Bloggens Slut

Hej till er alla som följt min blogg. Den startades som en kanal att få utlopp för mitt politiska engagemang, tankar och idéer.

Åren har gått och idag är jag inte den arbetssökande kulturvetaren med pedagogik längre. Idag är jag tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i huvudstaden. Inför mina händer ligger staden och samhället och jag är en del av politiken som formar verkligheten. Jag stortrivs i arbetet och får fullt utlopp för mitt engagemang där. Således har behovet att skriva av sig upphört – då jag faktiskt i verkligheten har reell påverkan.

Så med det annonserar jag bloggens slut och tackar er alla för intresset och stödet.

När ska det röda rinna av kulturens fana? – DN.SE

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-ska-det-roda-rinna-av-kulturens-fana

2011 väntande

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 3 900 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 3 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Läsvärt om Stadsutveckling

Läsvärt om Stadsutveckling

Detta är en väldigt intressant artikel om Stadsutveckling – något jag jobbar med till vardags – tänk er vad karriären kan gå fort ibland. För 1,5 år sedan så var jag 70% vikarie på 3 månader för en skola i innerstaden, idag är jag fast anställd och jobbar med stadsutveckling fast. Detta ger mig perspektiv från tjänstemannens sida, och jag tycker denna artikel är väldigt läsvärd. Jag har min socialkonservativa ådra – och den konservativa biten av mig har mer gemensamt med Prince Charles ideal om ”1800-talets by” än med modernismens betongbunkers och stora paradgator. Finns flera teorier om hur man bygger en bra stad (t.ex Geehl som hävdar att man är skapad för att vandra fram i 5 km i timmen – det är det som ger oss glädje och livskvalité i en stad, inte stora motorvägar och breda gator – städerna ska vara byggda för människan, inte för bilen – är hans grundtes).

Men alla dessa visioner stoppas ofta, eller i alla fall förlängs av överklagandefaserna. Vem som helst kan överklaga i plandelen, och de kan överpröva -> med största sannolikhet så tar det 3 år att få igenom en plan. Därefter så ska bygglovsförfarandet påbörjas, och där har alla berörda sakägare (i princip, något förenklat, alla gränsgrannar) rätt att överklaga givet lov, så ska det ta 1-2 år – om inte mer. Så om man har tur så kan bygget av Nya Slussen ske 2016-2017. Under denna tiden så hinner det vara ett val emellan och det är ju ”S”:s tur nu att regera så de kommer säkert att riva upp beslutet och då är vi tillbaka på ruta 1 igen – inget händer, inget sker. Man kan ju hoppas att utvecklingen går framåt, och självklart ska processen vara demokratiskt – men innebär det att det är rätt att man diskuterat Slussen i över 20 år och kommer i värsta fall inte ske något alls utan sakta men säkert förfaller Ruinen Slussen utan att något sker? Jag tycker inte det, det måste finnas något bättre sätt att hantera detta.

På nationsnivå så väljer man partier som får rösta igenom folkets vilja enligt den procentuella makten de har. Ibland kan de ha folkomröstning, men det sker sällan då det är krångligt, inneffektivt och inte alltid bäst anses det (man kan inte kräva att alla röstberättigade ska vara insatt i precis alla frågor på det sätt som förväntas för att kunna göra ett informerat, med gott underlag, beslut vid valurnan). Men i stadsbyggnad så är varje fråga en lokal folkomröstning, men efterföljande ineffektivitet som resultat.

Jag har ingen lösning, men jag tror det är bra att läsa artikeln och fundera – finns det någon väg att bibehålla demokratin men effektivisera stadsbyggandet eller behövs det ”okänsliga politiker”?

