Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Detta är bara en reminder till mig för vilken dag som min blogg nådde 10.000 unika besökare. Oerhört roligt att se att man på något sätt har påverkat med det skrivna ordet så många människor (men däri ligger allt ifrån de som inte håller med, de som tryckte fel och sökte vidare, till de som gillar det som står skrivet).

Annonser
Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

 Valet motiveras med: att det ska vara personer som gjort insatser inom kulturområdet i vid mening. Personerna ska ha varit verksamma på 1900-talet, ha en folklig förankring och ett internationellt anseende. Att det ska vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män har också varit vägledande när valen gjordes.

Länkar till artiklar:

DN: Artikel 1, Artikel 2
SVD: Artikel 1, Artikel 2 
 Jag själv blir bara frustrerad och irriterad då jag ser motiveringen till de val som gjorts, och då även vilka de faktiska motiven blir. Detta är ännu ett tecken på historielöshet och en typ av kulturfanatism av sällan skådat slag. Herman Lindqvist sammanfattar detta rätt väl i sin artikel på SVD,  och det är helt i linje med min egen åsikt. Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och Dag Hammarsköld – detta är alltså de herrar och damer som ska pryda sedlarna i framtiden. Precis som Lindqvist säger så har sedlarna reducerats till idolkort, där man förtränger sin historia, identitet och betydelse i världen. Man kan tycka att det är en skitsak, det är ju bara ”sedlar” – men är inte sedlar ett ansikte utåt ? En symbol för vad Sverige är, och sedlarna bör visa Sveriges betydelse historiskt, vad som skapat Sverige, vad som är Sverige. Däri spelar självfallet kultur en roll, det är jag helt överrens med. Men är det den enda rollen ?

Kulturfanatismen har talat, allt Sverige står för är kultur, vi är stolta över uppmärksamhet i modern tid, allt annat utom kultur är oviktigt. Men så är det verkligen inte ! Om vi kollar runt i världen vad olika länder väljer att visa på deras sedlar så är det oftast en mix – finns självfallet undantag men är det inte just en mix som är det viktiga ? Om vi försöker applicera Riksbankens tänk på andra länder så kanske vi hade haft sedlar som bara visar kultur i andra länder och det är faktiskt inte allt som bör framgå i en av de starkaste marknadsföringsverktygen ett land har.

Om vi försöker exemplifiera detta med andra länder, om samma sak skulle ske i andra länder kanske det hade sett ut så här:

USA:
100 Dollar – Humphrey Bogart
50 Dollar – Arnold Schwarzneger
10 Dollar – Frank Sinatra

England:
100 Pund – Ricky Gervais (ok, kanske inte värdig men diggar honom)
50 pund – Rowan Atkinson
o.s.v.

För mig är det en självklarhet att historien ska visas, vilka som har betytt mycket för att Sverige ser ut som det gör idag, varför vi talar Svenska, varför vi har det som vi har det, och även sett internationellt rörande Sveriges genomslag och styrka. Så jag ser inga problem att byta Selma med Astrid, de är båda författare och kulturpersonligheter. Men att byta bort Polhelm, Karl XI och Gustav Vasa är bara så fel. Borta är statskonsten, vetenskapen och nationsbyggandet.

Man skulle kunna byta någon av dem, kanske ta Berzelius eller Alfred Nobel för att pryda den sedel som representerar vetenskapen. Kanske ge ”en sedel” till näringslivet och dess utveckling och placera Louis de Geer där kanske. Sen rörande statsbyggandet så kvarstår egentligen bara tre namn, Gustav Vasa, Karl XI och Gustav II Adolf – kanske det hade varit dags för Gustav II Adolf ?

 Jag avslutar med Lindqvists citat –

Vi glömmer vår svenska historia, och inte bara glömmer utan det är en trend i samhället att man ska förtränga att vi har en historia. Astrid Lindgren är väl ett bra namn, men annars är det här ganska ovärdigt.

