, kvinnan var ”underdånig” mannen och hade en underordnad roll. Att kvinnor var ”Put on God’s green Earth for Mans amusement” var vedertaget. Man måste förstå den tid som människorna levde i för att kunna beskriva den, oavsett om man själv tycker om det var rätt eller fel.

För övrigt, som historielärare vet jag betygskriterierna för historia, och Witt-Brattström & Ohlander hade fått ett svagt VG av mig. De vet att saker har hänt, men de förstår inte varför.

Read Full Post »

Berliner Stadtschloss idag

Berliner Stadtschloss idag. En plansch och en gräsplätt

Jag var i helgen på en kort resa till Berlin, det var fullt med folk överallt som inte lämnat staden efter murens fall-firandet, och 100-meter långa köer till alla attraktioner. Men för mig var ett av de mest intressanta scenerna var en gräsplätt, en byggarbetsplats där inget fanns. Hur kan ”inget” vara intressant kanske ni uppmärksamma läsare nu tänker ? Tillåt mig att förklara.

Tyskland var från 1871 ett kejsardöme fram tills 1918, en av de stora symbolerna för kejsarmakten var det stora kejserliga palatset, Berliner Stadtschloss, i Berlin. En vacker majestätisk byggnad där Hohenzollern regerade det mäktiga tyska riket. Kriget kom och kejsarmakten och de andra monarkierna i Tyskland störtades från tronerna; Weimarrepubliken kom till makten, och i slutänden valde en liten österrikisk korpral vid namn Adolf in i parlamentet. Tredje riket kom och gick, och Stadstschloss var förstört av ryska granater och brittiska bomber, men det kunde ändå rustas upp om man så ville. Men för DDR (Östtyskland) var denna symbol för det gamla kejserliga en styggelse som demolerades. För att markera att det nya socialistiska paradiset byggdes på ruinerna av det gamla, så byggdes DDR:s parlament ”Palast des Republiks” på samma grund som de gamla kejsarpalatset legat. Detta fuskbygge fick vid enandet av Tyskland saneras p.g.a asbest, och tillslut demoleras.

På denna historiska grund så fanns ingenting nu och denna historiskt viktiga plats var öppen för diskussion om vad man skulle göra. Som ni tidigare har sett i historien ovan så är detta en plats med olika historier, en viktig plats för DDR och socialismen i Tysklands historia och en viktig plats för kejsarmakten. Det var just denna diskussion som blev hätskt. Vilken historia skall vi bevara ? Ska vi bevara historia i huvud taget ?

De olika alternativen

För att enkelt sammanfatta fanns det flera grupper som förespråkade olika åtgärder:

  • Återbygga palatset i dess helhet, internt och externt.
  • Återbygga fasaden men modernt invändigt.
  • Återbygga Palast der Republik (DDR-palatset) då detta var en viktig historisk byggnad
  • Skapa en park på platsen, att inte välja historia
    Palast der Republik

    Palast der republik

     

Det argumenterades att det nya stadsschloss skulle återskapa enhet och integritet i de historiska delarna av Berlin, Domen och andra historiska byggnader från den tiden ligger precis i närheten. Det argumenterades emot kejsarpalatset då man inte hade så gott grundmaterial för att kunna återuppbygga det exakt invändigt och att det hade varit för stora kostnader.

Resultatet blev att alternativ två blev verklighet. Att återbygga fasaden men att det skall vara modernt invändigt. Det nya palatset skall hedra Humboldt och bära denna tänkares namn.

Här valde tyskarna att ta fram deras kejserliga historia, deras kungliga historia. De valde en tusenårig historia framför en modern historia på knappt 100 år. Min åsikt var att detta val var helt rätt! Och förhoppningsvis kan detta tjäna förändrande för den tyska identiteten i landet och även utåt. Det fanns faktiskt ett Tyskland före Adolf Hitler, glöm inte det.

Andra länkar till svenska texter om berliner stadtschloss : 1, 2

Officiel sida: 1, 2

Avslutningsvis en bild på hur visionen är om hur Berlin vid denna del kommer se ut 2015

Berlin 2015

Berlin 2015

Read Full Post »