SD blir socialkonservativt – DN.SE

http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-blir-socialkonservativt

Tydligen ska de börja kalla sig socialkonservativa… spelar ingen roll vilken etikett de använder – innehållet är densamma. Synd bara att en ideologi kidnappas av nationalister… skriver från mobil men ska skriva mer utförligt senare men begreppet ska inte tas över av SD utan strid. Socialkonservatism har inte som fundament främlingsfientlighet – vilket SD har…

Grunden är ett samhälle med socialt skyddsnät, där staten tar sitt ansvar för alla i landet, samtidigt som man ska kunna bygga sin egen lycka och alla ses som individer. Att Då ett parti som klumpar ihop individer i ”problemgruppen invandrare” och enbart vill ta hand om dem som Inte tillhör denna grupp är upprörande att de kallar sig socialkonservativa
.

Naiv tro på ”Budskapet” ger sämre siffror

Sådär, det har varit ett tag sen jag skrev här på bloggen – men det är glädjande att se att så många fortsätter besöka, och att nya tillkommer. Anledningen till att jag skrivit så lite är att det varit semester, och det händer en del i livet. Jag har bytt jobb, jag jobbar numera för Stockholm Stad – där jag har en rätt viktig roll i förnyelsearbete och omorganisering – vilket kraftigt begränsar min tid att tänka på något annat än jobb. MEN det finns en sak som jag tänkt på en hel del den senaste tiden, och som jag faktiskt började skriva en post om (denna post) och det är partiernas kamp för överlevnad och deras naiva tro om ”Budskap”.

 Jag har säkert skrivit om detta innan, men det tåls att upprepas, överdriven tro på ledaren och budskapet ger sämre siffror. Partier som har en ideologi, eller framtoning, som inte delas av befolkningen kommer självklart att hamna under riksdagsspärren förr eller senare. Men jag tror inte det är den stora faktorn i det dalande stödet för småpartierna. Jag kommer ihåg en briljant artikel för några år sedan skriven av socialdemokraten Lars Stjernkvist som drog slutsatsen att om man bara ser till vad partierna tycker, vad de har för ”åsikter”, så skulle KD ligga runt 15 %. Vet även att vissa undersökningar utgår ifrån ”potentiellt stöd” och ”reellt stöd”, där det potentiella stödet för småpartierna är avsevärt högre, de får kanske bara hälften av deras potentiella stöd. Så det handlar alltså inte om partiernas budskap.

 Vad handlar det då om ? Förmedlingen av budskapet kanske ? Ja här kanske finns en del att förbättra, men oavsett hur mycket man bankar fram ett budskap så är det sällan det lyckas att verkligen få genomslagskraft. Den enda jag kan påminna mig om som verkligen lyckats är moderaternas begreppsbyte, där de slutade tala om ”arbetslöshet”, utan talade mer om ”utanförskap” och på så sätt så fick de fram sitt budskap och lyckades ta rollen som ett ”borgerligt arbetarparti”. Men annars är det extremt svårt – anledningen till detta är enligt mig beroende på inbyggda förutfattade meningar format av årtionden av socialdemokratiskt styre och värderingar. Dessa förutfattade meningar är något som partierna jobbar med att tvätta bort, vilket jag tror är viktigare än att komma med ”nya” budskap och förnyelse.

Med resonemanget att många t.ex. har då en grundtanke av typen:

  ”Det spelar ingen roll hur mycket KD talar om jämställdhet, mänskliga rättigheter och helt plötsligt börjar tala om abort.. vi vet alla att egentligen är de religiösa homofobiker hela högen !”

”Centerpartiet börjar snacka om tillväxt, vad vet de om det egentligen? De är ju bönder hela högen, och de är ju egentligen smygsossar”.

Det är självkart så att en annan faktor är att de stora partierna äter upp de små, och de små måste på något sätt lysa starkare, men frågan är om det är möjligt så länge de förutfattade meningarna regerar – oavsett vilket parti.

 Erfarenhet från SKOP

 Jag jobbade under en period för SKOP där jag bland annat gjorde väljarbarometer. Det man vanligen får se på nyheterna är ”Stödet för parti Y har minskat med 2,3%”, och that’s it – ingen mer information. Men väljarbarometern är mycket mer komplex, där ställs frågor såsom ”Vilket parti tycker du har bäst politik för… Skola… vård… skapa arbete… ” o.s.v. Massa politiska frågor för att kunna stämma av vad man tycker, och vad man röstar.