Min Hund Selma

Min Hund Selma

Har precis sett ett avsnitt av Huset fullt av Hundar på SVT, och som hundägare själv (stolt ägare av en 4-årig Jack-Russel vid namn Selma), så blir jag faktiskt rätt upprörd. Så bara p.g.a att jag är så upprörd så kommer här en post som inte handlar om Utbildningspolitik, Socialkonservatism (indirekt kanske… om man ser långsökt), historia eller något jag tidigare berört.

Programmet går ut på att en familj får möta 6 hundar, de får göra någon aktivitet med hundarna, och därefter välja bort två, sen göra aktivitet med de 4 kvarvarande, välj bort två o.s.v. ända fram tills sista hunden är vald. Lite Robinson över det hela – so far so good kanske vissa tycker – vad vet jag.

Men om syftet är att man ska upplysa lite om hundägande, att hundar har olika personligheter, karaktärsdrag etc samtidigt som man ska ge lite nöje tycker jag det är väldigt dåligt då det ger en helt fel bild. T.ex i avsnitt ett så kom de med en Vilthund (kräver mycket motion) och i andra avsnittet så kom de med hela skalan (och där valde de den minsta då de ansåg inte att de hade tid att ta hand om en hund som kräver större underhåll – något förenklat). Jättebra att familjen i avsnitt två tänkte lite på hur de kan ta hand om hunden.

Djurskyddet Sverige har uppmärksammat Robinson-elementet och att det är något dåligt, andra bloggar om detta t.ex

http://djurensratt.blogspot.com/2011/03/premiar-for-huset-fullt-av-hundar.html

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.16218365

 

, men jag ser andra problem.

Vi har idag ett stort problem att många skaffar hund av helt fel anledning, osäkra, otrygga människor skaffar stora kraftpaket till hundar för att ge trygghet (rätt ofta man ser en spinkig tjej kämpa med en stor Rottweiler som verkar ha lite aggressionsproblem) eller mentala kalhyggen som skaffar ”kamphundar”, och utan god träning och ett liv anpassat för vad hunden behöver kan de bli rätt fel. Men man ska betona att det är undantag dessa fall utifrån statistiken, och ibland ser man motsatsen. Såg något riktigt ”häftigt” på tunnelbanan igår – en riktig biff till Kille med överarmar tjocka som lår, tatueringar och rakad skalle, skinjacka och armekängor, och i handen höll han en chiwawa med rosa kläder på sig. Så det finns alla varianter.

Men att då i detta programmet inte ens ta upp ”Är familjen rätt för hunden” ? Utan bara fokusera på ”är hunden rätt för familjen?” Det kan i första anblick verka vara en marginell skillnad. Men man kan välja en social, trevlig hund som man tycker är söt och trevlig på alla sätt, den fungerar med familjen och så, men är katastrofalt val om man ser på vad de olika raserna faktiskt behöver för att må bra.

Nej nu ska jag ut och gå en runda med Selma och lugna mig lite, och kanske kolla igenom denna post då jag kommer hem så jag inte skrivit något som kan misstolkas då jag gick emot visdomen ”Skriv inte i vredesmod” 🙂

Hunden ska vara rätt för familjen, men familjens livsstil ska också vara rätt för hunden – detta är något SVT inte verkar förstå ännu. Men jag hoppas att detta belyser mer i framtida avsnitt.

Metta Fjelkner

Metta Fjelkner

Igår eftermiddag kollade jag live på riksdagens web-tv för att se voteringen om lärarlegitimationen, och glädjande nog så gick det igenom.

 Sekunder efter postade Metta Fjelkner (Lärnarnas Riksförbunds ledare) en bloggpost på Newsmill och tillsammans med  Margareta Pålsson (M) på SVT-debatt , flera andra skolpolitiska debattörer. Detta är något som många har väntat på länge. Den enda rösten som verkade en aning negativ var Lärarförbundet – de vill nämligen ha mer pengar och talar om att den är gravt underfinansierad Lärarförbundets egen artikel, även GP skriver om detta. Men kanske bäst  artikel om denna kritik är på SVD:s brännpunkt

Sen så förstår jag att Lärarförbundet säger detta, de sitter trots allt på två stolar. Kommer själv ihåg då jag skulle välja vilket fack att tillhöra då jag studerade till lärare – så fort jag hörde Lärarförbundets representant tala så gick det bort direkt. Lärarförbundet går efter en prinsip att organisera sig som i arbetsrätten kallas ”industriprincipen”, d.v.s all personal inom branschen ingår i facket. Lärarnas Riksförbund (som jag tillhör) går efter yrkesrollen. Riksförbundet organiserar bara lärare, Lärarförbundet har både rektorer, lärare, matpersonal och tja, så gott som alla som arbetar på en skola.. Arbetsgivare och arbetstagare i samma fack känns inte helt optimalt för god förhandling.

