
Likt dominobrickor föll hela östblocket
Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll, och likt symboliken i Berlin idag, östblocket föll som dominobrickor. Verkligen en dag att fira. Men också en dag att blicka tillbaka på denna historiska företeelse, och lära sig av historien men för att lära sig av historien måste man känna till den men jag tänker i denna text inte gå in närmare på förloppet, utan vad det ledde till snarare.
För dem som är intresserade av det historiska förloppet så kan jag tipsa om DN , DN2 och Deutsche Welles animering av berlinmuren.
Även bland östdiktaturernas politiska motståndare i väst var det inte ovanligt att man erkände systemets ekonomiska bedrifter, och såg planekonomin som ett verkligt alternativ till kapitalismen. På ytan verkade planekonomin fungera. Och prestationerna VAR verkliga. Under hela 1950-talet och långt in i 1960-talet visade öststaterna upp tillväxttal som var jämförbara med och ibland faktiskt överträffade de i väst. Planekonomins inre motsägelser fanns dock där från allra första början, men det tog tid för dem att bli akuta eller ens synliga. – Peter Englund
Det som Peter Englund tar upp är kanske något av det viktigaste som murens fall ledde till på sikt. Östdiktaturernas fina fasad revs ner och bakom såg man ett rangligt skelett, dåligt konstruerat, ett fuskbygge som inte kunde jämföra sig med vad man i väst hade producerat. Med detta så borde planekonomin varit död som ideologi, men tragiskt nog är det inte det. Kommunismen dog inte i och med Berlinmurens fall, men den fick sig en rejäl käftsmäll.
Västs feghet och oförmåga att agera

Seminariet jag var på om Murens fall
Muren delade Berlin, men det var bara en del av den stora delningen som fanns i Europa. Som Churchill uttryckte sig ”From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic, an iron curtain has descended across the Continent. ” och han hade så rätt. Churchill ville intervenera, han avskydde Stalin men fick ett Nej.
Hur starkt var östblocket egentligen ? Var det så att allt kollapsade på en gång eller var det sprickor sen innan och nu orkade öst inte hålla emot mer ?
Jag var på en heldag om 20 år sen kommunismens fall i Stockholm för några veckor sedan där frihetskämpar från Polen, Estlands president och flera andra stora digniteter (Sverige företrätt av Hökmark) och det som sades där var väldigt starkt för mig.
Det som de som verkligen levde och verkade i östblocket sa att om det inte hade varit för Thatcher, Reagan och Påven så hade kanske inte murens fall blivit verklighet. Det behövdes starka röster som inte accepterade östblockets existens, som ifrågasatte och visade vägen. Dessförinnan hade västvärlden stilla suttit ner och accepterat östs existens och deras övergrepp. Precis som väst gjorde då Hitler annekterade Sudetlandet, och flertalet andra moderna exempel där Europa beskylls för feghet och att agera för segt.
Mart Laar, f.d premiärminister o utrikesminister av Estland, uttalade sig om sina erfarenheter och det stod klart för honom att det som ”behövdes” var att de förtryckta massorna i öst kände att väst brydde sig, att de stod där vid deras sida mot förtrycket. Alla inom östblocket kunde se hur svagt sovjetblocket var, allt som behövdes var en push, de visste alla menade Laar. Det är en väldigt stark besvikelse mot Västmakterna som Laar gav uttryck för, de väntade på att de skulle stödja folket, men fick inget stöd.
” ”The only way (victory) was not achieved, the moment it became clear for the soviet leaders that whatever they did the west would not interfere”
”In 1956 it was clear to us, the West would never help” - Mart Laar
Enligt dem som talade då så kunde östblocket fallit redan på 50-talet om Västeuropa stöttat befolkningarna som ville ha frihet, men de gjorde de inte. Östeuropas folk var ensamma, och ensam är inte stark.
Jag tror personligen inte att hela östblocket hade fallit så lätt, Sovjet hade trots allt vunnit andra världskriget och deras makt och självförtroende var säkert större 1956 än den var 1989.
Öst och Väst, pros and cons