 Visst jag stötte ofta på personer som på frågan ”Kommer du rösta på alliansen, eller de rödgröna” svarade ”alliansen” och på följdfrågan ”Vilket parti tänker du rösta på” svarade ”Alliansen”, då fick man vänligt förklara att alliansen består av flera partier – varav följdsvaret blev ”Ja just ja, men det är ju Moderaterna”.

 Kunskapen om moderaterna är större och många drar lika-med-tecken mellan alliansen och moderaterna och glömmer de små. MEN det var inte det vanligaste jag stötte på under alla mina intervjuer. Det jag stötte på allra mest var personer som på nästan VARJE punkt ansåg att ett eller annat parti hade bäst politik, och dessutom tyckte de att dessa frågor var viktigast. T.ex var det ofta jag mötte på folk som ansåg att moderaterna hade bäst politik för arbetspolitik, och de ansåg att det var den viktigaste frågan i deras val av vilket parti de ska rösta på. MEN på frågan vad de ska rösta på svarade att de skulle röstat på Socialdemokraterna. När man frågade varför så kunde svaret vara allt ifrån ”Jag är arbetare” till ”Man kan inte rösta på moderaterna, de går bara inte” och klassikern ”Det har jag gjort de senaste 30 åren”. På småpartierna så kom det fram att det bara inte ”går” att rösta på dem, då de är bara så fel…

 Samma sak kunde man se då med SD, men frågan är om inte deras tid i riksdagen ändrat bilden av dem som ”det går inte att rösta på”. De är ju legitima nu, de har suttit i riksdagen. Steget för många att faktiskt rösta på SD har minskat, och kanske är mer ”ok” nu – så jag räds att SD kanske kommer mot 10% strecket i nästa val – det har inte samma ”fy-stämpel” att rösta på dem längre – de har ändrat bilden av sig själva –  budskapet är detsamma.

 Dessa inlärda röstningsmönster är något som skapar ett läge där människor röstar mer med hjärta än med hjärna, det irrationella styr mer än det rationella – och detta drabbar bägge sidor (”Man kan inte rösta på kommunister”).

 Slutsats:

 Vi lever inte i en perfekt värld där alla har perfekt information och agerar rationellt, och vi kan inte påtvinga rationellt beteende. Det bästa småpartierna kan göra är att krossa ”bilden” av partiet. Låt KD gå i Pride-paraden, låt Centerpartiet företrädas av Innerstadsfolk, låt Vänsterpartiet ha en partiledare som är känd anti-kommunist och ja – ni förstår principen.

 Detta tror jag har mer effekt än att komma med nya budskap, som bara ses som en dimridå för ”vi vet ju alla hur de är, egentligen.”

Ny Plan och Bygglag trätt i kraft – Post och Inrikes-tidningar är vinnaren

Jag vill först och främst be om ursäkt att det dröjt länge med aktuella bloggposter, men anledningen är rätt enkel – en ny lag. Jag jobbar inom Bygglovenheten och jag och enheten jag jobbar på är den enhet i en kommun som påverkas mest av detta nya regelverk – så det har varit mycket interna utbildningar, upprättande av rutiner och förberedelser inför 2 maj, och nu implementering av de nya reglerna (samt naturligtvis alla som ville få in sina ansökningar innan 2 maj för att slippa den förhöjda taxan). Men jag känner att jag faktiskt behöver skriva av mig lite om den nya lagen som inte är ”självklarheter” utan lite konsekvenser utöver det uppenbara ”taxan blir dyrare, max 10 veckors handläggningstid”.  Ber om ursäkt om jag blir för ingående och risken att jag blir ”fack-idiot” är stor, men trots allt så är detta det som upptagit mina tankar den senaste månaden.