Men nog om LR vs Lärarförbundet, åter till legitimationen.

Metta Fjelkner och flera andra talar om att detta är ett avgörande steg mot att återupprätta lärarkåren och dess status och ser nästa steg att staten ska ta mer ansvar och grepp om skolans kunskapsuppdrag (helt i Folkpartiets linje om att förstatliga skolan -där håller jag helt med Metta m.fl. ). Vilket jag tycker låter rimligt som ett nästa steg men jag vill gärna tilläga att man bör  ge skolinspektionen ytterligare befogenheter även mot kommunala skolor (som det är idag är tyvärr Skolinspektionen delvis ett ideologiskt vapen för att stänga ner friskolor men låta kommunala vara – min åsikt).

Men är då allt bra med lärarlegitimationen ? Nej säger jag, och även Göteborgs-posten tydligen som i en artikel problematiserar detta. . MUF och Moderat skolungdom skriver i SVD på Brännpunkt om andra problem såsom de uppfattar det ,  Där tar de upp problemet att rektorer får svårare att rekrytera personal och många kompetenta lärare stängs ute samt att de verkar anse att skolan innan lärarlegitimationen var bra:

” Förutsättningarna för skolor runt om i Sverige ser väldigt olika ut, och rektor måste ha möjlighet att anställa den personal han finner lämpligast för att hantera dessa förutsättningar. Även om den läraren varken är legitimerad eller ens behörig. ”

Arbetsgivarna, SKL och Friskolornas Riksförbund är av precis samma åsikt här. De vill alltså inte ha behöriga lärare, eller de med legitimation utan de vill ha billig arbetskraft. Med risk för att låta som en arg vänster-sosse – men här verkar kapitalet styra över sunt förnuft – typiskt moderater 🙂 Men jag ser många andra problem både med lärarlegitimationen och skolan som helhet och jag tänker lista två av dessa.

Övergångsregler

Det finns flera frågor man bör ställa sig och en av de kanske mest väsentliga är:

– Vad händer med de lärare som inte hämtat ut examen, eller får problem att uppfylla alla kriterier (verksam ett år 100% som lärare, har examen) då väl lagen träder i kraft ?

Måste de arbeta som obehöriga lärare ett tag innan de får ut sin examen ? Detta vet vi väldigt lite om idag. Övergångsbestämmelser är oerhört viktiga vid en sådan stor förändring som detta. DN skriver att tusentals lärare får inte ut legitimationen där det förklaras hur övergångsreglerna ser ut idag, kort och enkelt ”Lärare ska visa upp ett examensbevis och ett tjänstgöringsintyg på att de arbetat minst ett år”.

Innebär detta att en examinerad lärare som inte fått arbeta 1 år heltid eller motsvarande måste arbeta som obehörig tills han/hon når upp till detta och kan då plocka ut sin examen ? Jag själv kommer inte kunna plocka ut min examen då jag jobbat 70% en termin och strö-vik (som så många andra) resten av tiden, är max uppe i ett halvår 100% (motsvarande) . Hur ställer detta sig till de behöriga som jobbar med det de är obehöriga till ? Finns massor av lärare som t.ex är gymnasie eller högstadielärare men arbetar som förskolelärare.

Det behövs smidiga övergångsregler för att kunna hantera detta på bästa sätt.