DDR Statsvapen
Väldigt ofta då jag pratar med människor från forna öst så hyllas öst-staterna på olika sätt. Och självfallet var inte allt av ondo. Östblocket hade en stor integrationspolitik där alla öst-stater skulle ha samma maträtter och liknande, intentionen var att alla skulle vara samma ”folk” genom att man blandades och blev ett multikulturellt samhälle, påminner en del om det multikulturella Sverige när man ser till grundtanken.
Aftonbladet exemplifierar på andra sätt som Östtysklands invånare såg på DDR. Även med en intervju. Det som berättas är att i Östtyskland var utbildningen gratis, alla hade ett jobb, priserna var låga. Det var jämställt i samhället genom grundlag, men även praktiskt. Dagis, dagmammor och möjlighet att få mammaledighet var väldigt utvecklat. Men på det sättet som muren revs så var det inte en föreningen mellan öst och väst som hände, det var en annektering. Öst annekterades av Västtyskland och deras lagar och verklighet blev lag. När man skulle återuppbygga Östtyskland blev det fri entreprenad, och såsom jag hörde på tv4 idag, så var det västtyska företag som byggde upp öst så i väst blev det massor av arbete i öst, medan man i öst inte märkte någon större förändring. Den östtyska eliten kastades ut från sina jobb och ersattes av västtyskar helt enkelt.
Expressen visar dessa siffror i en artikel där det berättas att år 1991 var 10,2 procent arbetslösa i öst, mot 6,2 procent i väst. I dag har väst 7,2 procents arbetslöshet, mot 14,7 procent i öst.
- Det finns en känsla att de dubbelt så höga arbetslöshetssiffrorna i öst är huggna i sten, säger Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, själv uppvuxen i det forna DDR.
Men man skall samtidigt erkänna det enorma kapital som Väst pumpade in i öst för att få upp dem till en högre nivå. Enligt en rapport från kommerskollegium från 2004 så var den tyska svaga ekonomins orsak återföreningen med öst, c:a 1/3 av av den låga tillväxten kan direkt kopplas till detta. Kostnaderna är enorma, motsvarar årligen 5% av BNP. Expressen uppger att det hittills kostat 12-16 biljoner kronor att rusta upp öst.
Tyskland hade säkert mått bra av att ha tagit en del av östtysklands ideologi, dagis, dagmammor ses ju nästan som något förkastligt i Tyskland idag. Hemmafrun är idealet, den arbetande mamman ses som oansvarig och dålig människa då hon inte tar hand om barnen.
Men man kan inte förneka att det har blivit bättre. SVD ger mycket bra grafisk representation av detta, och för att ta upp de mest talande exemplen:

DDR lever kvar i folkminnet och hyllas.
Vid Berlinmurens fall hade 20% av östtyska hushåll telefon, idag har 97%. c:a 50% hade bil, nu har 72%. Samtidigt kan man fråga sig om det hade sett annorlunda idag även om inte västtyskland tagit över. Och är det telefon och bil som gör folk lyckliga, egentligen ? Men det är fortfarande stora skillnader. Östtyskland är där arbetslösheten finns, c:a 15 % arbetslöshet i forna öst, mot 7-8 % i väst.
Personliga tankar, avslutning
Det är förvånansvärt hur DDR har förvånansvärt många likheter med den värld Socialdemokraterna vill skapa. Då människor berättar vad som var bra med DDR så tar de upp saker som man som svensk får höra är bra med Sverige, fri sjukvård, fri skola, dagis och subventionerade mediciner etc (Det är billigt). Vi får kanske vara tacksamma att vänstern i Sverige inte tyckte allt som DDR stod för var bra idéer att använda.
Det vi kan lära av detta är mycket. Europa måste vara starkare, mer handlingskraftig. Endast med handlingskraftiga statschefer eller allianser kan man ta bort de förtryckande regimerna. Med den nya Europeiska Unionen med en gemensam utrikespolitik så tar vi i Europa ett steg i denna riktning. En samlad röst som snabbt kan fatta beslut, och säga.
”Nej vi tolererar inte diktatur och förtryck, ändra er, för vi Viker oss Inte!”.