Kungörelser och laga kraft – Post och Inrikes skor sig

Det nya är att bygglovsbeslut ska kunna vinna laga kraft, d.v.s. man kan inte överklaga besluten utan som byggherre känna sig trygg att ingen kan komma och överklaga beslutet tre år efter bygget och man tvingas riva (så är det idag). Detta är en jättebra förändring, då vi rätt ofta får ett överklagande och massa tid går åt sådant som bara resulterar i ett ”tidigare beslut gäller” från länsstyrelsen. Men hur ska man då få ett beslut att vinna laga kraft kanske ni frågar er ?

Det nya är att man informerar grannar om beslutet, informerar andra berörda att man kan ta del av beslutet och att alla beslut kungörs i Post och Inrikes tidningar. Det absurda är att alla beslut ska kungöras och skickas ut till närmast berörda grannar, det gäller även avslag. Vilket innebär att ni som läser ska inte bli förvånade om ni får ett brev i brevlådan där det står ”Din granne har velat bygga en altan, men det fick han inte.” eller beslut ”Din granne har fått lov att måla om sin fasad”.

Men som sagt alla beslut ska ut i Post och Inrikes tidningar, och de har modellen att varje beslut är en separat kungörelse, och varje sådan kungörelse kostar 40 kr om man gör via internet-formulär, 70 kr om de själva gör jobbet. Det innebär t.ex. att för en medelstor kommun betalar antagligen minst 30,000 kr till post och inrikes tidningar, men detta gäller alla kommuner. Malmö, Stockholm och Göteborg har betydligt mer ärenden och där är det betydligt fler ärenden så detta är en riktig kassako för Post och Inrikes tidningar – speciellt med tanke på att majoriteten av kommuner antagligen kommer av kostnadsskäl använda det automatiska alternativet – och det är just det – automatiskt så ingen personal behövs mer än IT för att se till att servern fungerar. Post och Inrikes Tidningar själva säger att kommunen blir överlägset den största kunden.

Sen en fråga, vem läser post och Inrikes tidningar…. ? Kanske dags att söka jobb på Post och Inrikes-tidningar där IT-proffsen kan räkna med mastig löneförhöjning – har valt fel bransch tydligen ..

Fuskbyggarna

 

Kommunens tillsynsansvar ökar

Många av oss har sett Fuskbyggarna och liknande program på TV och sett med fasa vilka hemska byggen som går igenom processen och får godkänt – detta har man tagit tillvara på och försöker omöjliggöra med nya plan och bygglagen.  Detta gör man egentligen i tre steg.

1. Kontrollansvarig måste vara fristående oberoende från byggherren. – Ni som har sett fuskbyggarna vet precis vad man menar här. I gamla PBL så kan den som bygger huset/tillbyggnaden ,eller vad det nu kan vara, själv vara den som intygar att bygget går schysst till. Med den nya lagen så får det inte vara så, den som intygar att bygget gått schysst till, följt lovet och allt måste vara fristående extern aktör – vilket ökar rättssäkerheten – men frågan är hur man kontrollerar det. Det är knappast så att man kollar byggherrens släkt och vänskapskrets då man väljer kontrollansvarig – så problemet försvinner inte, men det förminskas.
   
2. Kommunen måste göra tillsyn – Innan nya PBL så fanns det inga krav att kommunens tjänstemän åkte ut på byggena och kontrollerade bygget. I den nya lagen så måste kommunens tjänstemän åka ut minst en gång under bygget för kontroll av bygget och på så sätt kunna hitta de uppenbara felen i ett tidigt skede. Viktigt att poängtera att det är just uppenbara fel som de bör kunna upptäcka, men de har inget ansvar för det som de inte upptäcker – det är inte så att alla bygghandläggare är byggingenjörer med full kompetens att se allt, dolda fel finns alltid – men trots allt en tillsyn är inte fel.
   
3. Dokumentationen förbättras – Idag behövs ofta en s.k kontrollplan, detta är ett dokument där man intygar att man gjort kontroller för bygget. I gamla PBL så kunde detta vara ett dokument med texter i stilen med:
       Bygget kontrollerats (X)
      Rörledningar (X)
      Ventilation (X)
   Signerat Kontrollansvarig
   Detta är i enklaste laget – men är i princip accepterat enligt gamla PBL. Men i det nya så måste man berätta exakt vad och hur man kontrollerat något, vem som har gjort det, datum och signatur vilket är en tydlig förbättring.