”Huvudsakliga sysselsättning i huvudämne” – ett problemGammal läroplan - föråldrad

Ett problem som dock kvarstår trots denna förändring och alla nya reformer är att sen LPO94 har vi ett fritt val av ämneskombination när man utbildar sig till lärare. Du kan vara Matte-Musik lärare, eller Samhällskunskap-Kemi o.s.v, du väljer fritt (innan var det mer ”ämneslärare”). Vilket bara detta fria valet har skapat massa problem i skolan att organisera – det är inte det lättaste att hitta en lärare som har Musik-Fysik i kombination att ersätta en lärare som sagt upp sig t.ex. Men detta har vidare lett till andra problem.

Skolornas lösning har ofta varit formuleringen att man får anställa lärare som har sin huvudsakliga sysselsättning i sitt ämne. Detta har drabbat/påverkat mig också då jag blivit erbjuden tjänster där 60% av tjänsten är förlagd i mitt ämne, och 40% i ett ämne jag har NOLL kompetens i. Jag har tackat nej till dessa, men det är inte alla som gör. Så även om du är behörig lärare så kommer problemet fortfarande existera med att ämnesbehörigheten saknas.

Jag vet att många argumenterar här att ”är man lärare så är man, fakta kan man lära sig”, men jag håller inte helt med. I så fall kan vi skrota ämneskunskaperna i lärarutbildningen, korta ner utbildningen till 2 år, och bara läsa didaktik och pedagogik i två år sen ut i arbetslivet och lär sig ämneskunskaperna på plats. Så tycker jag det inte fungerar, och skulle inte fungera. Jag ser hellre en kemi-intresserad person undervisa elever i Kemi på en gymnasie-skola än en totalt ointresserad Kemi-lärare som bara tog detta för att han/hon på köpet fick 60% i ett ämne han/hon gillar.

Detta är ett problem som också måste hanteras, men frågan är hur – och där har jag inga lätta svar. Eller tja, ett enkelt svar är att ha ämneslärare, men det är inte praktiskt möjligt p.g.a flera olika anledningar.

Lärarlegitimation löser inte problemet, men det är ett steg i rätt riktning.

 Andra bloggar om detta

http://christermagister.wordpress.com/2011/02/08/lararlegitimation-2/

http://mathsgothe.wordpress.com/2011/03/02/fa-eller-inte-fa-legitimation/#more-1563

http://prestationsprinsen.wordpress.com/

http://lumaol.wordpress.com/

(S) Kantas av en rad problem om man ska följa media, t.ex så hoppar många av (S) och de förlorar stöd och en anledning till detta är oklarheten, den svaga politiken och tydligheten om vad S egentligen är. K-G Bergström ressonerar kring ledarfrågan och tar upp risken att S får ta ur sitt ”b-lag” för att kunna få en ledare. Miljöpartiet i Stockholm bryter med S och otydligheten om vänster-blocket blir därmed större. Detta är förvisso inte en brytning på Riksnivå men det visar ändå en spricka som växer – som en framtida S-ledare måste hantera.

Jag personligen tycker det är bra att MP bryter med S – och det för att MP då mer följer deras ideologi. Jag kommer ihåg då man läste om MP på högstadiet och de visade den berömda skalan som MP lanserade och följde ”Vi är inte höger eller vänster, vi är ekologiska” Där MP:s motpoler var de onda ”tillväxtpartierna” S och M – men ändå har de regerat med ett av dessa. En realitet i politiken som måste ha kompromisser men ändock. Tror nu att om MP fortsätter detta med att distansera sig från blocket tydligare så kommer MP bli starkare och vem vet, kanske bli stadsbärande. Inte för att jag hade hurrat det direkt, men hade rent generellt gärna sett lite mindre blockpolitik och lite mer partipolitik. Men åter till Socialdemokraterna. Även tidningen FOKUS tar upp lite om detta rörande MP – vi kanske får se blågrönt parti nästa val t.ex – vi vet inte.

Socialdemokraterna har haft stora problem att finna sin plats i politiken och synen på samhället.  Vill här speciellt tipsa om denna artikel som faktiskt rätt tydligt visar på svårigheterna S har och har haft rörande identitet. Däri berättas det t.ex att det inte var förrän 1990 som S började tala om att tillväxt är positivt för utveckling. Men i den självgranskning som S har gjort så är det ändå samma gamla visa ”Staten räddar er” genom statliga jobb, statliga investeringar i offentlig sektor o.s.v. Det har vi  hört förut, men i alla fall jag trodde att de hade lämnat det lite – eller tja nyanserat. För jag var nog inte den enda som satte i halsen då man under Monas regim hörde henne tala om att småföretagarna bär sverige, att de behöver ha mer stöd i samhället. Vadan detta tänkte man ? Hon är Sosse, hon ska tala om att satsa på Offentliga jobb och ge subventioner till stor-företag och tung industri ! (vilket de förvisso gjorde i budgeten). Så det har varit en förändring där Högersossarna fått sin vilja fram –  så är i alla fall min analys.

Men de vann inte valet  – så vad får detta för konsekvens ? Jo en konsekvens vet vi redan, de ser över samarbetet med Vänsterpartiet. Men hur påverkar det internt ? Vänstersossarna vill ha samarbete med Vänstern (så där får de en känga), men Högersossarna vill ha småföretagare m.m. Så känger lite överallt. Så valet av S-ledare är nu ett ödesval. FOKUS-artikel om valet av partiledare – Antingen blir det en höger-sosse (Damberg), eller en Vänstersosse som tar över. Eller det kanske finns en grå trist figur som bägge sidor kan tolerera ?

Men jag har ändå en positiv syn på detta. Moderaterna fick sig en riktig käftsmäll för några val sedan och helt plötsligt tog Reinfeldt över, sparkade ut bunker-gänget och gjorde om moderaterna. Helt plötsligt talades det inte BARA om att att allt ska privatiseras, att ALLT ska skötas av marknaden och skattesänkningar. Plötsligt talades det om att stödja det offentliga, att bry sig om medborgarna och samhället – och inte låta marknaden styra allt. Detta var något nytt. Tror nu att äntligen har S fått den käftsmäll de behöver för att förnya sig. Nu är det bara att hoppas att de faktiskt är redo att förnya sig.

 

Vid 1900-talets början uppgick Sveriges befolkning till 5,1 miljoner. Knappt 36 000 var födda i ett annat land. År 2004 hade Sveriges befolkning just passerat 9 miljoner och då fanns 1,1 miljoner utrikes födda i riket.

Många ser bara ovan citat som verklighet– invandrarna blir fler. Andra väljer att blicka lite mer och tala om att invandring är inget problem, men integrationen är dålig (Åkesson och SD:s nya linje).

Nyligen publicerade regeringskansliet skriften fickfakta 2010 om integration som kan läsas i dess helhet på: http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/93/72/c453d413.pdf

Där förmedlas väldigt mycket bra och intressant fakta rörande integrationen i Sverige. Det är för mig omöjligt att samla in all fakta och sammanfatta det i en post här på bloggen så jag kommer välja vissa bitar som jag fokuserar på och resonerar kring för att belysa detta ämne som är så viktigt. Viktigt därför att det är med fakta man bemöter fördomar och krossar illusioner.

Fördommar eller verklighet ?

Här tar jag upp två ”Myter” eller ”verklighet” som jag stött på och som jag tycker är viktiga att lyfta:

”Indianerna stoppade inte invandringen, nu lever de i reservat”

Rubriken här är provokativ, men en mening som jag tror att många av er stött på i skrift eller på annat sätt. Man kan än idag se den som dekal på bilar eller som slagord. Att blicka tillbaka i historien och dra paralleller gör både de som främjar tolerans och de som främjar intolerans. Men hur är verkligheten  som dessa människor målar fram om framtiden ? Att ”de” tar över då de blir fler och ”svenskarna” sätts i reservat ?

Enligt prognosen som görs så kommer fördelningen utrikes-födda och inrikes-födda att öka (till ”fördel”) för de utrikes födda. Men en klar majoritet kommer vara inrikes födda även så långt fram i tiden som 2060. Oron att ”svenskar” skulle bli minoritet inom nära förestående framtid existerar inte.