Slutligen

Det är massa nya administrativa rutiner som kommer, Post och Inrikes-tidningar blir en mycket rik organisation och det blir tryggare för byggare, grannar och kommuner när det gäller byggnation. Det finns väldigt mycket i lagen som är otydligt och tvetydligt, men den röda tråden är säkerhet och trygghet och det gillar jag.

 Andra bloggar om detta:

Sync-Blogg

10.000 unika besökare

Detta är bara en reminder till mig för vilken dag som min blogg nådde 10.000 unika besökare. Oerhört roligt att se att man på något sätt har påverkat med det skrivna ordet så många människor (men däri ligger allt ifrån de som inte håller med, de som tryckte fel och sökte vidare, till de som gillar det som står skrivet).

De nya sedlarna – Historielöshet och kulturfanatism ?

Evert Taube - större betydelse än Nobel och Gustav Vasa ?

 Valet motiveras med: att det ska vara personer som gjort insatser inom kulturområdet i vid mening. Personerna ska ha varit verksamma på 1900-talet, ha en folklig förankring och ett internationellt anseende. Att det ska vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män har också varit vägledande när valen gjordes.

Länkar till artiklar:

DN: Artikel 1, Artikel 2
SVD: Artikel 1, Artikel 2 
 Jag själv blir bara frustrerad och irriterad då jag ser motiveringen till de val som gjorts, och då även vilka de faktiska motiven blir. Detta är ännu ett tecken på historielöshet och en typ av kulturfanatism av sällan skådat slag. Herman Lindqvist sammanfattar detta rätt väl i sin artikel på SVD,  och det är helt i linje med min egen åsikt. Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och Dag Hammarsköld – detta är alltså de herrar och damer som ska pryda sedlarna i framtiden. Precis som Lindqvist säger så har sedlarna reducerats till idolkort, där man förtränger sin historia, identitet och betydelse i världen. Man kan tycka att det är en skitsak, det är ju bara ”sedlar” – men är inte sedlar ett ansikte utåt ? En symbol för vad Sverige är, och sedlarna bör visa Sveriges betydelse historiskt, vad som skapat Sverige, vad som är Sverige. Däri spelar självfallet kultur en roll, det är jag helt överrens med. Men är det den enda rollen ?

Kulturfanatismen har talat, allt Sverige står för är kultur, vi är stolta över uppmärksamhet i modern tid, allt annat utom kultur är oviktigt. Men så är det verkligen inte ! Om vi kollar runt i världen vad olika länder väljer att visa på deras sedlar så är det oftast en mix – finns självfallet undantag men är det inte just en mix som är det viktiga ? Om vi försöker applicera Riksbankens tänk på andra länder så kanske vi hade haft sedlar som bara visar kultur i andra länder och det är faktiskt inte allt som bör framgå i en av de starkaste marknadsföringsverktygen ett land har.

Om vi försöker exemplifiera detta med andra länder, om samma sak skulle ske i andra länder kanske det hade sett ut så här:

USA:
100 Dollar – Humphrey Bogart
50 Dollar – Arnold Schwarzneger
10 Dollar – Frank Sinatra

England:
100 Pund – Ricky Gervais (ok, kanske inte värdig men diggar honom)
50 pund – Rowan Atkinson
o.s.v.

För mig är det en självklarhet att historien ska visas, vilka som har betytt mycket för att Sverige ser ut som det gör idag, varför vi talar Svenska, varför vi har det som vi har det, och även sett internationellt rörande Sveriges genomslag och styrka. Så jag ser inga problem att byta Selma med Astrid, de är båda författare och kulturpersonligheter. Men att byta bort Polhelm, Karl XI och Gustav Vasa är bara så fel. Borta är statskonsten, vetenskapen och nationsbyggandet.