”Anhöriginvandring är starkaste strömmen av invandrare”

En annan verklighet som media och många andra aktörer för fram är bilden av att det är mycket ”onödig” invandring. Scenarios där barn skickas till Sverige, bränner sina pass, registreras som papperslös, får medborgarskap och vipps så kommer hela tjocka släkten som anhöriginvandring till Sverige är ett vanligt scenario som verkar vara vanligt förekommande.

Enligt rapporten finns det en viss ”sanning” i anhöriginvandringen då den största stapeln för skäl till invandring de facto är anhöriginvandring.  Likaså visar statistiken tydligt att de anhöriga, naturligtvis, till största del väljer att bosätta sig hos sina anhöriga. Men statistiken säger inget om hur många anhöriga i snitt varje ”anhörig” tar med sig, så man kan inte dra några slutsatser av detta egentligen utan bara krasst konstatera att människor är som människor är. Man vill bo nära sina nära och kära.

En uppdelning på enskilda länder visar att den största gruppen som invandrat nästan alla år är  personer födda i Sverige som återvänder hit. Det näst största landet är Irak följt av Somalia.

En misslyckad integration ?


Men hur tas då alla dessa invandrare emot ? Hur fungerar integrationen egentligen ? Även här ger skriften delvis svar på detta med de indikationer som går att få fram via statistik.

 SFI:

”Av samtliga elever som påbörjat SFI år 2007 avslutade ca 61 procent sin utbildning med minst godkänt resultat. En större andel kvinnor än män slutför SFI.”

Det har diskuterats en hel del i det politiska rummet om kvalitén av SFI, vilket jag kan förstå. Jag har flera goda vänner och bekanta från olika länder som gått SFI och haft åsikten att det är ”lekskola”. Men trots detta så är SFI det verktyg det offentliga ger för att invandrare ska lära sig svenska. Att då ”success-rate” är 61% tycker jag låter helt ok med tanke på att det är ett helt nytt språk man ska lära sig – vilket inte är helt lätt. Jag har själv det senaste året försökt lära mig lite Ryska, det är baske mig inte lätt men med en god grund så lär man sig. Jag är övertygad att jag har grunden nu, kan alfabetet, förstår enkel konversation så att Om jag hade bott i Ryssland så hade jag säkert talat väldigt bra ryska efter ett tag då jag har grundförståelsen, jag förstår hur ”text låter”, kan läsa och enkel kommunikation. Det är den grunden som jag tror många behöver.

 Skolan:

Andelen behöriga till gymnasieskolan ökar med vistelsetiden i Sverige. Bland elever från Afrika och Asien är drygt 56 respektive 59 procent behöriga till gymnasieskolan. Bland flickor och pojkar födda i Sverige är andel behöriga till gymnasieskolan 92 respektive 90 procent.

Det berättas även i rapporten att det starkaste sambandet som står att finna är elever  som anlänt till Sverige sent under grundskolåren når ofta inte skolans kunskapsmål. De skillnader som finns mellan invandrare och inrikes födda före skolstart förklaras i huvudsak av socioekonomiska faktorer.  Den största skillnaden och största förklaringsfaktor till andel behöriga till gymnasiet är den mellan hög respektive lågt utbildade föräldrar.

Hur står det då till med de utrikes födda invandrarna i Sverige och deras utbildningsnivå ? Den är något längre än de födda i Sverige.  När det gäller eftergymnasial utbildning är skillnaden liten, 38 procent av de inrikes födda i åldern 25-64 år är eftergymnasialt utbildade jämfört med 36 procent av de utrikes födda. Bland de utrikes födda återfinns en högre andel som endast har förgymnasial utbildning än bland de inrikes födda, 21  respektive 13 procent.

Men här är det viktigt att komma ihåg att ”invandrare” inte är heterogen grupp där alla är lika. Vid en jämförelse av andel 25 åringar av utländsk härkomst i Sverige som påbörjat högskolestudier så ser man att t.ex Iranier så har 60% påbörjat högskolestudier, medan bara 16 % av somalierna.  Det handlar alltså mer om kultur, syn på utbildning och andra faktorer som påverkar ens val i livet. Inte om man är Invandrare eller Ej.

Arbetsmarknaden:

Gällande sysselsättning så har det sagts och skrivits så mycket om detta så jag vill inte gå in  på detta för mycket. Sysselsättningsgraden för inrikes födda är c:a 80% och det gäller under hela 2000-talet. För de utrikes födda är tyvärr siffran mellan 60 och 70%. Vad är då förklaringen till denna skillnad ? Jo det enkla faktumet att vistelsetiden har betydelse. Det tycker jag är rätt självklart, om man fortfarande håller å att lära sig svenska, komma in i samhället, få arbetslivserfarenhet, nätverk, kontakter, fila på snyggt CV o.s.v. så är självfallet chansen att få sysselsättning mindre.

 Ju längre tid i Sverige desto högre sysselsättningsgrad, helt enkelt. Sysselsättningsgraden är omkring 18 procent efter ett år i Sverige, dock ökar det till omkring 50 procent för männen och 30 procent för kvinnorna efter fem år.  Det intressanta här är att kvinnor har så pass mycket lägre grad av sysselsättning. En fråga om jämställdhet och könsroller från andra kulturer och det arv det för med sig antagligen. En kvinna som kommer från ett land där kvinnor inte får gå i högskola har inte så bra odds att få jobb jämfört med hennes jämnåriga manliga kamrater som fått gå i högskola – bara för att ge ett förtydligande exempel.

Integrationen verkar gå bättre än vad domedags-scenariot som jag tycker man matas med hela tiden där bilden av den arbetslöse invandraren verkar vara norm. Det går åt rätt håll, men det verkar ha stagnerat och det behövs mer krafttag. Speciellt inriktade insatser  för att stärka kvinnor, att göra kopplingen mellan SFI och arbetsliv tydligare och en skola som faktiskt ”möter eleven där den är” (som det heter i läroplanen). Dessa är insatser som jag tror skulle hjälpa integrationen ytterligare i samhället.

I dagens DB får Jimmie Åkesson tala ut ordentligt om hans syn på Islamism och de unga. Jimmie Åkesson menar där att lagen måste skärpas för att stävja islamistisk terror och undersöka utbredning av islamiska attityder. Det behövs en nationell handlingsplan mot islamistisk terror. Det behövs en undersökning av ungas attityder för att kunna identifiera grogrunden till islamism. Åkesson uttalar att debatten måste förändras ”Tyvärr har debatten kommit att präglas av rädsla för att säga fel saker och därmed bli anklagad för att vara fientlig mot muslimer och stämplas med epitet som islamofob.”. – Vilket han förvisso har lite rätt i.

Åkesson menar även att det råder en form av slapphänthet att man vägrar ta itu med frågan och att det är allvarligt:

 ”Säpos rapport satte fokus på problemet att personer i Sverige reser utomlands för att delta i träningsläger i terrorgruppers regi. Säpo bedömer att detta har ökat på senare tid och att detta på sikt utgör det allvarligaste potentiella hotet mot Sverige. Dock konstateras det att man i dag saknar verktyg för att bekämpa detta. I Sverige är det inte som i många andra länder olagligt att delta i sådana träningsläger. Sverigedemokraterna anser att det är hög tid att regeringen täpper till detta hål i lagstiftningen. ”

 So far så låter det som en god diskussion, man behöver inte hålla med om man så inte vill. Men sen kommer Åkessons ”demonisering” av de, muslimerna. Åkesson tar då upp Ordföranden för Sveriges Muslimska råd (SMR) och at en man i hennes absoltuta närhet gripits tre gånger misstänkt för terrorism m.m. Summering av det som han säkerligen vill ska komma fram : t.om de mest respekterade muslimerna har terroristkollegor – . Kan föreställa mig ett framtida frukostbord med Jimmie Åkesson och barn som inte vill äta upp gröten ”Ät upp gröten, annars kommer muslimerna och tar dig”…

Men om vi då kort försöker granska det Åkesson faktiskt föreslår, utan att gå in närmare på argumenten för, utan göra en egen liten analys.