Man skulle kunna byta någon av dem, kanske ta Berzelius eller Alfred Nobel för att pryda den sedel som representerar vetenskapen. Kanske ge ”en sedel” till näringslivet och dess utveckling och placera Louis de Geer där kanske. Sen rörande statsbyggandet så kvarstår egentligen bara tre namn, Gustav Vasa, Karl XI och Gustav II Adolf – kanske det hade varit dags för Gustav II Adolf ?

 Jag avslutar med Lindqvists citat –

Vi glömmer vår svenska historia, och inte bara glömmer utan det är en trend i samhället att man ska förtränga att vi har en historia. Astrid Lindgren är väl ett bra namn, men annars är det här ganska ovärdigt.

Huset fullt av hundar – Familjens rätt till liv

Min Hund Selma

Har precis sett ett avsnitt av Huset fullt av Hundar på SVT, och som hundägare själv (stolt ägare av en 4-årig Jack-Russel vid namn Selma), så blir jag faktiskt rätt upprörd. Så bara p.g.a att jag är så upprörd så kommer här en post som inte handlar om Utbildningspolitik, Socialkonservatism (indirekt kanske… om man ser långsökt), historia eller något jag tidigare berört.

Programmet går ut på att en familj får möta 6 hundar, de får göra någon aktivitet med hundarna, och därefter välja bort två, sen göra aktivitet med de 4 kvarvarande, välj bort två o.s.v. ända fram tills sista hunden är vald. Lite Robinson över det hela – so far so good kanske vissa tycker – vad vet jag.

Men om syftet är att man ska upplysa lite om hundägande, att hundar har olika personligheter, karaktärsdrag etc samtidigt som man ska ge lite nöje tycker jag det är väldigt dåligt då det ger en helt fel bild. T.ex i avsnitt ett så kom de med en Vilthund (kräver mycket motion) och i andra avsnittet så kom de med hela skalan (och där valde de den minsta då de ansåg inte att de hade tid att ta hand om en hund som kräver större underhåll – något förenklat). Jättebra att familjen i avsnitt två tänkte lite på hur de kan ta hand om hunden.

Djurskyddet Sverige har uppmärksammat Robinson-elementet och att det är något dåligt, andra bloggar om detta t.ex

http://djurensratt.blogspot.com/2011/03/premiar-for-huset-fullt-av-hundar.html

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.16218365

 

, men jag ser andra problem.

Vi har idag ett stort problem att många skaffar hund av helt fel anledning, osäkra, otrygga människor skaffar stora kraftpaket till hundar för att ge trygghet (rätt ofta man ser en spinkig tjej kämpa med en stor Rottweiler som verkar ha lite aggressionsproblem) eller mentala kalhyggen som skaffar ”kamphundar”, och utan god träning och ett liv anpassat för vad hunden behöver kan de bli rätt fel. Men man ska betona att det är undantag dessa fall utifrån statistiken, och ibland ser man motsatsen. Såg något riktigt ”häftigt” på tunnelbanan igår – en riktig biff till Kille med överarmar tjocka som lår, tatueringar och rakad skalle, skinjacka och armekängor, och i handen höll han en chiwawa med rosa kläder på sig. Så det finns alla varianter.

Men att då i detta programmet inte ens ta upp ”Är familjen rätt för hunden” ? Utan bara fokusera på ”är hunden rätt för familjen?” Det kan i första anblick verka vara en marginell skillnad. Men man kan välja en social, trevlig hund som man tycker är söt och trevlig på alla sätt, den fungerar med familjen och så, men är katastrofalt val om man ser på vad de olika raserna faktiskt behöver för att må bra.

Nej nu ska jag ut och gå en runda med Selma och lugna mig lite, och kanske kolla igenom denna post då jag kommer hem så jag inte skrivit något som kan misstolkas då jag gick emot visdomen ”Skriv inte i vredesmod” 🙂

Hunden ska vara rätt för familjen, men familjens livsstil ska också vara rätt för hunden – detta är något SVT inte verkar förstå ännu. Men jag hoppas att detta belyser mer i framtida avsnitt.