Egen syn på Åkessons förslag:

Åkesson föreslår alltså:  

  1. Hårdare lagar mot terrorism 
  2. Undersöka utbredning av islamism 
  3. Nationell handlingsplan mot islamism

Om vi då diskuterar att man ska ha hårdare lagar mot terrorism. DN har en faktaruta där nuvarande lagar beskrivs

Enligt den nya lagen straffas den som offentligt uppmanar till terror¬brott. Det gäller t ex budskap som manar till terrorism, som sprids via internet. Det blir även straffbart att rekrytera eller att utbilda till terrorism, t ex att ge instruktioner om tillverkning av sprängämnen som används vid terrorbrott. Den nya lagen trädde i kraft den 1 december.”

Detta tycker jag låter acceptabelt, lite svårt att upprätthålla med en god grundpraxis. Frågan är då vad är det Åkesson menar med hårdare lagar ? Detta är inte direkt specificerat från Åkesson mer än att i Sverige är det inte olagligt att utbilda sig i terrorism. Den ovan nämnda lagen motsäger där Åkessons påstående då det klart och tydligt står att det faktiskt är straffbart. Har inte Åkesson läst på ? Eller är det något mer specifikt han menar ? Det har jag ingen aning om.

 När det då gäller att undersöka utbredningen av islamism bland unga så är jag rätt övertygad om att detta görs till viss grad, men det är svårt att reda ut. Man har aktivt arbetat med skolans värdegrund, det är trots allt där många unga spenderar sin vardag och formar sin egen värdegrund och har utvärderingar. Forum för Levande Historia har som uppdrag att motverka nazism, intolerans och nu senast även kommunistiska regimers brott mot mänskligheten – en rimlig förlängning är att tala om extremism i allmänheten – att se grundkärnan. För är det inte det allt handlar om ? Extremism? Vad är egentligen skillnaden mellan en amerikansk abortmotståndare som tar extremistiska åsikter till sig och börjar mörda läkare som utför abort och en islamist som dödar otrogna ?

Att ytterligare verka för en demokratisk värdegrund grundat på alla människors lika värde, tolerans för olikheter och respekt för människovärdet är det bästa vapnet mot extremism. Sen är det inte fel att försöka kolla hur allvarligt det står till. Men detta är svårt. Den undersökning som gjordes angående ungas åsikter om nazism som chockerade dåvarande Statsminister Göran Persson så pass att Forum för Levande historia skapades har totalt sågats därefter. Likaså med UOK:s (upplysning om kommunism) som påvisade att 90% av de unga såg positivt på Stalin och kommunism (något förenklat). Så det är oerhört svårt att kolla utbredningen, men alla former av extremism, hot mot demokrati ska självfallet försöka stävjas.

Slutligen, nationell handlingsplan mot islamism. Detta känns som ett klassiskt politiskt ställningstagande. Det har, enligt mig,  alltid varit så att handlingsplaner, arbetsgrupper mot brott o.s.v är politiska redskap. Det har under lång tid funnits speciella enheter inom polisen vars uppgift är att kartlägga och hantera högerextremism, motsvarighet för att hantera vänsterextremism finns inte. Detta trots att dessa grupper står för mycket förstöring i samhället med nedbrända affärer, sabotage och mycket mer. Regering och riksdag har alltså tidigare utpekat att just högerextremister är lite extra farliga, så pass att de måste ha en speciell enhet för att hantera dem.

Det Åkesson nu vill göra är att ha en handlingsplan mot Islamism för att utpeka dem som en extra farlig grupp. Jag tycker inte man ska dra för stora växlar på detta, utan försöka sätta det i perspektiv. Det senaste jag läst var att man uppskattar att det i Sverige idag finns 250.000 personer som bekänner sig till Islam. Betydligt mer i Sverige och ändå är inte terrordåd en del av vardagen varken i USA eller Sverige. Det kommer alltid finnas extremister, oavsett vilken ideologi de väljer att vara extremist inom.

Det bästa man kan göra är att inte falla in och vilja kontrollera och få svenska varianter av ”the patriot act” i USA. Utan enträget arbeta för tolerans i samhället.